Fan vad jag blir less!!

Fan vad less jag är!
Hjärnskakningen tog om tillsammans med att jag tydligen även har "stukat huvvet" som min sjukgymnast uttryckte det. Har tydligen inflammation i nacken och i muskelfästena för nackmuskeln vilket i sin tur "fuckar upp" signalerna till förlängda märgen.

Det visar sig genom ordentlig huvudvärk, yrsel, domningar i händer och fötter, hjärtrusningar och panikångest.
Inge skoj alls...

Finns dock stor chans att jag ska bli helt frisk enligt sjukgymnast, men det tar ju sån tid...
Speciellt när man inte kan titta på tv, läsa, lyssna på musik eller sita framför datorn. Det här inlägget är de första tio minuterna på tre veckor som jag orkar med...

Det som grämer mig mest är att jag bommar en hel höst av fiske och jakt. Blir nog inget för mig förrän november skulle jag gissa.

Faaan!

Hjärnskakning

Fan vad sur jag är!

Hade svensexa för Per i torsdags och då spelade vi bla. laserkrig.
Det resulterade i att jag sprang rakt in i en vägg med huvudet före...
Tänkte inte så mycket på det just då förutom att det var en kraftig smäll, men senare under kvällen kom en kraftig huvudvärk som gjorde att jag fick fara hem från svensexan.
Klev sen upp på fredag och for in på jobbet men kunde vara kvar bara någon timma innan huvudvärken blev för mycket.
Nu är det lördag och huvudvärken är mindre men då känns huvudet som om det vore inlindat i bomull och jag har blivit ganska yr i stället.
Blev nästan rädd i går då halva huvudet började domna bort så jag ringde sjukvårdsupplysningen, men enligt dom borde det inte vara någon större fara om det inte tillkommer fler symptom. Så jag får hålla mig i stillhet och bara vila....

Högst irriterande då det var ett suveränt fiskeväder denna dag och även ett likadant jaktväder..
Fy fan vad less man kan bli...

Söndag 7 September

Söndagen blev det bara ett halvt ryck då alla skulle hem och förberereda sig inför en vanlig jobb måndag.
Det är ite heller så mycket att förtälja. Hundarna lyfte två djur som sprang spikrakt in på Jämtland

Lördag 7 september

Vi jagade "orrflon" vilket gick riktigt bra.
Eftersom vi hade skjutit så många vuxna redan så bestämde vi att vi skulle skjuta kalv (med alla de vanliga undantagen som att hunden skäller, det är en storoxe osv)

Lill Roger fick skjuta en kalv uppe på orrflon som Dannes unghund fick bjäbba fram. Lill Roger släppte i och för sig 5 skott på kalven vilket kanske är väl mycket för en unghund men den verkade klara upp det på ett bra sätt och såg inte det minsta skrämd ut.

Danne påpekade att i såten efter det så hade hunden helt plötsligt gått från 30 sekunders sök till 10 minuter!! Där ser man vilken skillnad det kan bli när man får skjuta för dom.

Sen kan jag tillägga att det satt ett skott i låret igen för lill roger... det kommer han nog att få höra... ;-)

Under eftermiddagen så hade sen Micke upp en björn. Den sprang förbi staffan på ca 15 meter men det enda han såg var ryggen på den när den spran inne i riset. Tyvärr stannade den inte till inne på vårt område utan fortsatte en bra bit till. Mickes hund växlade sedan till en kviga som korsade deras spår och sen blev det bara att leta hund.

Mattias den stackarn hade inte sett ett hår på hela veckan fick en fin oxe på 10+ taggar som klev ut med bredsidan på 60 meter men han höll sig ändå från att skjuta då vi tidigare hade sagt att vi inte skulle skjuta om inte det var en hund med. Hedere åt honom. Själv hade jag inte klarat av att hålla mig...

Fredag 5 September

Fredagen är det inte så mycket att orda om. Det blev styckdag då det dagen innan hade förutspåtts att bli regn hela dagen. Nu blev det inte regn, men det var lika bra att vi vikte hela dagen åt att stycka då det som vanligt tog längre tid än beräknat.

Tror vi inte var klara förrän vid 6 tiden på kvällen. Så jag körde hem både min del och även Görans.
Som tur var så hade brorsan och farsan kommit på besök till morsan och Roger så vi hjälptes åt lite snabbt med köttet.

Mycket kan sägas om älgjakten, men att stycka och ta tillvara köttet är ungefär lika skoj som att kamma sig med en osthyvel..

Torsdag 4 September

Torsdag
Nu var det lite bättre väder igen denna dag.
Återigen knatade vi in i Gråknösen/Gråberget. Det tog inte lång stund förrän Mickes hund lyfte oxe och ko och det gick ner och ställde sig i sjön. Igen!

Den här gången fick jag order om att fara upp till Fjärdingen och låna Max:s båt och köra över och försöka att stöta in ståndet till ett bättre ställe (platsen där älgen stog var på en knutpunkt för tre jaktlag)
Sagt och gjort, upp till fjärdingen och fråga om båtlov. Sedan ner till båten och började ösa en båt som var helt översvämmad. När jag öst en kvart och det inte tycktes försvinna något mer så inser jag att bottenpluggen är urskruvad!!!
Vid det laget hör jag samtidigt att ståndet har gått löst så jag får sätta mig i bilen och fara runt hela området, bara för att genast få höra att det ännu en gång har vänt och jag får fara tillbaka.
När jag kommer fram och tagit nytt pass så hör jag att det smäller.
Samtidigt som hunden fortsätter skälla.

Får order av jaktledaren att fara in efter Ratåvägen.
Där ser jag Danne stå glad i hågen med en tiotaggare liggande bredvid sig. Hinner bara stanna och få reda på att han skjutit den på ca 1 meters håll, snett underifrån!! Sen ropar Micke och säger att jag ska hämta upp honom.
Jag fortsätter vägen framåt och får reda på att hunden skäller på kon och att vi ska fara runt och jag ska springa upp på ett hygge för att försöka genskjuta gångståndet.
Just precis när vi kommer fram till hyggeskanten där jag ska springa upp hoppar det ut en fin tjur på ca 8 taggar ut på vägen, precis bakom den kommer det en annan oxe på ca 10 taggar, och sen hoppar det tamigfan ut en tredje oxe på ca 16 taggar!
Ut med bössan! Ut på hygget! De springer dock ifrån oss med taskig vinkel och helt plötsligt vaknar man också till och tänker "hmmm, att skjuta nu vore nog inte helt lagligt..."
Så vi stoppar in bössorna igen och är glada för att vi var förståndiga.

Dannes oxe visade sig sedan att det låg en skojig historia bakom.
Han och Fredrik hade hört gångståndet komma ner mot sig. De hade därför valt att ställa sig ett tjugotal meter i från varandra för att kunna skjuta åt varsitt håll.Att stå så tätt i hop skulle då vara riskfritt för älgen kommer ju inte rakt på dom..Vad händer? Jomen visst kommer älgen ut mellan dom. Fredrik hade utfört någon skum krigsdans innan han kastade sig i skydd.
Danne kunde inte skjuta genom att Fredrik var i en farlig riktning, så Danne fick vackert vänta tills dess att älgen bestämt sig för att välja en rikting.
Problemet var att älgen valde ingen riktning, utan fortsatte att springa rakt på Danne.
På bara nån meters håll hade älgen kastat och Danne kunde skjuta ett skott snett underifrån.
Som Danne sa "- Det var så nära att jag hade kunnat ryckt honom i skägget"

Birgersson hade samtidigt skjutit en kviga inne på gråknösflon som vi drog fram med fyrhjuling. Bägge dessa kunde vi senare plocka in genom att använda Dannes lastbil med kran.

Lite bättre sätt än att handslita får man säga...

Onsdag 3 sptember

Tredje dagen på jakten inleddes som den föregående avslutades, nämligen med hällande ösregn, nu med en extra bonus bestående av kraftig dimma.

Såten vi jagade var från linan mot Runeåberg och in mot dungen.
Jag drog passet "tornet orrflovägen" som av erfarenhet jag vet är ett ganska bra pass.
SCA hade huggit upp en liten väglinje just hitanför tornet som gjorde att jag i stället satte mig där så jag kunde se "in" i såten. Ner efter den här väglinjen kunde jag se ca 180 meter.
Hundförare var Pelle med Kalinka och Danne med sin unghund.

På radion hör jag efter ett tag att Dannes hund verkar ha fått något i näsan då den hade pyst i väg.
Tänker inte mer på det utan börjar i stället fippla med kaffetermosen. När jag tittar upp ser jag en ko komma joggande i bra fart över väglinjen längst ner.
Upp på fötter, av med handskar och upp med bössan så ser jag att det kommer en kalv studsnde bakom.
Tanken som kommer är "- Det är för unghunden åt Danne, jag provar.."
Samtidigt som skottet går inser jag att det är en slätbom. Jag håller för högt samtidigt som kalven sjunker ner i en grop, så jag skulle gissa på att jag sköt en halvmeter för högt, så det är bara att ropa på radion och säga att jag bomskjutit.
Eftersöket visade också samma resultat, en bom!

Det är konstigt vad fort självförtroendet kan dala. Två dar innan var det på topp efter att ha skjutit en kviga och nu var man helt plötsligt sämst i världen på att skjuta.
Jakten avbröts och de sedvanliga bomskjutar gliringarna kom vid fikat.

Eftermiddagssåten blev "nea byn" och jag tog mitt pass ute på storhygget som jag röjt upp.
Väl på plats ute på passet som ligger uppe på en kulle där det är några riktigt gamla och grova frötallar satte jag mig.
Micke som gick med hunden hade släppt på ett ko och kalv spår som hade riktning in i såten. Efter bara några minuter fick hunden upp älg som snurrade runt runt inne i området.
Micke varnade först att det var på gång ner mot mig och man spratt upp från stolen på helspänn. Sedan meddelar han att det var på väg upp därifrån. Så jag sjönk ner på stolen igen och försökte att kura ihop mig som skydd för vinden och regnet som öste ner.

Mitt fram i blickfånget in mot skogkanten så har jag en av dessa stora frötallar. Tycker mig höra att det lever om så extremt mycket i löven bakom tallen så jag reser mig från stolen för att se efter vad det är som låter.
Kikar runt tallen och då får jag se en liten pinntjur komma i fyrfota sken med riktning rakt mot mig och på ca 10 meters håll!
Panik! Av med handskar och upp med bössan. 7 ggr förstoring och en mindre sjö i kikaren! "Pekar" med bössan på älgen, ser grå färg i kikaren och trycker av.
Ser att skottet tar lite lågt i bogen och att vänster framben börjar hänga och farten på älgen saktar ner. Blir orolig för att älgen ska komma in i förbjuden skjutriktning mellan mig och en annan passare (Lill-Roger), så jag springer upp på en liten kulle och får en bättre vinkel där jag kan skjuta nästan rakt uppifrån. Nu är älgen redan inne i snåren och börjar försvinna men nu hinner jag med lite bättre och kan ge den en sista smäll varefter den knyter i hop sig snyggt och prydligt.
Revansch! Det är aldrig så skönt att få skjuta som direkt efter att man bommat på en annan.

Tisdag 2 september

Om måndagsmorgonen har en charm och förtrollning som är svår att beskriva, så blir tisdagen lite enklare att ge en bild av...

Vädret ca +3 grader, stark nordlig vind och hällregn.... Fy f*n

Hur mycket man än försöker att skydda sig så kryper fukten in hela vgen upp förbi tolvfingertarmen...

Vi gav oss ändå ut en sväng. Planteringen och Båsberget stog på programmet. Efter att vi satt ut alla passare så fanns det inga pass kvar, så jag improviserade och tog en bakpost uppe på storflon.

Micke fick tag på en älg som det blev stopp på uppe i båsberget. Där kunde han smyga in och panga ner en liten pinntjur. Det som var lite skojigt var att han köpt en halvautomat. Efter att han skjutit första skottet så tar han ändå ner bössan och ltar efter slutstycket för att göra mantelrörelsen... Kommer sen på att "fan.. jag har ju en ny bössa" Upp till axeln igen och då blir det ett "dubbelskott" och älgen går i backen.

Älgen ligger nu på toppen på båsberget och den kortaste vägen ut till bilväg är rakt ut genom berget som är riktigt brant.
Eftersom det är för brant för älgdragaren så bestämmer vi oss för att "hand dra"
Plupp och Danne längs fram och jag och Mattias efter dom.

När Plupp börjar stoppa pipan innan vi sätter av nerför börjar jag ana oråd. Det är då Danne säger "Du kommer att se ut som ett lokomotiv nerför berget" Och mycket riktigt... Danne och Plupp sätter av och tokspringer nerför berget, Plupp tokbolmar på pipan så jag och mattias inte ser någonting.
De har sån fart att det enda jag gör är att hålla i repet så jag inte ramlar. Ramlar man då blir man snabbt överkörd av en skenande älg på ca 180 kg..
Bakom oss hör jag Micke stå och tokskratta så han står dubbelvikt när han ser loket Plupp/Danne dra en älg, en stockholmare och en datatekniker i ca 20 knyck nerför en bergssida.

Resten av dagen präglades av regn, regn, regn och hundar som jagade älg inne på jämland.

Måndag 1 september

Måndagen första älgjaktsveckan....

För alla som jagar älg så vet ni vad jag talar om. Den här morgonen finns det någon speciell sorts energi som inte går att ta på. Ett helt års uppdämda förväntningar och drömmar som under några korta morgontimmar kan besannas, krossas eller bara fortsätta att vara drömmar...

Utan att bli alltför långrandig så kastar jag mig i stället in i en kort beskrivning över hur dagen såg ut.
Vädret var klart till halvklart med en lätt sydvästlig vind (eller "västaväre" som man sa gammalt tillbaka.. Då spelade inte den egentliga vindriktningen någon roll. Det blåste ändå "västaväre"..)

Vi öppnade jakten med en gammal klassiker. Området blev Gråknösen/Gråberget och vi gick ut med tre hundar. Danne tog Gråberget, Pelle tog Gråknösen och Plupp gick nersidan vid bäcken.

Själv drog jag lotten för passet "Tornet ute på storhygget". Det som är lite intressant är att i stort sett all vår jaktmark numera är ett "storhygge" och vi har torn på nästan alla så kan den här namngivningen i längden bli förvirrande.

Dannes hund fick snabbt upp ko med dubbelkalv som gick upp och ställde sig 20 meter utanför jämtgränsen. Sen var det stånd och gångstånd längs efter linan i ca en timma innan älgarna bestämde sig för att gå ner till sjön och ställa sig där. Plupps hund (Bosse, älskar det namnet)däremot gnaxade till på några älgar som i maklig takt promenerade upp på graninge rakan där Monica (En av två kvinnor i jaktlaget) blev premiärskytt.

Efter sedvanligt gratulerande och flåning så blev det dags för eftermiddagssåten. Området blev storflon/lillflon med Mick och Birgersson som hundförare. Själv hamnade jag på "Tornet Alaskavägen" som är ett lite halvrisigt torn på en vägkant där man har två små skjutgator in i såten och sen själva vägen.

Väl på plats i tornet värmde solen så pass mycke att jag fick börja skala av mig kläder samt svalka min strupe med en iskall pilsner.

Såten var nästan färdig och hundförarna nästan igenom, när en av hundförarna säger att hans hund ser ut att ha stannat till på pejlen. Detta brukar kunna vara ett tecken på att den har älg på g. Så jag skärper till mig i solgasset där jag sitter och halvdåsar. Ett tu tre får jag mycket riktigt se att det kommer en kviga snabbt springande i en av de skjutgator som är riktade inåt såten. Jag hinner inte riktigt med att ta ett skott så jag vänder mig om mot vägen till höger och osäkrar. Jag hör hela tiden älgen inne i skogen och inser utfrån riktningen att det kommer att bli tight om den inte skall gå ut i kurvan ovanför mig. På grund av vinkeln ser jag sedan kvigan först när hon är nere i diket på andra sidan och på väg upp i skogen och jag släpper då i väg skottet. Kvigan faller i skottet med ett högt skott som stryker undersidan av ryggraden vilket ger knall och fallverkan. Birgerssons hund kommer bara några sekunder senare och ger några skall.

Det är skönt när årets första älg är i backen. Trots att man skjutit över 40 älgar så får jag fortfarande samma adrenalinpåslag varje gång. Den enda skillnaden är att det klingar av fortare nuförtiden.
Så efter att ha tagit ur kvigan och hon är flådd och inhängd i slakteriet så avbryter vi en lyckad jaktdag. Frågan är om vi någonsin under min tid har skjutit två stycken första dagen.

Jaha, då var första älgjaktsveckan över..

Då har man varit ute i skogen och jagat älg igen! Det går inte komma ifrån att det även är skojigt med älgjakt. Man svär över väder, vind och tidiga morgnar, och är i bland så less att man bara vill kräkas, men samtidigt finns det inte mycket som går upp mot den där första måndags morgonen när frosten ligger över en myr där solen sakta stiger upp. Frosten börjar sakta stiga upp som rök när myren värms upp. Det sitter några orrar längre bort på myren som sakta "kookre". Helt plötsligt hör man det dova tunga ljudet av en jämthund som börjar ge skall. Helt plötsligt ser man hur en guldgul krona vajar genom björkarna på andra sidan och en tung majestätisk kropp kommer sakta vaggande.

Just det ögonblicket när man är helt själv med en enda uppgift och fokus blir total. Det är närvaro i livet!
Det är konstigt ändå att man känner sig aldrig så levande som när man får släcka ett annat djurs liv? Det går inte att förklara för någon som inte jagar. Helt plötsligt vaknar urmannen i dig och det enda som gäller är att komma till skott.


Seda kan man alltid säga att man jagar för att komma ut i naturen, friheten, kamratskapen, motionen och alla andra tusentals "ursäkter" som jag hört. Jag är ärlig och säger att allt det där är nog trevligt, men det är jakten och dödandet av djuret som är höjdpunkten!

Natur kan jag uppleva året runt, motion får jag på gymmet, frihet? Är det frihet att vid en bestämd tidpunkt varje dag bli anvisad till en specifik plats och där skall man sitta tills man fär tillstånd av en myndighetsperson att flytta på sig? Kamratskapen? Hmm om man frågar runt bland alla sveriges jägare så kan jag garanterara att det överlägset största skälet till ovänskap, intriger och osämja i norrland är älgjakten.

Nä, det vore hyckleri att säga något annat än att det är jakten och dödandet som lockar (naturligtvis med allt det övriga som bonus)


Nåja, skojigt är det oavsett vilket skäl man än har.

Jag tänkte att jag ska skriva några rader kring varje dag den första veckan och de kommer snart att dyka upp här i bloggen.

Tyvärr kommer de att hamna i felaktig kronologisk ordning, men jag är glad ändå :-)