God Jul!

Nu närmar sig julen i torp och stuga.
Snön har sig meterdjup lagt.
Tid för whisky och binda en fluga
Slut på fiske, slut på jakt..

Tid för familj, tid för vänner.
Mysa framför brasans sken.
Dricka glögg tills pannben spänner.
Gnaga älgkött bort från ben..

Tomten kommer med spö och lina.
smutta jäger, åka pulka
tomten kräks, barnen grina
Bakom hotellet stå och hulka..

Annandan med film och mys
Sitta i soffan med styrketår
Förkyld med host och snor och nys
Snart är det dags för ett gott nytt år..

Ta väl hand om er och era kära!

Må det stå LOOP på era julklappar!

Ny favoritwhiskey

Jag har lagt mig till med en vana som jag har blivit inspirerad till av några goda vänner, och det är att varje månad när löningen kommer så köper man sig en flaska whisky.

I fredags så hade jag fått rekommendation av en kollega på jobbet om Lagavuling Destillers Edition 1993 double matured.
Så utifrån detta så köpte jag in den och tog med hem.
Nuförtiden så dricks det väldigt lite i det Larssonska hemmet och ingen uppkorkning gjordes under fredagen.
Tankar som "Det finns bättre tillfällen att prova den" var det som fick bestämma och flaskan sattes in i barskåpet.

Under lördagen så visades på tv:n en gammal "vintage" match mellan Man U och WBA till minne av att tipsextra fyller 40 år i år.
I samband med det kunde jag helt enkelt inte hålla mig (det "bättre tillfället" hade infunnit sig)utan öppnade nyss nämnda whisky och slog upp en 4:a

Prisad vare herren! En sån doft, en sån färg!
Nu är jag inte religiös på något sätt, men ska man beskriva denna whisky på nått sätt så var det som att små tjärsmakande änglar dansade in i min mun och strödde samtidigt ut skottlands komprimerade historia i ett fint täcke nedför mitt svalj och min strupe!
Djävulen vad god den var!

Den hade kvar allt det som är trevligt med lagavulin generellt, men hade samtidigt fått en rundare och sötare smak som kommer sig av att dess lagring avslutas med några månader på sherry fat som tidigare innehållit en väldigt söt sherry (Pedro-Ximenez)
Kan helt enkelt inte beskriva den rättvist, är bara helt underbart god.
Troligtvis den bästa whisky jag nånsin smkat (måste reservera mig för brorsans Mortlach)

För den som har möjlighet så passa på att köpa in en flaska innan den försvinner.
Jag garanterar att ni inte blir besvikna!

Må all er whisky smaka som lagavulin destillers edition double matured!

Förbannade krokforsen

Dels så har jag varit lite förkyld i veckan, det har varit rätt mycket på jobbet så jag mer eller mindre struntade i nån jakt i helgen.
Dels skulle vi på en glögg träff hemma hos Sara och Matthew på lördagkväll, sen var jag tvingad att spara lite kronor till julhandeln framöver, det blir lite kostsamt att fara upp var och varannan helg och i juletider måste man ha ett par kronor över till klappar (Samt kanske en whisky till sig själv)
Så det blev alltså ingen jakt. Få se om det kanske blir en sväng till helgen istället.
Men på lördagmorgonen så kände jag att jag ändå behövde komma ut lite så jag gjorde en kort avstickare ner till krokforsen för lite fiske.
Det gick som vanligt.
Ingenting.

Det är faktiskt rätt sorgligt. Fisket i ljungan har på mindre än 5 år mer eller mindre försvunnit helt. Det fångas åtskilligt mycket mindre av både havsöring och lax.
Orsakerna är många och jag tar inte upp dom närmare här.
Räddningen kan dock vara en grupp människor som faktiskt har tagit tag i saken och försöker att göra något åt det.
http://www.ljunganssportfiske.se/

För den intresserade kan jag också rekommendera läsning i Olov Berlins uppsats
http://olovberlin.net/HG&L/pdfFiler/LaxeniLjungan.pdf
Pdf filen är 6 MB stor så ha tålamod när du klickar på länken.

Varit på bio

I fredags så var Anna och jag på bio för första gången på jäääättelänge.
Genom trassel med knoppen så funkar det inte så bra att dels sitta stilla så länge samt att det blir så mycket syn- och hörselintryck vilket kan få min knopp att krampa ihop.

Nu tog vi oss i alla fall i väg och kikade på 2012, som är en film som utan tvekan man bör se på bio.
Grundstoryn är att jorden gå under. Inte mer och inte mindre.
Så sker också i stort sett hela fimen. Tycker man om snygga storvulna actionscener där städer förintas så är det här en rulle som är sevärd. Tycker man däremot om ett bra manus, goda skådespelarinsatser och en story som känns utvecklande är det här inget att se.
Måste ge den en 3:a då det verkligen är en "snygg" film. Hade man fått in en bra story och schyssta skådisar hade det tveköst blivit en fyra men nu drar det tyvärr ner betyget.
http://www.imdb.com/title/tt1190080/

Men om ni ska se den, så se den på bio!

Må era katastroffilmer innehålla en handling också!

Lite smått dragen..

Normalt brukar jag inte sprida länkar och dylikt, men den här snubben han måste ni kolla in. Förmodligen har ni redan sett det då jag brukar vara den sista som ser sånt här.
Inte direkt nykter..
http://www.youtube.com/watch?v=1nYx8iX9oX8&feature=fvst

Kungrulle

Idag blev det inget fiskande. Dels efter att under gårdagen ha upplevt en av mina mindre lyckade fisketurer, men också genom att nacke och skalle inte var på topp efter att ha varit ute två dagar i rad.

I stället så har jag suttit och kollat på film. Och inte vilken film som helst. En film som jag starkt rekommenderar att ni tar en kik på.
Zombieland med bla. Woody Harrelsson och Jesse Eisenberg http://www.imdb.com/title/tt1156398/
För den som tex. gillar "Shaun of the dead" och "From dusk to dawn" så är det definitivt en rulle ni bör kika närmare på.

Hade väl egentligen tänkt kolla på nån lämplig jakt eller fiskefilm, men jag tycker att det är svårt att hitta sådana som håller kvalitet.
Och på tal om dålig kvalitet. Jagg måste passa på att ge en känga åt det sämsta jaktprogram som jag någonsin har sett, 'Jaktlust' som går nu på TV4 sport av och med Thomas Ekberg.

Förra veckan så skulle det handla om harjakt. Det började med att man släppte hundarna, sedan ett snack med jordbruksminister Eskil Erlandsson lite kort, sen några gamla arkivbilder från en annan harjakt, sedna kort tillbaks till Erlandsson för kommentarer kring smålandsstövare.
Reklamavbrott sedan som följs upp med en "Vapen del" av programmet. Dvs. tre skott med hagelbössa med olika borrningar för att visa skillnad på spridning.
Direkt efter detta till det avsnitt av programmet som fick mest sammanhängande tid, nämligen matlagning där nån avdankad gammal kock fick grilla hare som sedan käkas av Ekberg och Erlandsson.

Jag vet att en halvtimma inte är mycket att jobba med, men om det nu är så borde man försöka att få med så mycket jakt som möjligt. Att försöka att göra ett program om harjakt på ca 20 minuter och samtidigt lägga in matlagning, politik, hundar, avel och grundläggande vapenkunskap är en omöjlighet.

Jag retade mig så mycket på de två första programmen att det inte är troligt att jag kommer att se resten av serien.
Jakt&Fiske, kom tillbaka, allt är förlåtet!

Må era jakt och fiskeprogram vara långa och meningsfulla!

Byt blogg

Jag önskar att man någon gång skulle kunna få göra ett inlägg som börjar "oj,oj,oj, ni skulle ha varit med idag..."
Att få skriva ner en framgångshistoria där fisket, jakten etc. har varit kanonbra.
Det kan jag redan nu säga:
Det kommer aldrig att hända!
Om det finns någon enda läsare så skulle jag rekommendera att ni hittar åt någon annan av de trehundra biljarder bloggar som beskriver en framgångsrik hobby där man lyckas med saker.

Här följer väldigt kort sammanfattning av dagen.
Vaknade
Huvudvärk
Halkar, ramlar i slänt.
Tappar wobbler genom fastna i botten
Tappar wobbler genom att råka slå igen bygel med handske.
Kastar handske i vatten i ilska.
Hämtar blöt handske.
Fryser om hand pga. blöt handske.
Får ingen fisk.
Byter ställe.
Snubblar, ramlar igen.
Ont i nacke huvud samt nu även rygg.
Nytt ställe framme, tappar wobbler pga. handske fäller bygel.
Får hugg!
Tappar fisk efter tre sekunder.
Ledsnar går tillbaka till bil.
Ramlar 4 ggr i jättelerig slänt.
Dricker kaffe i bil på väg hem, väjer för gupp, spiller kaffe och bränner mig på ballen.
Bestämmer mig för att aldrig någonsin fiska igen!

Men annars var det en trevlig dag...

Må ni aldrig spilla varmt kaffe på era genitalier!

Missad ljunganpremiär men liten revansch

I måndags var det den 16 november. För den som fiskar i Ljungan så vet den att det är en dag som nästan är jämnställd med första måndagen i september.
Det är alltså premiär i ljungan efter en månads uppehåll för havsöringens lek.

Planen under hösten var naturligtvis att vara ledig men nu föll det sig så jävligt att det sammanföll med en kritisk arbetsperiod på jobbet så att en ledighet var inte att tänka på.
Hela måndagen kändes bara så fel! Visst jobbade man på rent kroppsligt men mentalt stod man och drillade en 5 kilos öring.

Idag fick jag ändå en liten revansch. Jag fick några timmar ledigt under morgonen och smet då genast ner till krokforsen. Tre flugfiskare på plats när jag kom dit som redan hade fiskat en stund (jag blev försenad på grund av strul vid inämning av bil men det är en annan historia)
Jag har även under uppehållet passat på att köpa upp mig på vicke wobblers då lagret hade sinat under hösten och mina favoriter var slut i draglådan. Nu hade jag havsöringsgift på kroken och då var självförtroendet på topp.
Nån timma senare var jag dock inte fullt lika optimistisk.
Alla tre flugfiskarna hade tagit fisk (små rackar iofs) men jag hade inte känt ett enda nafs.
Började faktiskt misströsta och tiden för min avfärd tillbaka till jobbet närmade sig.
Så när jag kommit fram till att "det här blir mitt sista kast" så nöp det faktiskt på en liten rackare. Kanske inte den största fight jag haft men oj så välkommet.
Det var så länge sedan jag verkligen fick en öring, så jag hade verkligen börjat tvivla.
Ingen jättefisk, max 1,5 kg, men riktigt skoj att känna lite gung.
Nu hade jag tyvärr kameran i ryggsäcken (alltid lika puckat) och kände mig lite stressad vid återutsättningen så det finns ingen bild på den, men jag vet ändå att jag fått den och det räcker för mig.
Den var verkligen försiktig då den tog. Kände bara ett litet "pill" i linan i samband med att jag gav lite slaklina. Stod nog nere vid botten och bara sög in wobblern.

Nu har jag ialla fall fått lite blodad tand. Trots att jag har beredskap för jobbet, ska jag iväg i morgon igen. Beredskapen säger att jag måste vara på plats inom en timma och det grejar jag lungt ifrån ljungan. Det är bara att hoppas att inte telefonen ringer när jag står och drillar.

Må era beredskapstelefoner vara tysta när ni drillar!

Förra helgen..

Det var ett tag sedan jag var in och gjorde ett inlägg. Har varit väldigt mycket jobb sista veckorna och har därför helt enkelt inte orkat att sätta mig framför datorn när jag kommit hem

Jag var i alla fall hem och skulle jaga lite älg då vädret faktiskt tillät det.
Är inget som man har varit bortskämd med i höst.
Åkte som vanligt upp lördag morgon och det hade då kommit nån decimeter med nysnö natten före och var disigt, regnigt och allmänt ruggit.
Så istället för att "tom-gå" så hade jag sett spår över en väg så vi tänkte bespara oss en massa tid och släppa direkt på spåret.
Det gick som det brukar gå med spårjakt...
Älgen stog bara några meter innanför oss i skogen och hade både hört oss och fått vind av oss vilket resulterade i ett sken rakt ut från våra marker.
När vi till slut fick tag på hunden så provade vi ett nytt släpp men vi avbröt omedelbart då hunden endera var sjuk eller hade dragit på sig mjölksyra. Det fanns helt enkelt ingen vilja att jaga nåt.

På söndagen prövade vi igen, men den här gången valde vi att gå in i ett område där vi sett inspår, men att istället gå in med rätt vind och långt därifrån så att hunden skulle få en ärlig chans. Nu valde istället hunden att fara in på ett helt annat område än det vi hade tänkt jaga på.. Han är rätt vidsökt och kan bestämma sig att springa tills han hittar en älg... Vi avbröt rätt snabbt med tanke på att det var farsdag och Micke skulle hem till lite firande istället.

Men det är alltid märkligt att man lyckas göra samma misstag gång på gång.
Hur ofta blir det en lyckad jakt av att släppa direkt på ett spår? Tror nog att det kanske funkar en gång på 20. Jag undrar när man ska lära sig?

Må era inspår inte förblinda er jaktiver!

Nu var det väl fan också...

Efter en massa förhinder pga vädret ser det nu faktiskt ut att kunna bli jakt i helgen.
Snön på lövliden har tinat bort (verkar ha kommit nysnö sen) och prognosen för helgen lyder på plusgrader.
Egentligen ser det ut att bli den där typen av blött surväder som man normalt avskyr, men just nu tar jag emot det med glädje!
Återkommer med en rapport framöver.

Förhoppningsvis hinner man också med att träffa lite kompisar. Känns som att det var länge sedan man var hem nu. När jakten tar slut måste man försöka att fara hem en helg och bara umgås med polare.
Men å andra sidan så är det nu bara en vecka kvar till höstpremiären i ljungan... det lär nog ta upp en och annan helg också..

Må era surväder endast uppstå när det är läge för det!

Ännu en "misslyckad" lördag

Den här lördagen så har det återigen passerat en ledig dag utan vare sig fiske eller jakt.
Det var ialla fall planerat så den här gången, men gör ändå lite ont.

Orsaken var att Anna och jag istället var på konsert med Moneybrother tillsammans med några goda vänner igår.
Det var bara andra gången som jag var ut på nån typ av ordnat arr på över ett år och fan vad trevligt det var.
Nu fick man iofs har öronproppar under konserten men och skallen höll på att explodera mest hela tiden (samt idag) men det var det värt. Han är riktigt bra när han är live på en mindre klubbscen och kommer till sin rätt på ett helt annat sätt.
Kan ändå tycka att han är en springsteen ultra light då han är extremt influerad, enligt mitt tycke, och därför har jag svårt att samtidigt inte jämföra honom med the boss. Ger han 3+ i betyg och var toknöjd med kvällen som helhet.

I dag och ikväll så jobbar Anna som bartender på Ladies night här i Sundsvall. Det gör att jag har en riktig gammal hederlig ungkarlsdag.
Jag passar helt enkelt på att njuta av några rullar halvtaskig science fiction (som Anna avskyr) samt att jag just har klämt ner 6 äggmackor. Däremellan har jag zappat runt bland fotbollsmatcher av olika slag. Kvällen kommer sen att bestå av Djurgården-Timrå (där jag tyvärr räknar med en förlust) Till den matchen kommer det att serveras Guinness och ostbågar. Passade bara på att göra det här inlägget samtidigt som jag förbereder nästa film (District 9)

Så nu ska jag gå ner och återta fåtöljtronen och fjärrkontrollspiran, ty jag är kung i ungkarlslandet i världen lördagsbakis!

Må era ungkarlsdagar vara få men njutbara!

Varken jakt eller fiske

Tråååkigt!
Den här helgen blev det varken jakt eller fiske.
Dels kunde man under fredagen se på yr.no att det skulle bli minusgrader på jaktmarken igen. Jävla skitskare... Nu spelade det ingen större roll då det istället blev lite jobb på lördag istället.
Söndagen hade jag kanske kunnat ta mig ut och fiskat lite, men skallen var inte på sitt bästa humör och en natt utan sömn satte stopp för det.
Nåja, det kommer fler dagar..

Dyra koppar kaffe

Förra helgen så var jag upp och skulle jaga lite älg men det sket sig efter ett "lyft" då det var sån rackarns skare att hundarna började blöda ur tassarna. Då finns det inget alternativ förutom att avbryta jakten och krypa ner i soffan hemmavid.

Den här helgen så tänkte jag då fara upp igen för att prova en älg. Men den här gången så skulle jag kolla vädret där uppe innan jag for upp.
Så vid 04.00 så fick jag ett sms av lill-roger, som sov uppe på jaktområdet, att det var plusgrader.
"Hmm, då blir det jakt" tänkte jag och kastade mig i bilen.
När jag började närma mig Bispgården började dock en viss tvekan infinna sig, då jag såg igenfrysta bilar och frost i vägkanterna.
Mycket riktigt, när jag nästan är uppe på området och snön började ligga kvar i vägen så märker jag på en gång att det är en riktigt otrevlig skare...
For ändå den sista halvmilen upp till samlingsplatsen och surrade en liten stund med övriga besvikna jägare.
Det visade sig att termometern som användes inte direkt visade rätt.. Kan bero på strålningsvärme från baracken där lill-roger bor..

Så det var återigen bara att dricka en kopp kaffe och bege sig tillbaka till Matfors.

Det börjar kännas som en ganska dyrbar frukostvana att åka 30 mil bara för att dricka kaffe... har nu blivit 60 mil på två helger för två koppar kaffe, men å andra sidan så smakar alltid kaffe bäst i de ångermanländska skogarna!

Må er snö vara luftig, nyfallen och skarfri!

Frustration, ilska, tårar och den här jävla Zlatan..

Sverige går inte till VM slutspel...
Jag ska inte skriva alltför många rader om det, då det fortfarande gör för ont att tänka på det men lite måste jag ändå skriva ur en rent terapeutisk synvinkel.

Sorgligt är ordet! Så jävla sorgligt!
Så nära att återigen få uppleva ett VM med Sverige i en av rollerna. Må vara att vi inte har ett lag som skulle hävda sig i den omgivningen, men det är ändå en sån speciell känsla att själv få vara delaktigt på nåt sätt.
Nu blir det inte så... Det finns så mycket man skulle vilja gnälla över, förändra och göra om, men så funkar tyvärr inte verkligheten.

Det som retar mig mest är att alla hackar så förbannat på Lagerbäck. Inte fan är det han som sumpar chans efter chans, gång på gång. Jag anser fortfarande att alltför stor fokus läggs på tränare och coacher nuförtiden.
Fan, jag själv skulle kunna gå in som coach i Barcelona och föreslå att man ändrar från 4-3-3 till 4-4-2.
Är det då någon som tror att det skulle innebära att Barca skulle sluta vinna och bli degraderad till division 2? Inte en jävla chans!
Eller vänd på det, tror någon att om Gif Sundsvall skulle ha Guus Hiddink eller Fabio Capello som coach att dom skulle vinna allvenskan inom två år? Nä, det är precis lika löjligt som det låter.

Personligen tycker jag att Lagerbäck har gjort underverk med en trupp som egentligen inte tillåter något sådant. Ok, vi har (denna förbannade) Zlatan. Jag håller med om att han är extremt duktig och vi har även Henrik Larsson som jag anser vara en av sveriges absolut största genom tiderna, men sen då? Det finns helt enkelt ingen kvalitet på resterande positioner.
Skribenter, jornalister, tv-folk mm har bedrivit en hatkampanj mot Lagerbäck i flera år, varför då?
"Han är för feg", "Han vågar inte föryngra", "Han spelar med ett föråldrat spelsystem" brukar det låta. Tänk om någon skulle kunna bryta ner det här mer i detalj och förklara det för mig så att man skulle kunna förstå..

Ta det här med spelsystemet. han gjorde ett tappert försök att byta till 4-3-3 efter EM senast. Resultatet? Katastrof! Helt plötsligt hade vi ett landslag som var det "smalaste" i europa. Vad är det för idé att köra med 4-3-3 när man inte har vare sig ytterbackar eller yttrar som behärskar det?
Media, som drivit denna linje i flera år, tystnade plötsligt och då var det helt plötsligt fel folk som fick spela?!? Vilka skulle ha spelat då? Förklara någon, snälla!

VI ÄR INTE BÄTTRE!!!! Fattar svenska folket inte bättre?!?
Jag ska nu tala om vad som är problemet med sveriges landskap och framförallt vår oförmåga att göra mål.
Om man tittar på alla framgångsrika landslag (ett undantag finns det som jag ska visa senare) genom tiderna (inklusive sveriges landslag) så finns det en gemensam nämnare. En eller flera kreativa innemittfältare!
Titta på de landslag som är ledande idag Spanien: Xavi, Iniesta, Fabregas Brasilien: Kaká, Robinho
Kolla tex på Danmark, Martin Jörgenssen, Dennis Rommedahl inga extrem stärnor, men kreativa (och tvåfotade)
Vad ställer Sverige upp med: Kim Källström, en enbent vänsterback i Lyon (ok, han har fått spela mittfält på sistone, men kreativ är han fan inte) och Anders Svensson (har iofs skött den defensiva delen riktigt bra) som inte ens är dominant i allsvenskan.
Det som är mest skrämmande är att det är det bästa vi har! Kan någon berätta för mig vem/vilka som vi istället skulle ha matchat under detta kval skulle jag vara glad.

Sedan skriker alla på de unga män som var så framgångsrika under sommarens U-21 EM.
Jag säger bara att det är en jävla skillnad på nivåer.. Ta tex Markus Berg som överlägset vann skytteligan där. Han har fått flera chanser med en hel del speltid i A-landslaget...är det någon som sett tillhonom under matcherna, nä, precis, helt osynlig. Deras tid kommer, men de har en lång väg kvar.

Jag kan egentligen bara komma på ett undantag från "spelarkvalitets-regeln" och det är Grekland som lyckades vinna hemma EM för några år sedan med ett mediokert lag utan några stjärnor. Men varför lyckades dom vinna? Jo, enligt samma grundtanke som Lagerbäck har använt. Du måste anpassa spelet till ditt egna lags kvaliteter. Är man starka på att tjonga långt (se Mellberg) Då tjongar man långt. Om man sedan håller en tät defensiv och är lyckosam med målskyttet då kan det räcka långt.
Det som har varit problemet i det här kvalet är helt enkelt målskyttet. Chanser har funnits men vi har inte haft flytet.
Sverige har på 9 kvalmatcher gjort 9 mål, och då har vi mött Malta 2 ggr och Albanien 1... Chanserna har vi ju haft, men målen har vi helt enkelt inte gjort. Hur fan kan det vara Lagerbäcks fel? Hur kan det vara hans fel att Henke lyfter bollen över ribban från 1 meters håll? Har han hypnotiserat dom i smyg och sagt "Gör inte mål för jag älskar att få skit i media"?
Nä, Sverige kommer inte att lyckas förrän den dag som vi får fram ett kreativt mittfält samt spelskickliga backar (Safari är ett steg i rätt riktning)
VM-94 Hade vi Thern, Schwartz, Brolin, Limpar, Blomqvist Jämför detta med Holmén, Källström, Svensson och Elm..

Jag orkar inte skriva mer, blir så jävla deppad.. Zlatans oduglighet ska jag gå in närmare på en annan gång, men kort kan jag säga att (som danmarks andre coach sa) hade jag spelat med zavi och iniesta hade jag också gjort några mål...

Må ni alla vara födda i Brasilien så ni slipper sorgen med att hålla på svenska landslaget!

Stympad jakhelg

återstarten med oktober jakten (som är bästa jakttiden på året tycker jag) blev inte speciellt lyckad.
Åkte upp tidigt på lördagsmorgonen då jag var upptagen på fredag kväll med att lägga om till vinterdäck.
Jag hade snackat med Micke och hört att det hade snöat uppe på lövliden och att det kunde vara isigt efter vägen.
När jag kommer upp blir jag riktigt överraskad. Jag hade förväntat mig att det kanske låg lite snö kvar på vägen men det var bitvis full vinter. Bakåt "Mejeriet" och Båsberget var det närmare 1 dm med snö.
Så när jag klev ur bilen så krasade snön ordentligt (det töar lite mitt på dan och fryser sedan åt igen under natten)
så det märktes att det var ordentligt "skärt" (skare, översatt till svenska)
Traditionsenligt så valde vi att jaga gråknösen/gråberget/blomsterbacken med tre hunförare som var Danne, Pelle och Plupp, samt att Micke skulle gå ett område utanför.
Själva jakten blev väl inte så händelserik. Lill-Roger såg en liten pinntjur som gick över "lysledningen" nere vid dennis tornet och Boss (Dannes hund) efter. Det tjuren fortsatte sedan runt inne i området innan den bestämde sig för att besöka Jämtland istället. Pelles och Plupps hundar valde också Jämtland via några färska spår dom fick tag på.
Micke lyfte också djur som försvann in på grannlaget.
Nu är det här "jaktvardag", dvs. att hundar försvinner in på andra marker, men det som var värre var att när vi fick tillbaka dom så blödde tre av dom ur tassarna.
Det var bara att konstatera att föret var för vasst för att välja att jaga.
Jag hade också tänkt under min tid på passet att med tanke på föret så hade jag inte släppt min hund (om jag hade haft någon) Har du en gång förstört tassarn på en hund blir dom oftast väldigt känsliga efter det. Det är aldrig värt att låta en hund fara illa bara för att man själv är jaktkåt.

Efter att kortare stunds rådslag och kontroll av vädersajten yr.no på Pelles laptop (var är jakten på väg!?!, laptop på jakten...)
Så var det bara att inse att vädret inte skulle förändras de närmaste dagarna. Det var bara att helt enkelt ställa in jakten i väntan på väderomslag.
Så för mig återstod egentligen bara att hoppa in i bilen och blåsa tillbaka till Matfors.
Det skulle inte bli någon jakt, men å andra sidan skulle jag få se den helt avgörande vm-kval matchen mellan Danmark och Sverige.
Nu visade det sig bli något som jag helst aldrig velat se.. Jag väljer dock att kommentera det i ett separat inlägg.

Må er snö aldrig vara skarp och vass!

Byta ammunition?

Har gått och grubblat i höst om jag ska ta och byta kula.
Har hittills kört med normas nosler partition 11,7 g och med den finns det en klar fördel och en klar nackdel.
Fördelen är att den dödar bättre och snabbare än någon annan kula jag varit med om.
Nackdelen är att de "fli" ju så in i förbannat om man tex tar bogen på en älg.

Nu anser jag väl i och för sig att köttförstöringen är ett rimligt pris att betala om djuret dör snabbare.
Jag provade Oryx kulan för ett par år sedan och sköt en ko med den. Skottet var ett snett sidoskott som gick in snett fram i bogen, tog med sig lite lunga, fortsatte ut med en vomstrykning.
Den kon gick nästan 700 meter.
Av erfarenhet med ett flertal liknande skott med nosler så vet jag att kon hade varit död i steget (men bogen hade varit mest skrot av..)

Är ändå lite sugen att prova accubond kulan. En bondad kula som jag har läst gott om.
Är det någon av mina två läsare som har någon erfarenhet av den kulan så får ni gärna höra av er.

Nu räknar jag iskallt med att det kommer att falla 14 älgar till för nosler partition då jag tror jag har ungefär det antalet kvar, men sen... ;-)

Må era kulor vara dödliga och precisa!

Vart fan är fisken?

I helgen har jag gjort två turer till ljungan med dystert och nedslående resultat.
Ett hugg har det blivit, det är allt. Man börjar undra vad som hänt med ljungan. Klent fiske i våras följs nu upp av riktigt dåligt fiske hittills i höst.
Enligt allt man läst och hört borde det vara tvärt om.
Vattenflöden har varit riktigt bra hela sommaren och så även nu.
Det enda som jag kan hitta som förklaring är att det fortfarande är rätt så varmt i vattnet.
Sen har jag heller inte stärkt upp mitt lager med vicke wobblere sedan tidigt i våras och med tanke på att man kastar bort i snitt 2 drag/gång så är jag nu nere och rotar bland drag och wobblers som ger tankarna:
"hmm, vafan tänkte jag när jag köpte det här?!? Skiten ser ju ut som en rosa palsternacka med en rosett på.."
Och det är klart, man får ingen fisk på rosa palsternacksrosettwobblers...
Jag har dock gjort en beställning på nätet med färger som jag vet funkar bra framåt hösten

Det var inte så långt ifrån att jag åkte dit på tvåhandsprylar i veckan förresten. En kollega på jobbet skulle sälja sina prylar och jag kände mig väldigt intresserad då priset var ok. När han skulle plocka fram grejorna ur garaget visade det sig bara att toppen hade brutits av och då spöt var ett bygge av crilles flugfiske så insåg jag att jag inte orkar leta efter en ny topp. Till råga på allt så måste jag lämna in bilen på kamremsbyte + service i veckan... där åker det 11 loppor lite snabbt..
Nä, det blir att sukta vidare och harva på med spinn-grunkorna så länge...
Men det är ju så mycket roligare att inte få fisk på fluga än att inte få fisk på spinn...

Nu blir det dock inget mer fiske förrän den 16 november (höstpremiär i ljungan)
Dels blir det nu älgjakt den kommande tiden sedan blir det fiskeförbud i ljungan under perioden 15 okt - 15 nov.
Måste bara komma ihåg att ta semester den måndagen (16:e) för det datumet är nästan lika heligt som första måndagen i september.

Må era bilar aldrig dra kapital från ert fiskekonto!

Fiskeavbrott i jakten

Jag pratade med Staffan häromdagen. Han har rakt av slagit till och blivit tvåhandsfiskare, dvs han har köpt ett tvåhands flugspö med rulle, linor, klumpar ja hela klabbet.
Naturligtvis var han sugen på att testa grejorna på lördagsmorgonen och jag var väl inte direkt nödbedd att hänga med.

Spöet som han köpt är av ett märke jag inte har egentligen någon koll på, nämligen Harvest. Spöet är ett Harvest Aquila #8/9 13,6 ft, rullen tror jag var en hi-level men minns tyvärr inte.
Själva spöet är bambufärgat vilket jag inte är helt säker på om jag tycker är coolt eller styggt. Ska bestämma mig framöver men tillsvidare svävar jag på svaret. Spöet annars verkar vara av bra kvalitet, ringar rullfäste mm.
Korken ska också vara av schysst kvalitet (även om Staffan blev fundersam innan dagen var slut..) Harvest levererar kork bland annat till Sage, Orvis mfl.
Som jag nämnde ovan så var vi lite fundersam över korkkvaliteten då den efter några timmars användande visade spår av små gropar som blidats. Förmodligen ingen fara men fortsätter det är det bara att skicka tilbaka spöet.

Det har var Staffans premiärtur och hade aldrig kastat med ett tvåhandsspö tidigare. Det som var skojigt var att han frågade mig om råd?!? Sanslöst, jag kan tamigfan ingenting kring hur man fiskar med tvåhandsspö. Enda skillnaden mellan mig och Staffan är att jag har provkastat några timmar en gång tidigare samt att jag äger en DVD med kastinstruktioner... inte mycket till expertis kan man säga....
Staffan visade dock fallenhet för det hela och efter nån timma så fick han faktiskt till ett och annat kast ganska bra.
Jag provade några kast själv med spöet och jag har iofs inte så mycket att jämföra med (ett vision 3zone som jag hyrde i somras 1 dag samt att jag provat svågern Anders spö, ett "hemmabygge" av crilles flugfiske i sollefteå) lite grann. Av vad jag kunde döma kändes det som att spöet var väldigt lätt och att det laddade bra.
Men som sagt det är baserat mest på vad jag sett på tv..
En annan rätt cool detalj var att spötuben var designad i 8 kantig bambu. Det som drog ner betyget där var att det fanns ingen rem att bära tuben i.

Oavsett så blev jag dock fruktansvärt avundsjuk! JAG VILL OCKSÅ HA TVÅHANDSSPÖ!!!
Får dock vänta med det till man sparat ihop lite pengar. Siktar på att kanske kunna köpa ett till vårkanten.

Så själv fiskade jag lite spinn istället. Ingen öring blev det, men väl en skaplig harr på ca 7 hg som fick friheten åter.
Kan fortfarande vara lite väl tidigt för havsöringen. Skulle gissa på att vattnet är ca 14 grader och det känns väl varmt. Borde dock kunna bli intressant under kommande veckor, speciellt som att det nu skulle bli ordentligt mycket kallare den kommande tiden.

Nu ska jag sätta mig och läsa om tvåhandsspön istället på allehanda hemsidor.

Må era födelsedagspresenter och julklappar bestå av tvåhandsspön!

Älgjakt andra helgen

Nu är det några dagar sedan jag var iväg och jagade (förra helgen) men det har varit så stressigt med jobbet att jag helt enkelt har varit för knäckt när jag kommit hem så jag har helt enkelt inte orkat.

Förra helgen var jag i alla fall upp och jagade. Åkte direkt från Sundsvall på lördagsmorgonen. Det är skönt på ett sätt genom att man får en kväll hemma i Matfors tillsammans med Anna men å andra sidan får man stiga upp vid en okristlig tid för att hinna upp i tid.
Det är faktiskt rätt skoj att fara iväg vid den tiden och samtidigt se folk som i varierande tillstånd försöker att ta sig hem efter krogen.. När man ser dom använda precis hela vägen raglandes med nedböjt huvud och händerna djupt inkörda i jackfickorna så är man inte avundsjuk på hur deras morgondag kommer att se ut...

Vi hade sagt att denna helg skulle det endast vara kalvjakt så vi kan jaga vuxna djur även under oktoberjakten.
För alla er som bara jagat kalv så vet ni vad det innebär...
Jajamän, hade inte suttit länge på pass förrän det kommer en kviga spatserande och ställer sig med bredsida på 15 meter och tittar på mig. Det var bara att säga "Grattis!" och njuta av ögonblicket. Det är alltid skojigt att komma en älg nära och kunna studera dom närmare utan att behöva störa friden med ett skott.
Nu kom Dannes hund Boss efter ett litet tag och störde friden, men det var en rolig stund. Resten av dagen så lyckades älgarna hela tiden gå utanför skotthåll, eller synhåll.

På söndagen så var vi lite folk och då brukar det vara svårt att jaga effektivt. Personligen tycker jag att det blir lite roligare då det blir möjligt att även som passskytt bli rörligare och måsta anpassa pass sittandet mer till hur hundföraren går.
Hur som helst så fick vi upp älg som gick utanför området. Jag tog bilen för att åka ner och kolla av en väg där älgen/älgarna hade gått ut ur området. Enligt pejl åt hundföraren så var hunden en bra bit utanför området.
Sagt och gjort så åkte jag ner, parkerade bilen och klev ur och började prata i radion för att få ett hum om var älgarna hade gått över vägen. När jag står där och pratar hör jag plötsligt en kalvs karaktäristiska lockläte "äähh, äähh, äähh" (det är svårt att härma en älgkalv i text..)
"vafan, har jag bössan?" är första tanken. In i bilen och ut med pangen. Ska sedan trycka in ett skott i loppet för att vara beredd.
Helt plötsligt står kalven mitt på vägen 20 meter i från mig och tittar på mig med den klassiska kalvblicken "hmm, vafan håller den där mänskliga idioten på med? Bäst jag skuttar vidare"
Naturligtvis har skottet lagt sig fel på något vänster men dum i huvvet som man är försöker man med våld ändå trycka slutstycket framåt, vilket som ni alla vet inte går.
Innan jag fått in ett skott i loppet ser jag bara rumpan på kalven som skuttar vidare inne i skogen. Nu grämer jag mig inte så mycket för det. Förmodligen var det n potentiell 30-taggare som istället kommer att häsa på mig igen om några år.

Efter detta så avslutades jakten för helgen och jag kunde återvända hem till Matfors.

Må era patroner färdas rakt fram vid era mantelrörelser!

Älgjakt Söndag 13/9

Efter lördagens styckning så gick vi ut en liten sväng även på söndag.
Återigen hade jag tur att få älg på mig. Och det gick bättre den här gången än dagarna före med debaclet med min skadeskjutning.
Jag kunde skriva upp min tredje för året på mitt gamla favoritpass "lokflon".
Här har jag genom åren fått nedlägga ett flertal älgar.
Det är längst in i en myrhals mellan två "knösar" där älgen har en förkärlek att passera och man kan verkligen sitta och njuta av en vidunderligt fin utsikt.
Den här morgonen var också den lite av unik. Frosten hade kommit på morgontimmarna och det var fruset både i myren och träden. Sedan var det totalt vindstilla. Det är något som vi inte är vana på lövliden. Det blåser i stort sett jämnt här uppe genom att det ligger såpass högt som det gör.
Numera så går förresten även passet under benämningen "08-passet" beroende på att passnumret är 99 dvs. inte riktigt hundra..


Må era pass vara frostnupna och vindstilla!

Styckningsdag Lördag 12/9

Styckningsdag...

Det är bara att konstatera... Det är skittråkigt att stycka!

Dels är man så dålig på att stycka så man hamnar alltid på köttfärsdetaljen. Det är fan inte skoj att stå och tälja kött som ska malas i en hel dag.
Jag hatar verkligen de jävla slaksidorna!!

Men värst är nog att det alltid går bort en hel dag med jakt!
Missförstå mig ej, visst är det trevligt att komma hem med en balja med kött, men det måste finnas nåt bättre sätt än att stå själv en hel dag och hacka.

Egentligen tappar man två dagar har jag kommit på.
Dels förlorar man en dags jakt, men samtidigt blir det en hel dags arbete mitt i ledigheten.

Nä, jag skulle gladeligen betala en hel kluns med pengar för att få jaga även denna dag och ha någon som styckar så det bara är att komma till slakteriet vid dagens slut och hämta en färdig låda.

Få se vad nästa år kan ge..




Danne i en snyggt designad styckningsklädsel..

Må era älgar sakna slaksidor!

Älgjakt fredag 11/9

På fredagen råkade jag ut för det som är varje jägares mardröm, nämligen en sårskjutning.
Jag stod på en väg och hörde älg i skogen nedanför mig som vinklade och gick utefter vägen till vänster om mig.
Naturligtvis så håller man då skärpt uppsikt åt det håll dit man hört älg gå. Några minuter efter att knakandet har tystnat så får jag en känsla av att jag ska vrida på huvudet.
Naturligtvis är det en liten tjur som kommit in i vägen en bra bit bort och springer nu rakt mot mig i hyfsad fart.
Bössan åker upp och siktet känns stabilt där korset vilar på stickhålet.
Det känns dock för långt för att ta ett skott rakt framifrån utan jag bestämmer mig för att vänta till älgen vinklar och ska på sidan in i skogen igen.
När älgen då väljer att kliva av vägen så trycker jag av skottet. Precis när det smäller är tjuren på väg ner i diket och jag känner att skottet blir alldeles för högt.
Fan! Fan! Fan!
Jag hade ju kunnat räkna ut med stjärten och en kritbit att när älgen kliver ner i diket blir den lägre!!
Det är bara att hoppas att det blev en slätbom och ingen skadskjutning.
Jag går fram på skottplatsen och tittar men kan inte se varken hår eller blod.

När såten är avslutad tar jag med Mattias med jaktterriern Elsa för att spåra.
Elsa är nog vår bästa spårhund och riktigt bra på att spåra och hon kommer utan tvekan att hålla koll på var den här älgen tar vägen.

När vi på nytt kommer fram till skottplatsen hittar vi nu med hår. Långt och ljust hår vilket indikerar en träff i och omkring puckeln. FAN!
Tjuren visade dock ingen reaktion i skottet så jag misstänker att skottet varit ett "flänsskott" dvs ett skott som bara stryker skinnet.
En bit in i skogen hittar vi sedan ett fåtal droppar blod högt på några granar som också stöder teorin om puckelskott..
Vi spårar sedan en bra bit där vi hittar någon enstaka bloddroppe innan blodet helt upphör. Vi fortsätter att spåra in på grannlagetsmark (efter kontakt med dom naturligtvis) och utifrån spåren så har älgen lugnat ner sig till lugn promenad och inga legor, blod, hår kan påträffas.
Efter flera timmars spårning kan vi konstatera att älgen kommer att klara sig och att det rörde sig om ett skott som strök pucken utan att göra någon större skada och att älgen kommer att klara sig.
Det är alltid lika tråkigt när en skadskjutning inträffar. Det lär en att man bör verkligen vara säker på en bra träff.
I det här fallet var jag säker på en bra träff, men jag hade missbedömt avståndet och tog inte till hänsyn att älgen blev "lägre" när den klev ner i diket.
Borde jag ha avlossat detta skott? Med facit i hand... Nej!
I stridens hetta kan dock omdömet grumlas en aning och i det här fallet borde valet ha varit att avstå skottet.
Mitt ansvar är det utan tvekan, och det här får ligga till lärdom för kommande skotttillfällen.

Må era omdömen vara skarpa och er hand stadig!

Älgjakt Torsdag 10/9

På torsdagen var det återigen dags att gå en sväng på gråknösen/gråbärget/blomsterbacken.
Den här gången drog jag lotten "Dennis tornet" eller som vi sade förut "lysledningen fjärdingsvägen"
Det gick inte lång stund innan det blev upptag ut mot storhygget och Pelle som gick med Kalinka fick Ko med kalv på sig. Pelle fäller kalven och säger på radion att kon är på väg upp mot lysledningen. Så det var bara att göra sig beredd och försöka hålla koll i alla 4 riktningar (väg som korsas av en kraftledning).
Trots att man var beredd så blir man lika överraskad varje gång. Ser plötsligt kon komma med bra fart över kraft ledningen på ca 100 m.
Trots att kon kommer med ordentlig fart och att man står och lyssnar och spanar intensivt så kommer älgen helt ljudlöst ut ur en total risdjungel. Fascinernade vad tyst dom kommer!
Instinktivt åker geväret upp. När skottet går, precis innan kon försvinner in i riset, känner jag att jag inte ligger tillräckligt långt fram med tanke på farten på kon.
Ropar på radion att jag sköt på kon och Pelle svarar med att hunden hade sprungit förbi den fällda kalven och tagit efter kon. Bara några sekunder senare ser jag kalinka springa över kraftledningen i kons spår och strax därefter så börjar det skälla ett hundratal meter från mig.
Det blir stånd på en gång och jag smyger ner ur tornet som jag står i och går ut på vägen. Törs inte göra några rörelser då jag hör att ståndet inte står riktigt still. Pelle är en bit därifrån så jag får klartecken på att själv gå in på ståndet.
Nu törs jag inte börja förflytta mig då jag inte hör riktigt var älgen tänker gå. Står därför kvar och avvaktar. Sakta men säkert går så kon ut på vägen ovanför mig och jag höjer bössan och trycker till...och det händer ingenting!!
Jag hade tagit patronen ur loppet när jag klev ner ur tornet och sedan glömt att ladda om. En snabb repetering och jag kan avsluta med ett skott som fäller kon.

Återigen är Pelle snabbt på plats och tar ur min andra älg denna vecka.
Han börjar fungera som min personlige urtagare ;-)
Det är konstigt, men för vissa hundförare så får man oftare skjuta. När Pelle går med kalinka har jag som passkytt ofta haft tur och fått skjuta.
Stor tacksamhet dock för hjälpen med urtagningen!

Må era skott vara snabba och dödande!

Älgjakt onsdag 9/9

I och med att jag for från Matfors på onsdagsmorgonen så fick jag kliva upp 01.45... Jag kan meddela för dom som inte vet att det är rätt tidigt på morgonen....

Vi valde denna morgon att jaga ett område som kort och gott kallas "nea byn" Jag drog lotten "tallen ute på storhygget"
Danne skulle sitta på tornet i passet bortanför mig med Birgersson ännu längre borta på hygget.

Med tanke på att Dirgersson och Danne gick före mig ut på hygget, då jag vinglade på bra mycket långsammare en bit bakom, så fanns inga tankar på att se någon älg ute på hygget. Så jag höll på ett bra tag och vinglade på innan jag kom upp på kullen där passet är.

Döm om min förvåning när jag kommer upp och ser en kviga stå och beta bara 40 meter från passet med bredsidan åt mig. Hon hörde mig naturligtvis och ställer sig och tittar rakt på mig en bra stund. Vinden låg dock rätt så hon kände inte min lukt. Efter en stund tittar hon bort för ett ögonblick så jag passade på att ta ett steg bakom en liten buske och saaaaakta börja ladda bössan samtidigt som hon återigen blängde på mig.
Nu hade jag laddat bössan men kunde ändå inte ta ett skott. Skottvinkeln mot övriga passare kändes för riskabel så jag tänkte att hon får hellre gå. Nu började hon att smyga iväg inne i riset och tanken var att "jaha, det var den det" Så klen hon pånytt fram i en lucka och tittade på mig länge och väl. Nu tycktes hon också inse att något inte stod riktigt rätt till så återigen försvann hon in i en ridå av ris nu började hon smyga sig iväg lite snabbare men som tur var så gick hon ur den riskabla skottvinkeln för mina passgrannar och så fick jag plötsligt en liten lucka och kunde släppa ett snabbt skott. Hon försvann på en gång ur kikaren och osäkerheten infann sog genast på en gång.
"Hmm, undrar just hur det där tog..."
Jag kände i skottet att det blev lite högt, men att det borde räcka gott och väl, men man är ändå alltid osäker innan man har fått bekräftelse. Pelle, som gick med hund (Kalinka) var dock i närheten och var snabbt på plats och vi kunde konstatera att kvigan låg stendöd på skottplatsen. Bara någon stund senare smäller det längre ner hos Danne och vi har två djur i backen.

Jag är sedan ypperligt tacksam över att Pelle tar ur kvigan åt mig. Är alldeles för klen för att göra det själv märkte jag. Heder åt honom!



















Må alla era älgar stå kvar medans ni laddar!

Å så var jakten igång..

Nu var det då äntligen dags för en av årets verkliga höjdpunkter nämligen älgjaktsveckan.

Att komma ut på pass den första måndagen i september är verkligen något speciellt som man absolut inte vill missa.

Den här gången var det dock nära. Några dagar innan jakten åkte jag på något som heter kristallsjuka. Det är något som totalt förstör balanssinnet och som orsakas av att små kristaller lossnar och börjar åka runt i hörselgångarna vilker ger riktig karusellyrsel. Tänk er känslan av en riktig fjortisfylla precis när man går och lägger sig... multiplicera det sedan med 2...

Åkte i alla fall upp på sändagen till jaktmarken för det obligatoriska jaktmötet och för att hinna träffa jaktkamraterna. Tanken var från början att åka upp redan på fredag men satt på akuten både fredag och lördag så var i alldeles för dåligt skick då.
Mötet avhandlades och vi gick igenom regler avskjutning, papper och allt som hör till.
Åkte sedan upp till Näs och sov över hos farsan, eller sov och sov... Natten före första måndagen sover man inte, man ligger och hör ljudet av stora skovlar som slår emot träden och ser stora tjurskuggor som lösgör sig från risridåer..

Måndagen kom och vi inledde traditionellt med att jaga Gråknösen/Gråberget som alltid brukar vara ett område som levererar. Så också denna gång. Två djur fick stryka på foten (tror jag, mitt närminne sviker mig rätt kraftigt ibland)
Jag var dock för yrslig för att stå med ett laddat gevär i skogen efter det här och fick helt enkelt se mig besegrad och for därför tillbaks till Sundsvall. Via telefon fick jag tid för besök på öron för att kolla yrselproblemet dagen därpå. Tisdagen spenderades därför på sjukhuset och det blev ingen jakt. Det som var positivt var ändå att dom kunde faktiskt ta bort sora delar av yrseln vilket innebar att onsdagen kunde jag fara tillbaka upp och jaga igen.

Skytteprov

Inom SCA (arrendator där jag jagar) så har man en policy att man ska minst skjuta för brons (3 godkända älgserier) för att få jaga.
I år har jag inte skjutit ett skott fram tills häromdagen. Jag har varit rädd för att rekylen skulle knäcka till nåt i nacke/huvud igen och jag har därför medvetet avstått från att göra det tills fiskeresor och dylika aktiviteter har varit avklarade, för att inte äventyra något sådant.
Så i tisdags var jag iväg på jaktskyttebanan här i Matfors. Jag lånade banans 6,5:a och blåste iväg en serie. Resultatet?
Bedrövligt!
All koordination mellan öga och hand var som bortblåst! Att skjuta för bronset har tidigare inte varit ett problem och nu var det helt plötsligt jätteknepigt!
Det tog mig 9 serier för att skjuta tre godkända! Det har man inte varit med om sedan första gången jag var på skjutbanan vid typ tre års ålder!
Framför allt var det vid löpande från höger till vänster som det inte als fungerade. Nåt blev jättekonstigt i knoppen när jag vred kroppen fråg hö till vä.
Insåg då att det bara är att börja träna upp det här igen, finns liksom inga genvägar. Rädslan fanns dock att det inte skulle gå att träna upp igen..

Så i torsdags for jag upp på banan igen med 22:an. Att träna med den är minst lika bra som att stå och dunka på med älgbössan. Jag var för kvällen också helt ensam vid 22-banan och hann därför med att skjuta 100 skott.
De första 75 var lika bedrövliga som ett par kvällar tidigare. Från vänster till höger funkade det hyfsat efter ett tag, men åt det motsatta hållet var det allt annat än acceptabelt..
Efter ett tag började jag analysera träffbilder lite närmare samt vilken stans (sättet man står med ben och kropp på) jag hade, och kom fram till att jag fick göra lite förändringar.
Jag testade att byta stans mellan skotten för att minska vridningen samt att jag fick hålla lite annorlunda på träffområdet.
Då började det helt plötsligt att gå lite bättre. Jag vet inte om det hade att göra med förändrad kroppshållning eller om det hade att göra med att koordination mellan öga och finger började att komma tillbaka, men bättre gick det helt klart. Kanske inte som förut, men ändå ett steg i rätt riktning.
Nu är det bara att fortsätta öva och skjuta den här veckan och se om man hinner finslipa skyttet lite, annars blir det bara att skjuta på älgar som kommer från vänster till höger..

Må era älgar alltid komma från vänster!

Jakten närmar sig..

Nu börjar jakten närma sig med stormsteg. Björnjakten drar igång den 21 augusti. Tyvärr så har jag fullt upp på rygginstitutet och kommer inte lös. Måste också in på jobbet en sväng på fredag. Däremot är det inte omöjligt att jag kan komma lös på lördag. Skulle verkligen vara skoj att komma ut och kika lite efter en nalle.
Jag har väl aldrig haft någon riktigt sug efter att jaga björn men nog skulle det vara skoj...
Man får väl se hur knoppen känner sig till helgen..

Må era björnar vara stora, stillastående och tandlösa!

Tillbaka till den grå vardagen..

Idag var suget tillbaka. Blev en kort kvällstripp till ljungan. Det är fortfarande för tidigt för havsöringen men det finns ju en och annan lax som jag tänkte att man skulle prova att lura.
Nu gick det som det brukar gå. Inte fan blev det någon lax inte. Lyckades däremot lura en pytteliten öring.
Äh, man fick i alla fall komma ut och blöta grejorna.
Hade även med enhandsgrejorna då jag tänkte att man kunde prova en liten harr. Men där var resultatet konstigt nog detsamma som tidigare i sommar: Inte ett jävla vak trots ordentligt med nattsländor som kläckte.
Vet inte vad som hänt med harren i ljungan. Fisket i år har varit bedrövligt! Kan det vara det höga vattenståndet tro? Men man borde se nåt vak!

Må era laxar bita som galningar!

Resa bokad

Idag bokade jag nästa års resa till saxnäs. Det blir tre dygn i zon B övre ransarån och det följs upp med två dygn i nedre ransarån. Det innebär att vi hinner med en dusch och en bit mat mitt i veckan...

Åååå vad jag längtar.... hmm, undrar om det är för tidigt att börja skriva på en packlista....

Må era fisketripper komma tätt och vara många!

Ransarån 9/8

Denna dag är inte mycket att orda om egentligen. Vi vaknade, rev tältet packade alla attiraljer. Som tur var så blev ryggsäcken lättare nu då både whisky och öl var slut. Sedan blev det på något sätt en kompaktare packning på vägen ner. Jag tror det beror på att man är mindre noga med att packa ihop saker i påsar utan mer kör taktiken "å-fy-fan-vad-less-jag-är-jag-bara-pular-ner-allt-i-säcken-fort!"
Efter en jävla massa gruvande så gick det faktiskt bra att gå ner med säcken till platsen där transfern skulle hämta oss. Vi hade ett par timmar på oss innan transfern skulle komma och packade därför upp spö och västar och gick en bit uppströms och fiskade bort ett par timmar. Resultatet var tyvärr detsamma. Det blev lite småfisk men inget mer. Jake hade något större som var upp och tog tafs och fluga. Det har vi ialla fall lärt oss till nästa år. Det blir grövre tafsar...

Nu återstod egentligen bara en sak på hemfärden, och det var något som vi sett fram emot i minst två dagar. PIZZA! Färden ner till Wilhelmina gick snabbt som vinden. Vi var vid det här laget ganska mätta på fiske och satt mest och småsvor över det klena resultatet. Jakes fiskesäsong var nu mer eller mindre officiellt och han gick in i älgjakts läge. Efter pizzan när vi var på väg igen började dock samtalet komma igång igen...
"Hmm, nästa år kanske vi bode kombinera med några dagar i övre ransarån och sedan ett par dagar i nedre selen....."

Må era hemresor kantas av pizzerior!

Ransarån 8/8

Åååå fy fan vad dum man är....

Vaknade i ett stekhett tält med en smak i munnen av gammal whisky och myggmedel.
Hur fan kan man vara så dum att man dricker så mycket att man ska vakna bakis på en plats som denna vid ett tillfälle som detta?!?

Bakis eller inte här skulle det fiskas. Efter att vi tvingat ner våra illaluktande kroppar till ån för lite tvagning med tvål och vatten så piggnade vi dock till och började smida på dagens planer.
Vi hade nu fiskat, eller gått, i stort sett hela det område där vi hade fiskekort. Det område som var finast och där vi sett mest fisk var det stora sel där vi hade kunnat sightfiskat på torsdagen. Därför hade vi inget val. Det var vår sista hela dag med fiske och därför valde vi att gå upp till den platsen igen. Trots att solen sken lika starkt och vi visste vilken svettning som väntade oss.
När vi så äntligen kom fram till denna plats så var återigen gångmarschen väl värd sitt slit.
Jag kan inte komma över vad förbannat fint det var där uppe. Tyvärr så hade fisket nu mer eller mindre förtvinat helt i värmen. Vi fiskade flera timmar med bara småfisk som resultat.
Vid det här laget hade nu vår frustration börjat nå oanade höjder. Fraserna:
"Vad är det för fel?"
"Jag förstår inte!?"
Upprepades gång på gång.
Til slut bestämde vi oss för att fiska oss neröver. Vi hade på våra marscher till och från detta sel gått vandringsleden som ligger utom synhåll från ån. Vi hade dock hela tiden hört vattnet från forsar och gjort antagandet att det var mest forsar och vitskum efter den sträckan.
Efter selet så kom det naturligtvis en fin nacke. Jag hade vid det tidigare besöket på denna plats passat på att fiska nacken sent på kvällen men utan resultat och vi hade under hela veckan inte sett någon fisk heller på nackarna. Nu gjorde vi återigen planen så att vi skulle fiska oss nedströms på var sin sida av ån.
Så jag knatade nedåt en bit och Jake skulle fiska av nacken och sen vada över. Jag hinner inte många meter förrän jag hör Jake hojta
"Men fan, det står ju fisk på nacken!"
Vi hade vid det här laget provat det mesta i flugaskarna men jake knöt på en gulaktig rackelhane och kastade ut. Sedan fick han några öringar i snabb takt. Själv fiskade jag slätströmmen nedanför med en gigantisk godards caddis och fick helt plötsligt se en fisk på drygt kilot följa flugan flera meter i strömmen utan att ta. Helt plötsligt hade man hopp igen. Någon minut senare hör jag Jake svära och gorma som en sjöbuse uppe vid nacken. En riktigt stor fisk hade tagit fluga och tafs meden sån där klassisk tjurrusning som bara riktigt stor fisk gör.
Sedan fiskade vi oss ner i ca 1,5 km över den bästa delen av ån så här långt. Nackar, stryk, hålor, stenar och blankvatten om vart annat. Och det här området hade vi gått förbi varje dag!! Man är tamigfan dum i huvvet. (Det har jag iofs papper på)
Under eftermiddagen och kvällen fångade vi en hel del fisk varav några kring 40 cm. Både jag och jake blev vid ett par tillfällen av med både flugor och tafsar då större fisk smackade på. Tyvärr fick vi aldrig upp någon av dom.
Rätt så trötta återvände vi sedan till lägret och kvällen spenderades genom att packa det mesta till hemfärden.
Man lär så länge man lever. Jag ska aldrig mer gå förbi en endaste meter av en å.

Må era vandringsleder alltid gå utefter era åar!

Ransarån 7/8

Lite knäckta av vandringen dagen innan så bestämde vi oss denna dag att fiska närområdet.
Planen var att fiska oss från vår tältplats ner till å mynningen på förmiddagen och sen ge holmselet en chans till under kvällen.

Återigen så var vädret kanonsoligt och hett som i en ugn. Vi gick förbi forsarna som vi tältade vid och ner mot ett sel som jag inte vet namnet på.
Jake vadade över och fiskade norra stranden medan jag fiskade södra. De fåtaliga kläckningar som hade sporadiskt förekommit tidigare dagar hade nu även de ebbat ut och vaken var ännu mer fåtaliga. Vi kämpade dock vidare och kunde lura en och annan öring på framförallt spent spinners.

Nu bar det sig inte bättre än att jag förmodligen blev uttorkad då man drack alldeles för lite vatten samtidigt som man svettades floder så illamåendet smög sig på i samband med att vi stötte på de bägge andra fiskarna en bit nerströms. Vi blev sittande nån timma och diskuterade allt ifrån fiske till zigenare och avnjöt en whisky.
Normalt borde man fösöka fixa uttorkning med vatten, men inte vi inte....nääääe black ribbon ska det vara...
Efter ett tag i värmen gav vi upp och återvände till lite vila i basecamp. Vid det här laget var vi ganska trötta och lite besvikna över att fisket inte var bättre.
Vi hade faktiskt fiskat så effektivt tidsmässigt att vi inte ens hade hunnit med att dricka vår dagsranson av whisky.
I samband med vilan och maten så tog vi även igen lite av det vi låg efter på den fronten. Men kvällen kom och fiskesuget gjorde att vi gav oss iväg ut igen. Nyfyllda pluntor och nyfyllda carbonara-magar.
Fisket blev dock inte bättre och pluntorna blev lättare. Efter en stunds tragglande som mest bestod av kastträning på småfisk så avvek vi ner mot närmaste forsnacke för nu hade vi sjunkit så djupt att vi hade knutit på varsin streamer.
Vid det här laget hade dock whiskyn gett lite effekt och vi fiskade inte speciellt effektivt.
Efter att ha satt tre snabba flugor i det bakomliggande buskaget återvände jag till basecamp.
Jake kom inte så långt bakom mig. Han hade dock haft en liten vadningsolycka och var nu genomblöt på framsidan av kroppen.

"Vad har hänt?" frågade jag,
"Ähh, jag snubblade til och gjorde en armhävning i vattnet. Sen gick jag en bit nedströms och fortsatte fiska. Efter ett tag blev jag sugen på en whisky så jag sträckte mig bak på ryggen efter pluntan och då var pluntan, kameran och videokameran borta. Så det var bara att gå tillbaks dit jag gjorde vurpan och där låg de alla tre och guppade"
Kvällen avslutades med lite mobilmusikspelande och vi lyckades även hitta täckning på ett ställe i skogen så att vi kunde få kontakt med Peter som vi saknade extremt mycket denna kväll.
Vi eldade nog upp tillräckligt med näver denna natt så att det hade räckt till ett årsbehov för 2000 hemslöjdare. Tyvärr är det på dessa breddgrader det enda som brinner.

Må tjärstubbar alltid följa er väg på vandring!

Ransarån 6/8

På torsdagen så vaknade vi till en strålande sol från en klarblå himmel. Planen denna dag var att packa en ryggsäck med proviant lämplig för en heldagstur upp till skibble och därifrån fiska oss hem.
Avfärd skedde strax efter en klassisk frukost bestående av kaffe, tunnbröd och mjukost.
Det ska dock sägas att gå 4-5 kilometer med vadarbyxor i strålande sol och värmebölja är inte en barnlek. Man svettades floder bara genom att kränga på sig dessa förbannade (men ovärdeliga) vadarbyxor. Ca 3 km uppefter vandringsleden vek vi av ner mot ån för att ta en närmare titt på hur det såg ut. Vi kommer då ut och kan spana ut över ett helt overkligt vackert sel som sakta ringlar sig ner genom dalgången. Vi valde då ganska snabbt att inte fortsätta utan fiska dessa sel ett tag och se vad som händer. Genom att man på den södra sidan av ån gick uppe på en rätt hög strandbank så kunde man se fisk 30-40 meter bort i vattnet och vi kunde se en hel del fisk som var ute och patrullerade. Fisken var dock inte bunden till en ståndplats utan simmade hela tiden runt nere efter botten och sörplade snäckor och nymfer. Någon enstaka gång kunde dom gå upp och plocka nån enstaka slända men huvudfödan verkade vara snäckor och nymfer. Här blev det då läge för lite sightfishing. Vi såg en fin öring (1kg+) som Jake smög sig ner uppströms om och lade ut en guldskalle mot. Jag kunde se att fisken såg nymfen komma farande och den simmade rakt mot nymfen och kunde svurit att den tog den. Jake såg nog samma sak och gjorde nog mothugget lite för tidigt med resultat att fisken blev skrämd och stack.
Det man märkte var hur skygg fisken var. Ett försök var allt man fick. Blev det inget då var det bara att börja leta efter en ny fisk att kasta på. Efter ett litet tag så blev rollerna omvända och det blev min tur att fiska på ett par fina öringar samtidigt som Jake fick dirigera mig. Nästan ett identiskt scenario spelades upp. Jag kände fisken ta och lyfte spöt i ett mothugg bara för att känna att nymfen for ur munnen på fisken... Jag kan lova att man blir rätt putt vi dessa tillfällen. Jag valde nu att fortsätta uppströms medan jake fortsatte fiska på annan fisk. När jag gått och spanat ca 100 meter ser jag något som var helt enormt. Nere vid strandkanten går en öring på botten bara en meter från land och käkar snäckor och nymfer från stenarna. Den fisken vägde inte ett gram under 2,3 kg. Naturligtvis måste jag försöka att fiska på den. Så jag smyger ner mot stranden några meter bakom den för att inte skrämma den. Jag har även solen i ryggen så för att inte kasta en skugga får jag gå nerströms. Den strandkant man smyger sig nedför är ca 4 meter hög och väldigt brant så det finns inte plats för något bakkast. Väl på plats nere vid vattnet så har fisken naturligtvis backat ner mot mig och står nu bara någon meter utanför där jag endast har en björk som skydd. Men pyyyyttesmå rörelser försöker jag få ut tafsen och nymfen framför fisken, men som vanligt när man är lite het och uppjagad gör man ett misstag. I min sista spörörelse lyckas jag naturligtvis fästa flugan i strandkanten och fisken ser både busken vaja till och min arm röra sig och sticker snabbt iväg nerströms. Jag lovar att det svors både en och två osande eder den närmaste minuten...
När Jake ansluter så bestämmer vi oss att fika och ändå fortsätta upp till skibble mest bara för att man alltid är nyfiken och vill se hur det ser ut. En liten promenad senare är vi framme och även här är det sagolikt vackert. Vi får några mindre öringar i slutet av skibble selet men det är tyvärr väldigt lugnt med vak.
Sedan i slutet av skibble så gör ån en S-sväng och denna S-sväng är nog en av de mest "fiskliga" platser jag nånsin sett. Det finns bara ett problem.... Vi får ingen fisk där... Efter att ha blindfiskat där uppe ett tag med mager framgång går vi tillbaks ned till det tidigare upptäckta selet där vi under eftermiddag och kväll blir kvar och fiskar. Under kvällen hittar vi hyfsat rätt gällande flugval då spent spinners funkar rätt bra. Om man tog sig i position på en vakande fisk så tog den med rätt stor säkerhet dessa spent spinners. Tyvärr vakade det inte så mycket fisk..
Trots att fisket denna dag inte resulterade i speciellt nämndvärda fångster, måste jag ändå säga att det var en helt underbar dag. Kanonväder, en god kamrat, lite sightfishin och en carbonara i solnedgången samtidigt som Springsteen spelas på en mobil... Det är vackert, som Lollo skulle ha sagt!



Må era drömöringar stå utanför låga strandkanter...

Ransarån 5/8

Dagen för avfärd så behövde inte väckaren ringa många mikrosekunder. Faktum är att man låg mer och väntade in den så att man kunde stiga upp. Väl nere hos Jake hade han förberett med att koka kaffe och det dröjde inte lång stund innan vi var på väg.
Resan upp förflöt lugnt (förutom att man tyckte det tog så förbaskat lång tid...)Efter ett sedvanligt stopp på OK i Wilhelmina så svängde vi in på Kultsjögården för fiskekort och de sedvanliga sista-minuten flugorna.
Jake passade på att ekipera sig lite också och slog till på en vadarjacka LOOP Opti 3L (ljusgrå med grönt rutmönster)
Naturligtvis så såg man genast liknelsen med en bordsduk eller en lantlig gardin.. ;-) Sedan bar det iväg till ransarns strand och då vi var i god tid passade vi på att springa ner till övre selet i nedre ransarån och kikade om det vakade något, vilket det naturligtvis gjorde och vår fiskeiver blev ännu starkare. Som tur var så kom transferansvariga tidigare och vi hoppade snabbt i varsin båt. De hade nog räknat med att vi var fyra men genom våra sena avhopp så hann vi aldrig med att varsko transfern.
ca 45 minuter senare var vi på plats vid inloppet där vår promenad skulle starta. Ryggsäckar lastades på och vi började stövla iväg. Efter ca 50 meter tänkte jag att "det här går inte!" men tjurade på några hundra meter till och kom in i nån sorts andra andning. Som tur är så är det fina vandringsleder efter ån och det blev räddningen. Jake gick före och rekade och efter en stunds gående kommer han emot mig och vi kan göra en liten omstrukturering av planen. Istället för att gå hela vägen upp mot skibble så slog vi läger efter ca 2-3 km i nederkant av holmselet. Det kändes som att vi då via lämpliga dagsutflykter kunde nå hela delen av ån där vi hade kort. Vi hade naturligtvis plockat med några öl i våra säckar och den som vi då först öppnade och drack i samband med tältresning och baslägerfixande kan jag lova smakade himmelskt. När allt var iordningställt tog vi helt sonika våra spön och gick uppströms. Där träffade vi på Far och Son Sorin som hade kommit kvällen före. Det skulle sedan visa sig att vi 4 var de enda som fiskade efter ån. Vi tog en whisky tillsammans med dessa trevliga snubbar innan fiskeivern blev för stark och vi avvek för att äntligen doppa en krok. Vi gick ner på ett vackert ställe med lite halvsnabbt vatten och kunde där relativt snabbt få ett par mindre öringar. Vattnet var dock lite väl snabbt och grunt för vår smak så vi fiskade oss ganska snabbt ner mot holmselet. Där kunde vi se lite dagsländor som kläckte men inte mycket fisk som var upp förutom några enstaka. Vi fick väl någon enstaka fisk men ingen riktig storlek. Efter att ha fiskat en bra stund så blev vi till slut hungriga och återvände till bascamp för en carbonara (en i en lååång rad av carbonara..) Under resten av kvällen tog vi det rätt lugnt och småmyste med lite fiske i holmselet och smådrack en och annan whisky innan resan och anspänningen gjorde sitt och det blev dags att törna in.

Må era ryggsäckar vara självgående!

Hemma igen...

Det är bra märkligt hur kropp och framförallt själen kan reagera på förväntningar.

I ca ett år har man, sedan vår förra årliga fiskeresa, suktat, längtat, trånat, funderat, planerat grubblat och bara "slät-tänkt" på denna årets fiskeresa till övre ransarån.

Man har läst allt som bara går att läsa om detta ställe, om flugor, vattenstånd, väder och tältplatser. Man har spenderat timmar bara genom att stirra på ån via eniro och google earth. Man har genomsökt varje kilobyte av youtube efter fiskefilmer som har något med ransarån att göra. Jag har terroriserat kompisar, släkt och min stackars Anna med allt från flugmönster till lämplig "resemat"

När jag gjorde illa skallen i höstas och satt som ett dreglande kolli så hade man en sak som pulserande värkte hela tiden
"...ska..gå..till..ransarån......ska..gå..till..ransarån......"

Man har hållit på i flera veckor med att småpacka lite och under hela våren köpt nya prylar som sovsäck, liggunderlag, vadarjacka, nya spön och linor. Bundit hundratals med flugor med nackvärk så det flimrar framför ögonen.
Dagen innan avfärd spenderade jag tillsammans med Jake och Lovis. Vi kunde inte, om så våra liv hade hängt på det, få något annat in i våra av fiske sönderfrätta hjärnor, än RANSARÅN.
Man hade under många, många, många timmar, spelat upp en inre film framför sig, där man står på en nacke i solnedgång och drillar en 3 kilos öring som frenetiskt hoppar och tömmer spolen på lina.

Så helt plötsligt står man där...

Man är mitt inne i den dröm som man har haft i ett års tid....och det är inte så perfekt som man hade tänkt sig....

Man är svettig, skitig, blöt och myggen sticker överallt.
Inga insekter kläcker, ingen fisk vakar. Man spenderar mesta tiden med att gå mellan fiskeplatser och fundera över vad som är fel. Kroppen värker och man är yr av vätskebrist.
Peter är inte med och dränker en mobiltelefon eller knyter en tafs till en cirkel. Inte fan står man och drillar en trekilos fisk. Man är glad om man kan lura en tvåhektos fisk...

Man känner sig nästan som....ja, lurad...

Men samtidigt som man känner det, så inser man också att man har inte sett fram mot en fiskeresa, utan man har istället sett fram mot att spela huvudrollen i någon slags skum hollywood filmatisering av sina egna förväntningar på en fiskeresa. Då först kan man börja uppskatta vad man upplever för stunden.

Jag ska inte flyga iväg i något halvt amatörpoesi epos kring det här, utan ville bara skriva några rader om att man inte ska ha för högt ställda förväntningar, för verkligheten kommer aldrig att motsvara fantasi och dikt.

Om man ser på resan helt krasst så var det en helt suverän resa. Vi hade kanonväder med strålande sol alla dagar (kanske lite för bra väder då vi misstänker att det var det som gjorde att insektslivet dog..).

Ån i sig själv var helt underbart vacker och såg ut nästan som om någon hade designat en flugfiskeå. Vattenståndet var jättefint och boendet i tält fungerade kanonbra.

Fisket var dock ganska trögt. När vi kom upp höll en dagsländekläckning på att dö ut och nattsländorna hade inte kommit igång ännu. Det gjorde att det blev svårfiskat. Vi såg mycket fisk och även en hel del riktigt stor fisk men dessa gick bara och käkade snäckor efter botten.

Sen var det inte detsamma utan vår fiskebroder Peter. Han var i år upptagen med barnasytande då han och hans flickvän Malin fick sitt andra barn, en dotter vid namn Svea, bara någon vecka före avfärd. Han var gruvligt saknad. Han har en förmåga att lyfta humöret i de mörkaste stunder och han sprider gemyt och trevnad. Men nästa år Peter...





Jag kommer att komma med några fler inlägg med dag för dag beskrivningar och bilderna lägger jag ut i webbalbumet. Det kommer att komma fler bilder där när jag kan lägga beslag på bilderna från jakes kamera... om det någonsin går att få ut nåt mer ur den kameran då den blev lite fuktskadad under resan....mer info om detta kommer...

Må era förväntningar aldrig vara för högt ställda!

Tvåhands testning utförd!

Då var det kört igen.
Jag har under förmiddagen varit ut på blocket, tradera och några webbutiker.
Jag snackar om tvåhands flugfiske.
Anders var nere tillsammans med Viktoria och barnen och vi hade bestämt oss för att prova en lax och samtidigt skulle jag prova på lite tvåhandsfiske. Så i går testade jag att hyra en utrustning nere på Allsta camping. Hyrde ett 14 fots vision 3zone klass 9-10.
Vädret var konstant hällregn hela dagen, linan hade för lång klump vilket innebar att jag inte fick ut nån lina alls i stort sett, jag hade en fruktansvärd huvudvärk och ont i nacken som fan. Det trasslade och blev knutar på tafsen mest hela tiden. Jag fastnade 7018 ggr med flugan i gräs, stenar, buskar och mig själv, tokhögt vatten och ingen fisk.
Resultatet? Jag måste köpa tvåhandsgrejor!

Man kan kortfattat säga att det var skitskoj. Trots att man inte kan kasta och fiska på ens ett hyfsat sätt så är bara själva kastningen en sport i sig själv som kan underhålla. Jag provade Anders spö under en period av dagen och då fick jag faktiskt ut lina och fluga på ett någorlunda sätt och det räckte för att man skulle vara fast.
Måste nog tyvärr vänta till våren innan en ny investering görs. Har redan lagt ut alldeles för mycket pengar i år på fiskeprylar för att det ska vara försvarbart att inhandla något mer. Men om någon läsare skulle ha schyssta tvåhandsprylar till salu går det naturligtvis alltid att slå en pling...

Men nu har familjen Eriksson farit hem och jag växlar över till förberedelser inför ransarå resan istället. Resten av dagen kommer jag att packa, binda flugor och kolla på fiskefilm. Har varit in och tittat på vädret där uppe kommande vecka och från att ha spått regn tidigare så har prognosen växlat över till blandade moln och hyfsat varmt... Känns hoppfullt!

Må era fiskeresor välsignas av trevligt väder!

En lång väntan..

Det är märkligt vad uppslukad och socialt förstörd man kan bli av lite fiske. Eller egentligen väntan på fiske rättare sagt.
Nästa vecka sticker vi (jag, Jake, Erik och eventuellt Peter) upp till saxnäs för 4 dagar i övre ransarån.
Tyvärr så tar detta knäcken på mitt sociala liv och umgänge då jag inte får denna resa ur tankarna.
Det första jag tänker på på morgonen är ransarån. Det sista jag tänker på innan jag somnar är ransarån. När jag är och handlar på ICA ser jag inte matvaror utan olika potentiella flugbindningsmaterial. När jag sitter och pratar med kompisar hör jag knappt vad dom säger för jag klurar på vattenstånd och väder. Tittar jag på TV så zappar jag frenetiskt runt på kanalerna för att hitta ett fiskeprogram från västerbotten men eftersom de så sällan sänds så slutar det med att jag går och binder flugor istället.
Jag vet inte hur fan man ska bära sig åt för att koppla bort det och istället njuta av de dagar som man har kvar hemma och slutet på semestern.

Ihelgen får jag dock lite avkoppling från grubblandet. Anders, Viktoria och barnen kommer ner och hälsar på. Så jag och Anders ska ta oss iväg till ljungan imorgon och jag ska göra mitt premiärfiske med tvåhandsfluga.
På Allsta camping så hyr man ut färdiga kit med spö, rulle och linor för 200-300 kr/dygn. Jag ringde tidigare idag och bokade ett sånt kit för att testa i morgon. Det är rätt dyrt men det blir ändå lite billigare än att köpa en utrustning bara för att konstatera att det inte är nåt för mig.
Som tur är så har Anders börjat fuske med tvåhands i sommar och får lära upp mig hur man beter sig. Skulle misstänka att det blir lite hårdpluggande med Mattias Drugges kast DVD ikväll...

Må era liv inte stanna upp på grund av fiske...

nära fiske, men det blev inget..

Igår kom Jake, Jessica och Lovis och hälsade på Anna och mig i Matfors. Tjejerna passade på att shoppa lite medan jag, Jake och Lovis gjorde några snabba strandhugg på ett par "affärer för att vara utomhus"
Sedan avnjöt vi ett par pilsner i solen och det blev en del fiskesnack.. rätt mycket faktiskt. Under kvällen gick vi igenom lite fiskekort från senaste och tidigare resor. Smög nog ner ett par whisky också.
Idag vaknade man så och hade en antydan till bakfylla, men inte alls så farligt. Efter att dom hade farit satte jag mig ner och kikade på "Torrflugeland III - Gi meg to March brown" och blev så inspirerad att jag själv blev tvungen att packa bilen och bege mig till ljungan.
Nu visade det sig att det gick en jävla massa vatten (skulle gissa på 170 kbm/sek) så nåt harrfiske var aldrig aktuellt. Jag fick nöja mig med att snacka med ett par laxfiskare som hade stått och nött en stund men utan resultat. När regnet sedan gjorde entré samtidigt som det kom en liten bakfyllevåg över mig så insåg jag att det var färdigfiskat för dagen.
Ser istället ut att bli lite flugbindning under kvällen. Har köpt CDC material som jag ska prova att få till lite kläckare av.

Må era vattenflöden passa till ert fiskesätt för dagen!

Saxån 19 juli

Eftersom det hade blivit strul med bokningen på nedre ransarån så var tanken att vi stället skulle försöka att få de två drop-in kort som varje dag finns tillgängliga och där först till kvarn principen gäller.
Vi kastades oss därför in i bilen vid 7 tiden och for ner till fiskecentrum. Nu visade sig det att det redan satt en snubbe där och väntade som naturligtvis snodde bägge korten framför ögonen på oss. Så vi hade inget val utan fick pröva vår lycka någon annanstans. Efter rekommendation av killen som sålde korten så fick det bli saxån. Den är ganska sen då den ligger högt på kalfjället, men de senaste dagarna skulle det tydligen ha kommit igång där uppe.
Så vi köpte korten och for upp och packade ihop tält och prylar och begav oss vidare mot saxån.
Bu är jag inte direkt någon atlet efter smällen så vandringen upp tog rätt lång tid. Misstänker starkt att Jake var rätt less för han är inte bara vadar-jesus, han är även 30% stenbock. Det innebär att han gång på gång fick stanna och vänta in mig. Efter en vandring upp på ca 3 km fick vi äntligen se en riktigt fin fjällå med växlande sel och nackar. Det enda knixet vara bara att det fanns inte tillstymmelse till vare sig insektsliv eller aktivitet på fisken. Sedan hade även vinden börjat tillta rätt ordentligt.
Vi vandrade runt där uppe i ett par timmar för att försöka hitta en plats där det fanns i alla fall lite liv och rörelse, men det var stendött. Jag provade några få sporadiska försök med guldskalle men helt utan framgång. Vi det laget hade både jag och Jake kommit till samma insikt om att det inte såg speciellt ljust ut. Vi lade därför om planerna lite snabbt och gick tillbaks ner mot bilen för att under kvällen fiska i kultsjöån istället.
När vi äntligen kommit ner, fått i oss lite mat och tänkte börja att fiska så visade det sig att kultsjöån är ett eget fvo och dit hade vi inget kort.
Vi var nu ganska möra efter nattens fiskande, lite sömn och en ordentlig promenad och bestämde oss istället för att åka mot Ramsele.
Som vi såg det hade vi fått en dags kanonfiske dagen innan och vi hade provat tält och attiraljer och allt verkade funka. Så vi var rätt nöjda och belåtna när vi puttrade hemåt. Helt nöjda var vi dock inte då vi var väääldigt sura på den snubben som snodde drop-in korten framför snoken på oss på morgonen... det kom nog både en och två svordomar och okvädningsord om den mannen under resan hem...

Må era dagsländor flyta högt och torrt!

Nedre ransarån Lördag 18/7

Som en aperitif inför årets stora händelse, resan till övre ransaren i början av augusti, så hade jag tidigare i våras bokat upp två dagar i nedre ransarån.
Tanken var att ta med Roger upp på lite lättsamt finfiske.
Nu kunde tyvärr inte Roger följa med pga diverse skäl, men istället så "offrade" Jake sig och följde motsträvigt med.. ;-)
På fredagskvällen lastade vi racer-golfen åt jake och jessica med hur mycket packning som helst. Tanken var inte bara att fiska utan även att få en generalrepetition med vårt nya tält och våra nyinköpta små attiraljer som brännare, kök osv.
Det är alltid bra att ha provat grejorna några ggr innan man står inför 4 tältnätter långt ifrån ära och redlighet bara för att konstatera att man har någon typ av materialfel..
Lördagsmorgonen började med att Jake försov sig (trodde aldrig att något dylikt kunde inträffa)
Efter att denna skandal var ett faktum gick det snabbt att vi tog oss upp till fiskecentrum på kultsjögården.
Egentligen borde detta inlägg ha börjat med tidpunkten för mitt samtal med fiskecentrum på fredag. Jag ringde nämligen upp för att få ytterligare en bekräftelse på att det var bokat för två personer i två dygn. Den här gången svarade dom att det bara fanns en bokning för ett dygn!!! Hon som hade tagit bokningen (drul-Fia väljer jag att kalla henne) hade trott att den bokning som görs (sträcker sig från 12.00 till 12.00 dagen efter) innebar att man bokat två dagar... Alternativt var det någon annan som fick förtur till vår kort på söndagen...
Men i alla fall så var vi in och betalade korten och köpte naturligtvis upp oss på några flugor. Vi blev starkt rekommenderade att köpa några svarta klinkhammers i storlek 18 av killen bakom disken. Sedan ifjol visste vi att "na´ litet och svart" var melodin, så vi lydde hans råd och hastade sedan iväg till ån.
Vädret vid detta tillfälle var strålande sol ca 15 grader varmt och en nordvästlig vind på ca 4 sekundmeter, dvs inte helt pjåkigt. Vatteflödet var ca 5 kbm/sek så vi var väldigt nyfikna på hur vattenståndet skulle vara då vi tidigare varit där när det gick ca 12 kbm/sek.
När vi kånkat ner packningen till ån så konstaterade vi att 5 kbm måste vara kanonflöde. Det gick åtskilligt mycket mindre vatten än tidigare och det såg kalas ut.
Klockan var dock lite innan 12 så vi passade på att sätta upp tältet, plocka ihop grejorna och koka en kopp kaffe. Det ska sägas att det är lite psykiskt terror att behöva slå upp ett tält samtidigt som man står 2 meter från ett sånt kanon vatten... Det gick riktigt bra att få upp grejorna och vi kunde avnjuta en macka, kaffe, en liten whisky och en pilsner innan det var dags att börja fiska. Vi mådde så bra så jag tror inte att vi började fiska förrän närmare halv två faktiskt.
Vid den här tiden var det inte direkt en vakfest. Det blåste lite för mycket för att vi skulle kunna se om det var upp fisk eller vad de åt. En viss aktivitet kunde vi dock både se och höra med ett och anat vak. Vi kastade några kast här och var men utan framgång och gick väl igenom några av de vanligaste små svarta flugor som vi använder, black gnat, TKK, superpuppa, en och annan klinkhamer. Till slut hade vi fiskat oss upp till inloppet i det nedre selet och där i strömkanten så började plötsligt en (eller flera) större fisk att vaka. Fortfarande kunde vi inte riktigt se vad de tog på vilket gjorde att man började misstänka nån form av kläckare. Vi fiskade ett tag uppe vid detta inlopp men strövade sedan neråt med den där misstron på sig själv som fiskare som man får ibland då det är fisk i rörelse men man får dom inte. Vi vadade över på andra sidan och fiskade sedan oss nerströms. Vi hittade då en fin liten djupkant som strömmen skar utefter. Där kunde vi se att det började vaka en hel del. Så jag satte på en liten brunröd CDC kläckare och lade ut i strömkanten och pang så satt det en fin liten öring på. Sedan fick jag två till på tre-fyra kast och tänkte att nu har man knäckt koden. Tyvärr hade jag bara en sådan kläckare i asken och den tredje öringen tuggade sönder den till oigenkännlighet. Under tiden hade Jake satt sig i position för en bättre fisk som vakade. Ett tu tre hör jag Jake småskratta för sig själv och ser hans klass 4 spö stå med en ordentlig båge. En riktigt fin fisk som han efter lite trilskandes med kunde landa. Längd 40 cm och uppskattad vikt ca 8 hg.
Under året så fiskar man mest harr hemmavid. Man blir alltid chockad över vilken explosivitet och kamplust det finns i fjällöring. En öring på 2 hg går lätt att jämföra med en harr på 6hg. Dom är som tokiga, hoppar, rusar studsar och far. Man kan bara stå och fånle.
Sedan fiskade vi oss vidare ner tillbaks mot basecamp och vilyckades lura en och annan på vägen ner innan det var dags för mat.
Efter en portion med pasta carbonara och en öl med efterföljande kaffe och whisky gav vi oss ut på nytt. Vinden hadde under eftermiddagen vänt och nu blåste det mer en sydlig vind och det hade blivit lite varmare. Vi kunde nu se dagsländor komma flytande som små vita segel som öringen började plocka av. Det är alltid lite av en dröm att komma till ett fint fjällvatten samtidigt som en kläckning kommer igång. Men vinden hade mojnat så att vattnet låg så gott som spegelblankt och det kändes som att fisken skyggade för våra tafsar. Jake hade nu (som den vatten-jesus han är) redan svävat iväg upp till den strömkant som vi "hittat" under dagen. Jag hörde han ropa "superpuppa" över ån och förstod att han hittat melodin för kvällen (nu är väl alltid en superpuppa melodin men ändå!) Det dröjde inte heller långstund förrän jag återigen hör det nöjda kluckande skrattet eka över ån och ser hans spö stå böjt hela vägen ner i handtaget. Efter en lite stund kan han visa upp en fin öring som också den låg på 40 cm men kanske var lite fetare än den han fått tidigare.Själv gick jag upp mot inloppet och spanade efter fisk men utan att se några direkt i strömmen. Efter att ha vadat över jag också och gått ner mot jake hade jag ett kanonläge på att presentera en fluga. Vis av Jakes erfarenhet fick det bli en superpuppa som lades ut. Smack! En kanonfinöring går upp och tar puppan så att knuten far all världen väg! Det var en myyyycket fin fisk.Definitivt personligt rekord som försvann... Efter en stunds svordomar och efter att ha lugnat mig lite knyter jag på en ny superpuppa och lägger ut mitt i "V-et" i strömmen. Kastet blir dock inte så lyckat och jag får en del löslina som jag försöker samla upp. Då bestämmer sig en fin öring sig för att nypa till. Mothugget sitter som det ska men jag tappar linan och har mindre panik innan jag får kontakt med fisken igen. Sedan tycker den nog att det får vara nog, så den tar helt enkelt och går nedströms och tar med sig hela fluglinan och en del av backingen ut. Sen får jag stopp på den och vinner lite lina tilbaka innan den sticker igen. Den här gången är halva backingen ute också innan den stannar. Nu är jag rätt skakig då jag bara fiskar med 0.15 tafs och jag känner att det är en fin fisk. Sedan vinner jag sakta meter efter meter samtidigt som jag inte kan hålla mig utan ett halvt hysteriskt skratt utbryter bara för att det är så förbannat skojigt! Jake kommer under tiden upp mot mig och filmar och jag tänker be honom att håva men kommer på att den förbannade håven sitter fast i ett snöre. Jake vågar inte hellre gå närmare då fisken befinner sig mellan oss. Jag har nu fått den så nära att jag sett den ett par ggr och tror först att det är en röding som jag sett buken på men när jag får den närmare ser jag att det är en öring. Med tanke på styrkan hade jag trott att den var på 28-30 kg ungefär, men ser nu att det är en mer beskedlig fisk. Efter lite fumlande med håvningen så lyckas jag håva den och kan pusta ut. I uppståndelsen glömde jag bort att mäta den men skulle gissa på ca 45 cm. Vikten var drygt 1,3 med hov och ca 1 kg +. För närvarande så räknar jag in den som personligt rekord på 1,1 kg på enhandsfluga. Efteråt så är man helt urlakad. När adrenalinet släpper blir man helt virrig och darrig men samtidigt så satans nöjd!
Vi firade våra fiskar där vi stranden med ett par små whisky innan vi fiskade vidare. Under kvällen så fortsatte kläckningarna av (vad jag tror var ) fjällåslända och röd strömslända. vi fick fisk på diverse dagsländor både dun och spent så länge de presenterades högtflytande. Även superpuppan firade naturligtvis triumfer. Vi tog sedan en liten rast med ett litet nattmål och ett par whisky och gjorde upp en eld. Jag kan ärligt säga att livet inte blir mycket bättre än den där kvällen. Bra fiske och väder, en god vän att snacka med samtidigt som man smuttar på en whisky vid elden och ser rådimman komma rullande... livskvalité!
Trots att rådimman rullade in så var fisken fortfarande aktiv och käkade spent och nymfer. Trots att klockan var mycket slagen så kunde vi inte hålla oss utan gick ut en gång till. Jag bestämde mig för att prova en streamer uppe i inloppet. Det skulle jag aldrig ha gjort. Jake kallade mig allt ifrån nätfiskare till spinnfiskare och diverse sarkastiska kommentarer ekade över nedre selet. Nu är det dock så att det är alltid skoj att prova och de riktigt stora fiskarna tas nattetid på streamer. Jag fick omedelbart en öring på ca 4 hg i första kastet och i tredje kastet sög det i ordentligt igen på en svart marabou streamer. Efter en lång hård kamp i strömmen så lyckades jag landa en guldskimrande öring på ca 7-8 hg och ca 38-40 cm lång. Efter det var jag ganska nöjd med dagen. Dimman hade också kommit så att vi knappt kunde se varandra längre, så vi återvände till tältet för att värma oss med en liten eld och en sängfösare.
Kort sammanfattat var detta en av mina absolut bästa fiskedagar. En sån där dag när allt stämmer och allt bara känns perfekt.
I nästa inlägg så tar jag upp söndagens fiske som tyvärr inte höll samma klass.

Må era fiskedagar nån gång bli som denna!

Packlista

Har just suttit och plitat ihop en packlista för sommarens hemfärd till Ramsele och i och med det även fisketurerna som planeras.
Det är bara att konstatera. Jag måste köpa en lastbil!

Gimån 4 Juli

Staffan och Anna var över och käkade i förrgår och vi kollade upp så att älgen var blå. Det resulterade i att jag och Staffan planerade in en liten dagstur upp till Gimån, Albacken närmare bestämt.
I fjol var jag dit min första gång. Kan väl inte direkt säga att det var kanonfiske då jag endast lyckades lura 2 pytteharrar och endast såg ett vak på hela kvällen.
Vi for ändå dit då det är lite av ett klassiskt vatten. När vi var framme kikade vi in på Albackens Jakt och Fiske camp. Vi var väl lite oroliga över att det skulle vara fullt med folk i dessa vatten med tanke på att vädret var bra och det är mitt i semestern. Som tur var så var det helt folktomt (vilket brukar tyda på tvivelaktigt fiske) så vi kunde välja vilken av de tre poolerna som vi ville.
Vid mitt besök i fjol så var jag i poolen vind namn "skrovelforsen" En fin pool som bestod av tre forsar med en hel del vitvatten. Men nu tänkte vi att vi provar en annan pool mest för att prova ett nytt ställe. Valet fick bli "Täckelsjöforsen" efter rekommendation av Sigvard Karlsson (Ägare av campen)
Nu hade väl fisket enligt honom varit riktigt klent sista tiden. Han berättade om en fiskare som varit där under veckan som hade varit i Idsjöströmmen (Lars-Åke Olssons restaurerade och kända harr paradis) Han hade under 4 dagar fått 1 (!!) fisk på ca 15 cm....
Då snackar vi om ett harrvatten som fok far till för att fiska troféfisker..
Vi for ner till vår pool och som vanligt när man kommer fram till ett okänt vatten så pirrar det en hel del i magen.
- Är det för mycket/lite vatten?
- Går det att komma åt att kasta?
- Kommer det att kläcka?
- Vad är det för botten?
Det surrar tusen frågor i skallen som man bara vill ha svar på.
Nu visade det sig att denna pool var riktigt fin. Den bärjade med en gammal damm som var riven och istället var det nu en riktigt fin nacke ner mot en fors med rätt hög fallhöjd. Efter forsen så blev det lite lugnare ström som en massa stenholmar låg utspridda i. Sedan en liten nacke igen följd av ännu ett strömparti och sedan en tredje nacke ner mot en ganska kraftig fors igen.
Längre än så gick vi inte, men det såg ut som att det längr ner blev en liten större eda innan nästa nacke tog över. Vi nöjde os med att vara i den övre delen av poolen dock.
Vi kom fram ungefär vid 16 snåret och kikade för att se några vak men totalt lugnt på ytan. Vi tog istället grejorna och gick på en liten walkabout för att kolla läget. När vi var längst uppe vid den gamla dammen/nacken så syntes det att det utan tvivel var tvunget att stå fisk där. Så Staffan fick gå ner och börja blindfiska där.
Själv valde jag att gå över ån och gå nerströms för att komma ut på de stenholmar som låg här och var.
Det var dock ganska trickigt. Gimån är en å som mest bara verkar bestå av skrovel och sprängsten och däremellan både djup och snabb. Till slut hittade jag dock en väg ut på holmarna så att jag kunde fiska av dom lite snabbt. Naturligtvis kastade man på en superpuppa lite snabbt men det fanns ingen aktivitet alls på ytan så jag bytte kanska snabbt till en harörenymf med guldskalle. På den fick jag ganska snabbt på en rätt fin harr som tyvärr lyckades slita sig (Nymffiske är svårt!) Sedan gick jag mest runt och kikade innan jag bestämde mig för att ta med Staffan till baslägret och koka lite kaffe och invänta en lite kläckning.
När jag kom upp till Staffan så var han ganska nöjd. Det hade varit mycket fisk i farten och även ett par hyggliga harrar hade han krokat. Skojigt! Det är alltid skoj när man som nybörjare har fiskkänning.
Just efter att kaffet är färdigdrucket så ser jag att det börjar kläcka en del nattsländor så vi återupptar fisket. Jag sätter på en HN nattsändepuppa och får i snabb takt en 3-4 harrar.

Tyvärr så är det sedan en större fisk som klipper tafsen och försvinner med den flugan så jag går över till en gammal hederlig superpuppa som också funkar bra (men inte riktigt lika bra faktiskt..)
Under tiden har Staffan gått tillbaka upp till den första nacken och det dröjer inte så lång tid innan jag får ett MMS med en skaplig öring) Så jag knallar upp för att snacka lite med honom. Han har tydligen haft ett riktigt bra fiske med fisk som är upp hela tiden. Nu har nattsländorna kommit igång ordentligt och kläcker för fullt under någon timma.
Kvällens behållning var dock när Staffan berättar om öringen (som var hans först flugfångade av hyfsad storlek)
- När jag fick upp han så small tafsen av, men jag fick tag få fisken med bägge händerna och klämde åt samtidigt som jag hör mig själv säga högt "Jag släpper dig aldig!!"
Den synen skulle man vilja se och höra :-)
Allt som allt var det en trevlig kväll med fint väder och riktigt hyfsat fiske, även om det inte var någon riktig storlek på dom (Ju mer jag är ute och fiskar här nere inser jag vilket fruktansvärt bra harrvatten meåforsen är hemmavid)

Må era tafsar aldrig brista när ni tar er första öring!

Mer bilder kan ni hitta i fotoalbumet

(Bilderna tagna av Staffan Öhrberg)

Lite drillning

En nöjd Staffan med en fin ihjälkramad öring!