Jag får nu känslan att vårfisket i ljungan går mot sitt slut.
I går eftermiddag/kväll var jag ner en sväng för att komma ut lite då vädret var bra och för att huvudet brukar kännas som bäst när man får knalla runt i maklig takt, fiska lite och fundera över livet.
Vattennivåerna har nu varit sjunkande sista veckan och fångstrapporterna har varit få. Det börjar också kännas ganska varmt i vattnet, så det känns som att vårfloden nu har avstannat.
For i alla fall ner till viforsen. Jag visste att man under dagen hade hållit en flugkastar kurs i medborgarskolans regi och jag hade en polare (Staffan) som skulle vara med. Tanken var att sitta på stranden dricka lite kaffe, ljuga lite och jämföra våra kastkurser och teknik. Tyvärr hade dom hunnit avsluta för dagen så det var helt folktomt.
Perfekt läge för mig själv att provkasta lite, tänkte då jag.
15 minuter senare så står jag och svär som en borstbindare.
Jag har nu blivit ännu sämre att kasta än innan kastkursen?!? Förstår inte vad som händer. Troligtvis beror det på att jag på nått sätt sammanfogar min gamla teknik (som jag valt att kalla "panikkraft") med den teknik som Drugge lärde ut. Det blev bara kattskit av allt! Strul, knutar, you name it!
Alla fel som finns lyckas man nu få till.
Efter ett tag provade jag att byta lina och då gick det lite bättre. Min gamla tri-cast lina har betydligt kortare klump och det verkar som att det är bättre och mere förlåtande för min kaststil. Det är dock svårare att få till fina linbågar utan det blir inte så mycket finlir.
Sen var det nån enstaka harr som var uppe och vakade och då blir det mer fiske än kastträning. Det är bara att inse att om man ska lära sig kasta så måste det ske utan krok och helst utan tillgång till vatten. När man står och kastar med en krok så försöker man automatiskt att fånga fisk, och det var i det här fallet inte min mening.
Efter att ha stått och svurit i nån timma lade jag ner flugfisket och gick ner till "kroken" i stället. Konstigt nog var det ingen där, vilket var rätt skönt. Så jag kastade på i nån timma och lyckades faktiskt kroka en fisk. Må vara att det var den minsta öring jag någonsin fått i ljungan. Skulle uppskatta vikten till ca 1 hg.... Men det är ändå lite skoj och se att reproduktionen faktiskt verkar funka lite..
Känslan under kvällen var ändå att vårfisket nog är slut snart. Det känns för varmt både i vatten och luften. Vattnet sinar sakta men säkert och antalet människor vid älven blir mindre och mindre.
Det finns naturligtvis fisk kvar i ån och än är det någon vecka kvar på fisket, men känslan är ändå att nu är det nog slut för mig personligen.
På den positiva fronten så innebär det att nu drar flugsäsongen i gång på allvar. Redan i går såg man nån liten tunn dagslända som började kläcka lite. Är det någon som vet vad det är för sländor som normalt startar säsongen så skulle jag vara glad över om ni hör av er.
Väder: Soligt med NV vind ca 3 m/sek
Temperatur: ca +15 grader
Vattentemp: Ca 10-11 grader
Vattenflöde : ca 150 kbm/sek
Må era havsöringssäsonger vara längre!
söndag 24 maj 2009
fredag 22 maj 2009
Ljungan 090522
Jakten på den stora våröringen fortsätter. Idag pös jag återigen ner till krokfosen en liten sväng på eftermiddagen. Ännu en gång så gick också vicke wobblern segrande ur striden och jag kunde sätta upp en havsöring på ca 2 kg på årets fångstlista.
Den här gången var det dock inte heller mycket till fight. Öringen högg en bit uppströms (kastade uppströms för att få draget att gå riktigt nära botten) men jag kände hugget väl eftersom man med flätlina känner minsta nafs. Trodde dock att det var en riktigt liten fisk som tagit.
Sen fick öringen ett litet tokbryt och började toksimma rakt mot mig nerströms.
Var ganska säker på att jag hade tappat den för jag förlorade kontakten helt och hållet med den och fick tokveva som en liten galning. Just utanför en liten grundkant så fick jag kontakt med den igen, men jag vet inte om den var lite desorienterad för den simmade in mot land ännu en gång och kom in på så grunt vatten att den tippade på sidan och det var sedan bara att dra in den.
Var fundersam på om jag skulle sätta tillbaka den men dels så verkade den vara totalt dum i huvvet och det ska man inte genetiskt gynna. Det verkliga skälet till att den kom upp på land var dock att den hade fått en skada på gälarna och blödde lite. Att återutsätta en sån fisk innebär väldigt liten chans till överlevnad och det är bättre att förkorta lidandet.
Fisken fick istället hamna på familjen Stråles (vänner till oss) bord som middagsmat istället.
Väder: Soligt med sydvästlig vind ca 3 m/sek
Temperatur: ca +13
Vattenstånd: Ca 160 kbm (dom hade sänkt ganska rejält nu)
Vattentemp: ca 8-9 grader
Fångstgivande bete: Guldbrun vicke med grön rygg. Vikt 40 g
Må era öringar ha förståndet kvar och kämpa för att gå IFRÅN er!
Den här gången var det dock inte heller mycket till fight. Öringen högg en bit uppströms (kastade uppströms för att få draget att gå riktigt nära botten) men jag kände hugget väl eftersom man med flätlina känner minsta nafs. Trodde dock att det var en riktigt liten fisk som tagit.
Sen fick öringen ett litet tokbryt och började toksimma rakt mot mig nerströms.
Var ganska säker på att jag hade tappat den för jag förlorade kontakten helt och hållet med den och fick tokveva som en liten galning. Just utanför en liten grundkant så fick jag kontakt med den igen, men jag vet inte om den var lite desorienterad för den simmade in mot land ännu en gång och kom in på så grunt vatten att den tippade på sidan och det var sedan bara att dra in den.
Var fundersam på om jag skulle sätta tillbaka den men dels så verkade den vara totalt dum i huvvet och det ska man inte genetiskt gynna. Det verkliga skälet till att den kom upp på land var dock att den hade fått en skada på gälarna och blödde lite. Att återutsätta en sån fisk innebär väldigt liten chans till överlevnad och det är bättre att förkorta lidandet.
Fisken fick istället hamna på familjen Stråles (vänner till oss) bord som middagsmat istället.
Väder: Soligt med sydvästlig vind ca 3 m/sek
Temperatur: ca +13
Vattenstånd: Ca 160 kbm (dom hade sänkt ganska rejält nu)
Vattentemp: ca 8-9 grader
Fångstgivande bete: Guldbrun vicke med grön rygg. Vikt 40 g
Må era öringar ha förståndet kvar och kämpa för att gå IFRÅN er!
torsdag 21 maj 2009
Ljungan 090521
I morse blev det en liten tur till ljungan igen. Eftersom vi var lediga från jobbet så tyckte jag att det var alldeles lämpligt med en lite förmiddagstur. Anna skulle passa på att göra lite trädgårdsarbete och då är det speciellt bra att fara en sväng för då behöver man inte ha så dåligt samvete för att man lämnar henne ensam hemma.
Jag var inte ute i speciellt god tid utan kom ut först framåt 8 snåret. Vid den tidpunkten så dräller det av folk vid älven, iallafall vid den här årstiden. Så istället för att gå ner till den vanliga platsen vid krokforsen så valde jag istället den sk "gräsudden"
Det är en liten udde precis i böjen mellan viforsen och krokforsen. Det är inte så lång sträcka att fiska på men det brukar sällan vara någe folk där så jag hoppades att det skulle vara ofiskat.
Så var det också. Hann inte med att göra speciellt många kast innan det small på en rackare.
Kände ganska snabbt att det inte var en blankfisk då den inte alls kändes speciellt pigg. Det visade sig också stämma. Vid landningen såg man att den var rätt lång och definitivt rätt smal, en typisk lekfisk.
Tog in den rätt hårt och snabbt för att den inte skulle trötta ut sig men det tog npg hårdare på krafterna än jag hade räknat med. Jag fick styra den fram och tillbaka flera minuter innan den återhämtade sig så att den kunde simma tillbaka. Den simmade inte speciellt långt heller bara någon meter innan den parkerade och stod och tog igen sig. Den stod nog kvar i minst 15 minuter innan den gled ut i djupare vatten.
Vikten skulle jag uppskatta till ca 1,7 - 1,8 kg. Längden var väl ca 50-52 cm.
Betet som den tog på var 40 g Vicke wobbler guldbrun med grönskimrande rygg.
Ändå trevligt att känna lite knyckar i spöet. Den här våren har varit svårfiskad tycker jag. Men annars hör jag folk som säger att dom tycker att det varit bra.. Hmm måste vara jag som gör fel.. å andra sidan har jag ännu inte sett någon annan som fått nån fisk de gånger som jag varit ute...
Väder: Soligt med svag sydvästlig vind som sakta övergick till molnigt med åska. Ca +10 grader
Vattenflöde: ca 200 kbm/sek
Vattentemp: ca +8 grader
Må era havsöringar alltid vara blanka och trinda!
Jag var inte ute i speciellt god tid utan kom ut först framåt 8 snåret. Vid den tidpunkten så dräller det av folk vid älven, iallafall vid den här årstiden. Så istället för att gå ner till den vanliga platsen vid krokforsen så valde jag istället den sk "gräsudden"
Det är en liten udde precis i böjen mellan viforsen och krokforsen. Det är inte så lång sträcka att fiska på men det brukar sällan vara någe folk där så jag hoppades att det skulle vara ofiskat.
Så var det också. Hann inte med att göra speciellt många kast innan det small på en rackare.
Kände ganska snabbt att det inte var en blankfisk då den inte alls kändes speciellt pigg. Det visade sig också stämma. Vid landningen såg man att den var rätt lång och definitivt rätt smal, en typisk lekfisk.
Tog in den rätt hårt och snabbt för att den inte skulle trötta ut sig men det tog npg hårdare på krafterna än jag hade räknat med. Jag fick styra den fram och tillbaka flera minuter innan den återhämtade sig så att den kunde simma tillbaka. Den simmade inte speciellt långt heller bara någon meter innan den parkerade och stod och tog igen sig. Den stod nog kvar i minst 15 minuter innan den gled ut i djupare vatten.
Vikten skulle jag uppskatta till ca 1,7 - 1,8 kg. Längden var väl ca 50-52 cm.
Betet som den tog på var 40 g Vicke wobbler guldbrun med grönskimrande rygg.
Ändå trevligt att känna lite knyckar i spöet. Den här våren har varit svårfiskad tycker jag. Men annars hör jag folk som säger att dom tycker att det varit bra.. Hmm måste vara jag som gör fel.. å andra sidan har jag ännu inte sett någon annan som fått nån fisk de gånger som jag varit ute...
Väder: Soligt med svag sydvästlig vind som sakta övergick till molnigt med åska. Ca +10 grader
Vattenflöde: ca 200 kbm/sek
Vattentemp: ca +8 grader
Må era havsöringar alltid vara blanka och trinda!
måndag 18 maj 2009
Har glömt allting...
Fan...
I går var jag iväg en liten stund ner till ljungan för att fräscha upp kunskaperna från kastkursen.
Visade sig att jag inte minns nånting..
Det man tyckte sig ha koll på för två dagar sedan var mer eller mindre borta...
Det är märkligt att den här typen av information är lite som en färskvara. Underhåller man det inte så verkar det helt sonika försvinna.
Nu hade inte allt försvunnit men ändå... bara att konstatera att man måste nöta in det, OFTA! Då tror jag att det finns en chans att bevara det i muskelminnet.
Tänkte faktiskt gå ut nyss och torrträna lite på gräsmattan men då kom det en rejäl regnskur så det fick bli ett blogginlägg i stället.
Jag passade på lite igår också när jag ändå var ner att göra några kast med spinn efter en öring men det blev ganska sporadiskt då det kom en hel hög med andra fiskare och då ledsnade jag lite..
Fan vad folk fiskar förresten, spelar ingen roll när man är nere vid älven så stöter man på folk i parti och minut. Har folk inget bättre för sig på en veckodag än att stå och fiska? Get a life!!
Må era pooler och sträckor vara folktomma och ofiskade!
I går var jag iväg en liten stund ner till ljungan för att fräscha upp kunskaperna från kastkursen.
Visade sig att jag inte minns nånting..
Det man tyckte sig ha koll på för två dagar sedan var mer eller mindre borta...
Det är märkligt att den här typen av information är lite som en färskvara. Underhåller man det inte så verkar det helt sonika försvinna.
Nu hade inte allt försvunnit men ändå... bara att konstatera att man måste nöta in det, OFTA! Då tror jag att det finns en chans att bevara det i muskelminnet.
Tänkte faktiskt gå ut nyss och torrträna lite på gräsmattan men då kom det en rejäl regnskur så det fick bli ett blogginlägg i stället.
Jag passade på lite igår också när jag ändå var ner att göra några kast med spinn efter en öring men det blev ganska sporadiskt då det kom en hel hög med andra fiskare och då ledsnade jag lite..
Fan vad folk fiskar förresten, spelar ingen roll när man är nere vid älven så stöter man på folk i parti och minut. Har folk inget bättre för sig på en veckodag än att stå och fiska? Get a life!!
Må era pooler och sträckor vara folktomma och ofiskade!
lördag 16 maj 2009
Kastkurs med Drugge
Då har man varit på kastkurs!
Jag vet inte vad man har pysslat med tidigare för att få ut en superpuppa på vattnet, men inte fan är det flugfiske i alla fall! Den taktik man har använt fraf till nu har i stort sett besått av
1. Placera dig med vinden i ryggen
2. Kasta upp så mycket lina som det bara går i luften.
3. Hoppas och be att vinden tar linan och för ut den på vatten så att det liknar ett kast.
Gårdagens kurs var helt klart de bästa 850 kronor som jag spenderat vad gäller flugfiske.
Mattias Drugge var helt suverän som lärare och pedagog och efter hans förklaringar och instruktioner så kunde man själv se vad man gör för fel utan att han står bredvid! Det är värt så mycket att man inte kan förstå det.
Nu säger jag inte att man kan kasta helt plötsligt, men man har en riktigt bra grund att stå på och framför allt en teoretisk kunskap som gör att man har förståelse för vilka fel man gör och genast kan koppla ett dåligt kast till en specifik teknisk detalj i kastet.
Dagen började med ett teoripass på två timmar i klingstagården. Det fanns en viss oro innan då man har lite förutfattade meningar gällande flugfiskeprofiler som man har uppfattat dom via media, det vill säga att det är någon form av extrempuritaner och att det inte finns någon plats för skämt, lek och trivsel. Mattias Drugge visade sig snabbt vara raka motsatsen. En riktigt rolig, genomtrevlig snubbe som var som vem som helst (tja, förutom att han har mer kunskap än om man slår ihop ca 118656 "normala" flugfiskare)
Hans teoripass var intressant och man förstod för första gången verkligen de saker som man redan innan trodde sig ha koll på. Vi gick igenom vilka naturlagar som verkar för att ett flugkast ska kunna gå att genomföra och hur de olika delarna (fiskare, fluglina, tafs och flug) samverkar. Det som slog mig genast var vikten av tafsens funktion och att man i stort sett alltid fiskar med för kort tafs. Det var fascinerande när han ställde frågan vilka som hade problemet med att kasten rätt ofta lixom gick in i en vägg och sedan bara föll ner på ytan. Detta är tydligen ett av de problem som uppstår när man använder en för kort tafs i förhållande till en liten fluga. Enligt honom så bör man ligga på tafsar från 12 fot och uppåt för normalt enhandsfiske med torrfluga. Idag säljs nästan enbart tafsar på 9 fot i våra affärer. Varför frågade han sig? Dom är i grunden för korta?
Jag ska dock inte beskriva allt i detalj då detta inlägg blir för långt. Vi avslutade teoripasset med att käka lunch och jag snackade lite med honom om hur ett år för honom såg ut. Han hade kommit hem från patagonien (argentina) där han guidat bla. Nu körde han kastkurser upp efter norrlandskusten och av en ren slump så sammanfaller det på nåt konstigt sätt med hur havsöringen går upp i norrlandsälvarna....
Så jag frågade honom, eftersom han håller på med fiske året om i sitt yrke, vad han gör på semestern. Svaret kom snabbt och samtidigt lite frågande:
"- Fiskar naturligtvis"
Efter lunchen åkte vi ner till Viforsen (Plats i ljungan) där vi fick börja med grundrörelsen från scratch. Låter konstigt kanske, men det var hur svårt som helst. De rörelser som man själv har gjort stämde i stort sett inte alls med vad man egentligen ska göra. Det största felet som man gör är avståndet mellan ytterlägena i fram och bakkast och att man samtidigt "styr/knuffar" spöet framåt med en avslutande handledsknyck. Att ha för stort avstånd där medför att man får alldeles för stora linbågar och därmed ingen fart på grejorna. Att avsluta kastet med handleden och "fälla" spöet innebär att man öppnar upp linbånen för mycket och kastet "dör". Vi höll väl på där i någon timma samtidigt som Drugge gick från person till person och korrigerade detaljer och talade om vad man gjorde fel, men kom även med beröm på vad man gjorde rätt. (Men oj vad extremt många saker man gör fel...)
Därimellan så visade han hur man skulle göra och vad man skulle tänka på. Måste säga att det var verkligen en upplevelse att se honom kasta. Utan kraft, slit, tryck och drag så fick han utan ansträngning linan att bara rinna ut. Oavsett om det var över- eller underhandskast så bara smackade det till när linan löpte ut och la sig i en perfekt presentation på vattnet.
Eftersom vi var en spridd grupp gällande erfarenhet så var våra spön och linor det också. Jag kan därför nu totalt dementera myten om att det sitter i materialet. Han kunde kasta oavsett prylar. Misstänker att han skulle kunn kasta med en tvättlina och en träpinne utan problem.
Sedan så under eftermiddagen gick vi igenom underhandskastet lite närmare. Min tanke var innan kursen att jag skulle fokusera på detta kast eftersom det kändes som att man ändå klarade sig med det nuvarande överhandskastet till husbehov. Nu insåg man att så var inte fallet utan jag uppslukades av överhandskastet och lade väl inte alltför mycket tid på underhandskastet men ändå tillräckligt för att förstå varför man inte fått till det tidigare. Förut har man väl haft en aning om hur det ska gå till men inte vetat vikten av att "ankra" tafsen i bakkastet på ett rikigt sätt för att därigenom ladda spöet och få iväg kastet.
Sedan körde han några uppvisningskast också och då kände man sig som en blyg fnittrig liten 5 årig flicka. Några av kasten kommer jag aldrig ens att teoretiskt förstå hur han gjorde..
Vid ett tillfälle fick vi alla ställa oss vid vattenbrynet axel mot axel vända med ansikten inåt land med någon decimeter mellan oss. Han själv ställde sig några meter längre ner och kastade så att fluglinan gick parallellt framför vår ansikten.
"Det här är ett kast som är bra om man behöver vinkla sig ut mellan några träd" Sade han och får fluglinan, mitt i framkastet att vinkla 90 grader och lägga sig mellan axlarna på två personer och ut i älven!!! Helt sanslöst. Sen måste jag även beskriva ett annat kast. Som han sade "Bra att kunna när man vill kolla fluga och tafs"
Han står och överhandskastar med kanske 15 meter lina ute och mitt i framkastet så gör han något så att kastet helt plötsligt vänder och tafs o fluga landar i handen på honom!!
Man måste se dom där kasten för att förstå hur många timmar som ligger bakom. Själv insåg man att man kommer ALDRIG att komma i närheten.
Som sammanfattning var det en helt underbar dag. Bra väder, trevligt folk och en lysande instruktör. Har ni någonsin möjligheten att gå en kastkurs med Mattias Drugge så tveka inte en sekund!
Jag säger inte att jag kan kasta nu, men man har i alla fall förutsättningarna för att lära sig. Vid ett par tillfällen då man verkligen gjorde rätt i går så kände man att linan bara swischade till i ringarna och lade sig på ytan som tanken är att fluglinor ska landa.
Må era kastkurser vara långa och tätt mellan dom!
Jag vet inte vad man har pysslat med tidigare för att få ut en superpuppa på vattnet, men inte fan är det flugfiske i alla fall! Den taktik man har använt fraf till nu har i stort sett besått av
1. Placera dig med vinden i ryggen
2. Kasta upp så mycket lina som det bara går i luften.
3. Hoppas och be att vinden tar linan och för ut den på vatten så att det liknar ett kast.
Gårdagens kurs var helt klart de bästa 850 kronor som jag spenderat vad gäller flugfiske.
Mattias Drugge var helt suverän som lärare och pedagog och efter hans förklaringar och instruktioner så kunde man själv se vad man gör för fel utan att han står bredvid! Det är värt så mycket att man inte kan förstå det.
Nu säger jag inte att man kan kasta helt plötsligt, men man har en riktigt bra grund att stå på och framför allt en teoretisk kunskap som gör att man har förståelse för vilka fel man gör och genast kan koppla ett dåligt kast till en specifik teknisk detalj i kastet.
Dagen började med ett teoripass på två timmar i klingstagården. Det fanns en viss oro innan då man har lite förutfattade meningar gällande flugfiskeprofiler som man har uppfattat dom via media, det vill säga att det är någon form av extrempuritaner och att det inte finns någon plats för skämt, lek och trivsel. Mattias Drugge visade sig snabbt vara raka motsatsen. En riktigt rolig, genomtrevlig snubbe som var som vem som helst (tja, förutom att han har mer kunskap än om man slår ihop ca 118656 "normala" flugfiskare)
Hans teoripass var intressant och man förstod för första gången verkligen de saker som man redan innan trodde sig ha koll på. Vi gick igenom vilka naturlagar som verkar för att ett flugkast ska kunna gå att genomföra och hur de olika delarna (fiskare, fluglina, tafs och flug) samverkar. Det som slog mig genast var vikten av tafsens funktion och att man i stort sett alltid fiskar med för kort tafs. Det var fascinerande när han ställde frågan vilka som hade problemet med att kasten rätt ofta lixom gick in i en vägg och sedan bara föll ner på ytan. Detta är tydligen ett av de problem som uppstår när man använder en för kort tafs i förhållande till en liten fluga. Enligt honom så bör man ligga på tafsar från 12 fot och uppåt för normalt enhandsfiske med torrfluga. Idag säljs nästan enbart tafsar på 9 fot i våra affärer. Varför frågade han sig? Dom är i grunden för korta?
Jag ska dock inte beskriva allt i detalj då detta inlägg blir för långt. Vi avslutade teoripasset med att käka lunch och jag snackade lite med honom om hur ett år för honom såg ut. Han hade kommit hem från patagonien (argentina) där han guidat bla. Nu körde han kastkurser upp efter norrlandskusten och av en ren slump så sammanfaller det på nåt konstigt sätt med hur havsöringen går upp i norrlandsälvarna....
Så jag frågade honom, eftersom han håller på med fiske året om i sitt yrke, vad han gör på semestern. Svaret kom snabbt och samtidigt lite frågande:
"- Fiskar naturligtvis"
Efter lunchen åkte vi ner till Viforsen (Plats i ljungan) där vi fick börja med grundrörelsen från scratch. Låter konstigt kanske, men det var hur svårt som helst. De rörelser som man själv har gjort stämde i stort sett inte alls med vad man egentligen ska göra. Det största felet som man gör är avståndet mellan ytterlägena i fram och bakkast och att man samtidigt "styr/knuffar" spöet framåt med en avslutande handledsknyck. Att ha för stort avstånd där medför att man får alldeles för stora linbågar och därmed ingen fart på grejorna. Att avsluta kastet med handleden och "fälla" spöet innebär att man öppnar upp linbånen för mycket och kastet "dör". Vi höll väl på där i någon timma samtidigt som Drugge gick från person till person och korrigerade detaljer och talade om vad man gjorde fel, men kom även med beröm på vad man gjorde rätt. (Men oj vad extremt många saker man gör fel...)
Därimellan så visade han hur man skulle göra och vad man skulle tänka på. Måste säga att det var verkligen en upplevelse att se honom kasta. Utan kraft, slit, tryck och drag så fick han utan ansträngning linan att bara rinna ut. Oavsett om det var över- eller underhandskast så bara smackade det till när linan löpte ut och la sig i en perfekt presentation på vattnet.
Eftersom vi var en spridd grupp gällande erfarenhet så var våra spön och linor det också. Jag kan därför nu totalt dementera myten om att det sitter i materialet. Han kunde kasta oavsett prylar. Misstänker att han skulle kunn kasta med en tvättlina och en träpinne utan problem.
Sedan så under eftermiddagen gick vi igenom underhandskastet lite närmare. Min tanke var innan kursen att jag skulle fokusera på detta kast eftersom det kändes som att man ändå klarade sig med det nuvarande överhandskastet till husbehov. Nu insåg man att så var inte fallet utan jag uppslukades av överhandskastet och lade väl inte alltför mycket tid på underhandskastet men ändå tillräckligt för att förstå varför man inte fått till det tidigare. Förut har man väl haft en aning om hur det ska gå till men inte vetat vikten av att "ankra" tafsen i bakkastet på ett rikigt sätt för att därigenom ladda spöet och få iväg kastet.
Sedan körde han några uppvisningskast också och då kände man sig som en blyg fnittrig liten 5 årig flicka. Några av kasten kommer jag aldrig ens att teoretiskt förstå hur han gjorde..
Vid ett tillfälle fick vi alla ställa oss vid vattenbrynet axel mot axel vända med ansikten inåt land med någon decimeter mellan oss. Han själv ställde sig några meter längre ner och kastade så att fluglinan gick parallellt framför vår ansikten.
"Det här är ett kast som är bra om man behöver vinkla sig ut mellan några träd" Sade han och får fluglinan, mitt i framkastet att vinkla 90 grader och lägga sig mellan axlarna på två personer och ut i älven!!! Helt sanslöst. Sen måste jag även beskriva ett annat kast. Som han sade "Bra att kunna när man vill kolla fluga och tafs"
Han står och överhandskastar med kanske 15 meter lina ute och mitt i framkastet så gör han något så att kastet helt plötsligt vänder och tafs o fluga landar i handen på honom!!
Man måste se dom där kasten för att förstå hur många timmar som ligger bakom. Själv insåg man att man kommer ALDRIG att komma i närheten.
Som sammanfattning var det en helt underbar dag. Bra väder, trevligt folk och en lysande instruktör. Har ni någonsin möjligheten att gå en kastkurs med Mattias Drugge så tveka inte en sekund!
Jag säger inte att jag kan kasta nu, men man har i alla fall förutsättningarna för att lära sig. Vid ett par tillfällen då man verkligen gjorde rätt i går så kände man att linan bara swischade till i ringarna och lade sig på ytan som tanken är att fluglinor ska landa.
Må era kastkurser vara långa och tätt mellan dom!
torsdag 14 maj 2009
I morrn insups kunskap..
Har just kommit in från en liten "provkastningssväng" Var tvingad och fara iväg och värma upp lite inför morgondagens kastkurs med Mattias Drugge.
Ser verkligen fram mot det. Känns som att det är något som man skulle ha gjort för länge sedan.
Nu har man istället, under en längre tid, nött in någon skitteknik som förmodligen kommer att ställa till det ordentligt innan man har lärt bort den... Skoj ska det bli i alla fall. Nu är det lite synd att det tydligen ska bli rätt blåsigt i morgon. Det lär ju inte hjälpa till direkt...
Provkastningen tog plats nere vid marmen (Ni kan förresten läsa en artikel i senaste numret av Fiske För Alla som utspelar sig här i Marmen)
Det var lite skoj för det formligen kokade av pyttefiskar som tokkörde uppe i ytan och tog mikroskopiska fjädermygg. Av något konstigt skäl så kollade dom inte ens på min superpuppa?!?
Min misstanke är att det är någon genetisk defekt på dessa små fiskar. Annars trodde jag bara att det var den umbriska fjällfeningen som inte tog superpuppor då den endast lever av att slicka på salta stenar och korv. (Den är i stort sett utdöd för det är djävulskt lite korv i vattnet i Umbrien)
Efter morgondagen kommer det att komma en rapport på hur kursen har gått.
Må era kastkurser komma tätt och billigt!
Ser verkligen fram mot det. Känns som att det är något som man skulle ha gjort för länge sedan.
Nu har man istället, under en längre tid, nött in någon skitteknik som förmodligen kommer att ställa till det ordentligt innan man har lärt bort den... Skoj ska det bli i alla fall. Nu är det lite synd att det tydligen ska bli rätt blåsigt i morgon. Det lär ju inte hjälpa till direkt...
Provkastningen tog plats nere vid marmen (Ni kan förresten läsa en artikel i senaste numret av Fiske För Alla som utspelar sig här i Marmen)
Det var lite skoj för det formligen kokade av pyttefiskar som tokkörde uppe i ytan och tog mikroskopiska fjädermygg. Av något konstigt skäl så kollade dom inte ens på min superpuppa?!?
Min misstanke är att det är någon genetisk defekt på dessa små fiskar. Annars trodde jag bara att det var den umbriska fjällfeningen som inte tog superpuppor då den endast lever av att slicka på salta stenar och korv. (Den är i stort sett utdöd för det är djävulskt lite korv i vattnet i Umbrien)
Efter morgondagen kommer det att komma en rapport på hur kursen har gått.
Må era kastkurser komma tätt och billigt!
måndag 11 maj 2009
Ljungan 090509
Återigen en nytt besök på kroken. For iväg tidigt på lördagsmorgonen i tron att man skulle vara först. Ack så fel jag hade. Två flugfiskare hade varit ännu mer morgonpigga och var där före mig.
Som en av dom uttryckte sig:
"-Det är något fel på oss. När man själv har klivit upp och kokar kaffe och letar vadare så får man sms från polare som undrar var efterfesten är..."
Lyckades i alla fall lura en liten halvkilosbit som fick motionera en stund innan den fick gå tillbaka. Var ändå lika trögt som det har varit på sistone. Tror faktiskt allvarligt att det är jag som tappat stinget.
Efter det gav jag upp och for hem och hämtade upp Anna som skulle in till stan på fotokurs. Tänkte att jag kan vara lite snäll och skjutsa in henne så hon slapp buss.
Baktanken var lite samtidigt att jag skulle fara ut på Alnö och prova kustfisket en liten stund medans jag väntade.
Nu blev det inte så många minuters fiskande där ute (hartungviken) då det blåste rätt hårt och gick ordentliga bränningar (allt ljud och rörelse stökar till det i pallet) Så det blev istället en liten sväng till barracuda och lite påfyllning av wobblerförrådet som har blivit lite decimerat på sistone.
Anna hade en sak till planerat denna dag. Hon skulle på fest med Stockviks skidförening som tack för det arbete som dom gjorde i samband med skid-sm tidigare i år.
Inte helt oväntat passade jag då på att fara och fiska en sväng till. Eftersom jag totalt saknar fantasi så slutade min utflykt på.....just det, krokforsen!
En lördagkväll helt själv nere vid vattnet är för mig ett helt ok sätt att tillbringa en lördagkväll. Men återigen så var det trögt och segt på fiskefronten...och jag började fundera på att bara sitta i solen och dricka kaffe och drömma om fiskar.
Pang, helt plötsligt när jag står och "slentrian-kastar" med dåligt fokus, så smäller det på en fin bit. Den gör ett jättehopp mitt i strömmen, dyker ner en sväng och ett nytt jättehopp! Tokknyckande och klassiska öringvältrande! En av de piggaste öringar jag någonsin fått ger mig flera minuters leende. Det enda som gjorde upplevelsen lite sämre (och samtidigt bättre) var att den skitrulle jag använder just nu har så dålig broms, så för varje rusning och knyck var man säker på att den skulle släppa. Efter lite bök så lyckas jag dock kunna få in och landa en nystigen blank havsöring på ca 2,6 kg. Riktigt roligt får man säga. Det är bara att hoppas att det släpper nu.
Statkraft har börjat sänka vattnet och det brukar betyda att det nalkas ett slut på den period när våröringen stiger, men än tror jag att det är ett par veckor kvar.
Plats: Krokforsen
Väder: Förmiddag molnigt ca 10 grader, eftermiddag soligt ca 18 grader ca 6 m/sek sydvästlig vind
Vattentemp: Ca 6 grader
Vattenstånd: Ca 270 kbm/sek
Må era våröringar vara ystra och glada!
Som en av dom uttryckte sig:
"-Det är något fel på oss. När man själv har klivit upp och kokar kaffe och letar vadare så får man sms från polare som undrar var efterfesten är..."
Lyckades i alla fall lura en liten halvkilosbit som fick motionera en stund innan den fick gå tillbaka. Var ändå lika trögt som det har varit på sistone. Tror faktiskt allvarligt att det är jag som tappat stinget.
Efter det gav jag upp och for hem och hämtade upp Anna som skulle in till stan på fotokurs. Tänkte att jag kan vara lite snäll och skjutsa in henne så hon slapp buss.
Baktanken var lite samtidigt att jag skulle fara ut på Alnö och prova kustfisket en liten stund medans jag väntade.
Nu blev det inte så många minuters fiskande där ute (hartungviken) då det blåste rätt hårt och gick ordentliga bränningar (allt ljud och rörelse stökar till det i pallet) Så det blev istället en liten sväng till barracuda och lite påfyllning av wobblerförrådet som har blivit lite decimerat på sistone.
Anna hade en sak till planerat denna dag. Hon skulle på fest med Stockviks skidförening som tack för det arbete som dom gjorde i samband med skid-sm tidigare i år.
Inte helt oväntat passade jag då på att fara och fiska en sväng till. Eftersom jag totalt saknar fantasi så slutade min utflykt på.....just det, krokforsen!
En lördagkväll helt själv nere vid vattnet är för mig ett helt ok sätt att tillbringa en lördagkväll. Men återigen så var det trögt och segt på fiskefronten...och jag började fundera på att bara sitta i solen och dricka kaffe och drömma om fiskar.
Pang, helt plötsligt när jag står och "slentrian-kastar" med dåligt fokus, så smäller det på en fin bit. Den gör ett jättehopp mitt i strömmen, dyker ner en sväng och ett nytt jättehopp! Tokknyckande och klassiska öringvältrande! En av de piggaste öringar jag någonsin fått ger mig flera minuters leende. Det enda som gjorde upplevelsen lite sämre (och samtidigt bättre) var att den skitrulle jag använder just nu har så dålig broms, så för varje rusning och knyck var man säker på att den skulle släppa. Efter lite bök så lyckas jag dock kunna få in och landa en nystigen blank havsöring på ca 2,6 kg. Riktigt roligt får man säga. Det är bara att hoppas att det släpper nu.
Statkraft har börjat sänka vattnet och det brukar betyda att det nalkas ett slut på den period när våröringen stiger, men än tror jag att det är ett par veckor kvar.
Plats: Krokforsen
Väder: Förmiddag molnigt ca 10 grader, eftermiddag soligt ca 18 grader ca 6 m/sek sydvästlig vind
Vattentemp: Ca 6 grader
Vattenstånd: Ca 270 kbm/sek
Må era våröringar vara ystra och glada!
Kastkurs med Mattias Drugge
Då var man anmäld till en kastkurs! Äntligen efter att i ett par år ha nött på med en torftig kraftödande teknik som mest inneburit vindknutar och annat jävelskap.
Mattias Drugge, känd kastinstruktör, kommer till stan och kommer att hålla kastkurser både för enhands- och tvåhandsspö.
Själv lyckades jag komma in som sista man och ska nu på fredag 15/5 iväg på kurs.
Dom brukar säga att om man inte har fått bra grepp på kastandet efter en kurs med Drugge så ska man nog tänka igenom sitt flugviftande både en och två gånger..
Så efter fredag så kommer jag endera att kasta hyfsat eller så kan ni hitta annonser på blocket med mina flugprylar ;-)
Mattias Drugge, känd kastinstruktör, kommer till stan och kommer att hålla kastkurser både för enhands- och tvåhandsspö.
Själv lyckades jag komma in som sista man och ska nu på fredag 15/5 iväg på kurs.
Dom brukar säga att om man inte har fått bra grepp på kastandet efter en kurs med Drugge så ska man nog tänka igenom sitt flugviftande både en och två gånger..
Så efter fredag så kommer jag endera att kasta hyfsat eller så kan ni hitta annonser på blocket med mina flugprylar ;-)
torsdag 7 maj 2009
Ljungan 090506 Vart är dom?!?!
Plats: "Höken"
Väder: Regnskurar med solgluggar
Vind: ca 3 m/sek Västlig
Vattenstånd: ca 300 kbm/sek
Vattentemp: Ca 4,5 grad
Det blev en liten kort tur ner till "höken" i går kväll. Som vanligt den här våren så kände jag ingenting. Man börjar faktiskt misströsta en del. Kommer det nån öring eller har man redan bommat det? Fast det är å andra sidan ingen annan som har känt nåt heller (enligt vad dom säger i alla fall...)
Såg på bloggen åt en fiskebroder (Lennart Selander) att han hade lyckats lura på en liten blanking på krokforsen samma kväll men det är i stort sett allt som jag sett eller hört någon få.
Till helgen ska jag lägga ner en hel hög med timmar. Såg nu även att vattnet är lite på sjunkande vilket kan betyda att man kanske kommer åt dom på ett annat sätt.
Först ska jag ta med Anna ut på Alnö i morgon kväll för lite kustfiske.
I Annas fall blir det nog mest fotografering, fikande och stenletande men det är skoj om jag kan lura med henne.
Härom kvällen råkade jag förresten ut ut för en sorglig stund. Min haspelrulle gick i graven..
Efter 6 år av troget hasplande och mycket omild behandling så tackade den för sig och gick vidare till haspelrullehimlen (Undrar om det finns en sån?)
Den var faktiskt helt slut. Alla lager var slut, den glappade, gnällde och gnekade. Den vibrerade, wobblade och hoppade. Till slut gav själva haspelbygeln upp och "igenfällningsmekanismen" la ner.
Så nu får man gå på reservhaspeln. Det innebär att man för varje kast ska stå och vara lite irriterad då det inte alls är samma kvalitet i den (en billigare okuma)
Inte har man råd att köpa en ny heller och det är mitt i högsäsongen.. Man får väl helt enkelt stå ut är jag rädd.
Må era hasplar hålla för evigt!
Väder: Regnskurar med solgluggar
Vind: ca 3 m/sek Västlig
Vattenstånd: ca 300 kbm/sek
Vattentemp: Ca 4,5 grad
Det blev en liten kort tur ner till "höken" i går kväll. Som vanligt den här våren så kände jag ingenting. Man börjar faktiskt misströsta en del. Kommer det nån öring eller har man redan bommat det? Fast det är å andra sidan ingen annan som har känt nåt heller (enligt vad dom säger i alla fall...)
Såg på bloggen åt en fiskebroder (Lennart Selander) att han hade lyckats lura på en liten blanking på krokforsen samma kväll men det är i stort sett allt som jag sett eller hört någon få.
Till helgen ska jag lägga ner en hel hög med timmar. Såg nu även att vattnet är lite på sjunkande vilket kan betyda att man kanske kommer åt dom på ett annat sätt.
Först ska jag ta med Anna ut på Alnö i morgon kväll för lite kustfiske.
I Annas fall blir det nog mest fotografering, fikande och stenletande men det är skoj om jag kan lura med henne.
Härom kvällen råkade jag förresten ut ut för en sorglig stund. Min haspelrulle gick i graven..
Efter 6 år av troget hasplande och mycket omild behandling så tackade den för sig och gick vidare till haspelrullehimlen (Undrar om det finns en sån?)
Den var faktiskt helt slut. Alla lager var slut, den glappade, gnällde och gnekade. Den vibrerade, wobblade och hoppade. Till slut gav själva haspelbygeln upp och "igenfällningsmekanismen" la ner.
Så nu får man gå på reservhaspeln. Det innebär att man för varje kast ska stå och vara lite irriterad då det inte alls är samma kvalitet i den (en billigare okuma)
Inte har man råd att köpa en ny heller och det är mitt i högsäsongen.. Man får väl helt enkelt stå ut är jag rädd.
Må era hasplar hålla för evigt!
söndag 3 maj 2009
Som vanligt igen..
Vaknade i morse klockan 04.00 och var fruktansvääääärt trött.
Fick sitta på sänkanten i 20 minuter med en intern diskussion i skallen där två Allan diskuterade vad som skulle ske:
Allan_1: "- Det är ju helt idiotiskt att kliva upp nu för att stå och halvfrysa vid ett dörende vatten"
Allan_2: "- Bara du kommer ut blir du pigg och det blir en fantastisk dag med drillning hela tiden"
Allan_1: "-lyssna inte på den där tomten. Det är han som fick en smäll i skallen och blev dum i huvvet. Sov i stället"
Så där höll det på en stund. Till slut kom minnet från gårdagens fisk upp och det blev tungan på vågen. Jag kom upp med extremt släpande steg och tvivel på att man är riktigt klok (vilket vi alla vet att det är jag inte. Det har jag papper på ;-)
Det blev återigen gamla kära krokforsen (var för trött för att hitta någon annanstans)
Nu hade Statkraft höjt vattnet ännu mer. Skulle gissa på ca 300 kbm/sek.
Efter att ha stått och frusit i ett par timmar (blåste en isande nordlig vind) och inte känt någonting så kom jag till mina sinnens bruk igen och gav helt enkelt fan för dagen.
Helgen har inte gått som beräknat. Fint väder men väldigt lite fiskkänning. Hade jag inte fått dom två igår har jag nog allvarligt funderat på att lägga ner vårfisket ..
(nääääää, det tror jag nog inte ens själv på..)
Under eftermiddagen så ringde Jake. Han hade lite funderingar inför sommarens fisketripp.
Vi har funderat sedan i fjol på att fara upp till övre ransarån och försöka oss på lite vildmarksfiske. Jake verkar som att han kanske kommer lös på semester under tre veckor i övergången mellan juli-aug.
Tänk vad ett litet telefonsamtal kan göra med fantasin. Helt plötsligt är jag i min mentala sinnesvärld just i färd med att drilla en 2 kg:s röding just när solen går ner och jag samtidigt har lagt in en nybakad snus efter att ha druckit en kopp kaffe med en 16-årig single malt till.
Nu är det bara att hoppas att vi får tag på kort då det i år har införts en ny typ av kvotering.
Jake skulle ringa och kolla det på måndag så man får väl avvakta ett litet tag till.
Väder: täta molntapar med viss sol. Nordlig vind ca 6 m/s
Temperatur: ca 6 grader
Vattenstånd: ca 300 kbm/sek
Vatten temp: ca 3 grader
Fick sitta på sänkanten i 20 minuter med en intern diskussion i skallen där två Allan diskuterade vad som skulle ske:
Allan_1: "- Det är ju helt idiotiskt att kliva upp nu för att stå och halvfrysa vid ett dörende vatten"
Allan_2: "- Bara du kommer ut blir du pigg och det blir en fantastisk dag med drillning hela tiden"
Allan_1: "-lyssna inte på den där tomten. Det är han som fick en smäll i skallen och blev dum i huvvet. Sov i stället"
Så där höll det på en stund. Till slut kom minnet från gårdagens fisk upp och det blev tungan på vågen. Jag kom upp med extremt släpande steg och tvivel på att man är riktigt klok (vilket vi alla vet att det är jag inte. Det har jag papper på ;-)
Det blev återigen gamla kära krokforsen (var för trött för att hitta någon annanstans)
Nu hade Statkraft höjt vattnet ännu mer. Skulle gissa på ca 300 kbm/sek.
Efter att ha stått och frusit i ett par timmar (blåste en isande nordlig vind) och inte känt någonting så kom jag till mina sinnens bruk igen och gav helt enkelt fan för dagen.
Helgen har inte gått som beräknat. Fint väder men väldigt lite fiskkänning. Hade jag inte fått dom två igår har jag nog allvarligt funderat på att lägga ner vårfisket ..
(nääääää, det tror jag nog inte ens själv på..)
Under eftermiddagen så ringde Jake. Han hade lite funderingar inför sommarens fisketripp.
Vi har funderat sedan i fjol på att fara upp till övre ransarån och försöka oss på lite vildmarksfiske. Jake verkar som att han kanske kommer lös på semester under tre veckor i övergången mellan juli-aug.
Tänk vad ett litet telefonsamtal kan göra med fantasin. Helt plötsligt är jag i min mentala sinnesvärld just i färd med att drilla en 2 kg:s röding just när solen går ner och jag samtidigt har lagt in en nybakad snus efter att ha druckit en kopp kaffe med en 16-årig single malt till.
Nu är det bara att hoppas att vi får tag på kort då det i år har införts en ny typ av kvotering.
Jake skulle ringa och kolla det på måndag så man får väl avvakta ett litet tag till.
Väder: täta molntapar med viss sol. Nordlig vind ca 6 m/s
Temperatur: ca 6 grader
Vattenstånd: ca 300 kbm/sek
Vatten temp: ca 3 grader
lördag 2 maj 2009
Revansch i Ljungan 090502
Efter sju sorger och åtta bedrövelser, motgångar, motlut, motvind och motsol, förlorat självförtroende, förlorat mod och förlorade pengar och hat!
Jag har fått fisk igen!!
Gårdagens tripp till Alnö var den 6:e raka fiskturen utan att ha fått en fisk.
Ett dylikt fiskelågtryck får man gå tillbka till 2003 för att hitta (Premiär året i ljungan med 15 fisketurer utan fisk...)
I morse for jag till krokforsen...igen... Skillnaden den här gången var att jag for på morgonen vid 5-tiden...
Först på plats så fick jag fiska helt ostört vatten i ca 2 timmar.
Här tror ni nu kära läsare att jag fick fisk, fel-fel-fel!
Var verkligen deprimerad över att det var så trögt och satt och tog en kopp kaffe när det kommer två trevliga flugfiskare som jag sitter och surrar en stund med. Dom får förtur att gå en repa och jag avvaktar ett tag till. Smyger sedan ut när dom har piskat vattnet ett tag med sina tvåhandsspön. Står och funderar på att man är för dålig på att "fiska ut" kasten och låter draget gå hela vägen in mot stranden. Helt plötsligt får jag ett bottennapp.
"Hmm, vad konstigt.. bottennappet sprattlar ju?!? Fan jag har en fisk!!"
Man har varit utan hugg så länge att man inte ens minns hur fan ett hugg känns! Nu var det ingen bjässe utan bara ett litet sprattel på ca 0,5 kg som får gå tillbaka på studs. Ingen direkt kamp men fan vad skönt för självförtroendet.
Tidigare funderade jag på att fara hem och dra täcket över skallen, men nu har man ingjutit nytt mod och påbörjar en ny repa över en riktig hotspot som tidigare denna vår jag gått över ca 49 gånger utan känning. Pang säger det och den här gången är jag med. Mothugget sitter fint och det känns att det är en bättre fisk.
De bägge flugfiskarna har sett hugget och kommer ner och ställer sig och kikar.
Det är ändå relativt nervpåfrestande att stå och drilla när man har publik. Speciellt när man inte har känt fisk på ett tag och fisken är rätt hyfsad. Nu kände jag ganska snabbt att det inte var någon nystigen fisk. Den var alldeles för lugn och sansad för det, gick mest och stökade och knyckte ute i strömfåran. Efter några minuter så kunde jag lotsa den in och stranda den precis vid vindskyddet.
Var en öring i väldigt fin kondition efter vintern, gallfisk som inte lekt utan gått upp efter leken och bara stannat kvar under vintern.
Vikten uppskattade vi till mellan 2,5 och 3 kg. Den fick gå tillbaka även om den hade funkat bra som matfisk. Jag ser det som att den gör bättre nytta om den får äta upp sig lite till nästa år och istället väga 4,5 och vara en roligare fisk.
Jag ska ta upp nån matfisk åt Anna och familjen när det börjar komma mer nystigen fisk.
Det var dock extremt roligt att kunna få känna på en fisk av hyfsad storlek. hade nästan glömt bort hur darrig man blir när det smäller på.
Jag har fått fisk igen!!
Gårdagens tripp till Alnö var den 6:e raka fiskturen utan att ha fått en fisk.
Ett dylikt fiskelågtryck får man gå tillbka till 2003 för att hitta (Premiär året i ljungan med 15 fisketurer utan fisk...)
I morse for jag till krokforsen...igen... Skillnaden den här gången var att jag for på morgonen vid 5-tiden...
Först på plats så fick jag fiska helt ostört vatten i ca 2 timmar.
Här tror ni nu kära läsare att jag fick fisk, fel-fel-fel!
Var verkligen deprimerad över att det var så trögt och satt och tog en kopp kaffe när det kommer två trevliga flugfiskare som jag sitter och surrar en stund med. Dom får förtur att gå en repa och jag avvaktar ett tag till. Smyger sedan ut när dom har piskat vattnet ett tag med sina tvåhandsspön. Står och funderar på att man är för dålig på att "fiska ut" kasten och låter draget gå hela vägen in mot stranden. Helt plötsligt får jag ett bottennapp.
"Hmm, vad konstigt.. bottennappet sprattlar ju?!? Fan jag har en fisk!!"
Man har varit utan hugg så länge att man inte ens minns hur fan ett hugg känns! Nu var det ingen bjässe utan bara ett litet sprattel på ca 0,5 kg som får gå tillbaka på studs. Ingen direkt kamp men fan vad skönt för självförtroendet.
Tidigare funderade jag på att fara hem och dra täcket över skallen, men nu har man ingjutit nytt mod och påbörjar en ny repa över en riktig hotspot som tidigare denna vår jag gått över ca 49 gånger utan känning. Pang säger det och den här gången är jag med. Mothugget sitter fint och det känns att det är en bättre fisk.
De bägge flugfiskarna har sett hugget och kommer ner och ställer sig och kikar.
Det är ändå relativt nervpåfrestande att stå och drilla när man har publik. Speciellt när man inte har känt fisk på ett tag och fisken är rätt hyfsad. Nu kände jag ganska snabbt att det inte var någon nystigen fisk. Den var alldeles för lugn och sansad för det, gick mest och stökade och knyckte ute i strömfåran. Efter några minuter så kunde jag lotsa den in och stranda den precis vid vindskyddet.
Var en öring i väldigt fin kondition efter vintern, gallfisk som inte lekt utan gått upp efter leken och bara stannat kvar under vintern.
Vikten uppskattade vi till mellan 2,5 och 3 kg. Den fick gå tillbaka även om den hade funkat bra som matfisk. Jag ser det som att den gör bättre nytta om den får äta upp sig lite till nästa år och istället väga 4,5 och vara en roligare fisk.
Jag ska ta upp nån matfisk åt Anna och familjen när det börjar komma mer nystigen fisk.
Det var dock extremt roligt att kunna få känna på en fisk av hyfsad storlek. hade nästan glömt bort hur darrig man blir när det smäller på.
Kustfiske Alnö 090501
Efter att ha gått gruvligt bet i Ljungan på sistone så var tanken att försöka sig på lite kustfiske. För den som har provat vet att det känns i stort sett hopplöst att börja söka fisk när man inte har nåt att gå på.
Den här gången skulle jag iallafall få en guidning av kompisen Staffan, som tidigare har bott ute på Alnö.
Så vi startade morgonen (eller i mina ögon sett mitt på dan) ute vid Hartungviken, som var platsen där Staffan bodde tidigare.
Staffan har sagt "tror aldrig jag har blivit utan fisk när jag fiskat på alnön" Så man var ordentligt laddad.
Nu infann sig min vanliga skepsis rätt tidigt denna dag då det var helt vindstilla och en klarblå himmel (fint väder är trevligt när man grillar med en G&T i näven, men skitväder när man fiskar öring) till det så visade det sig att vattenståndet i havet tydligen var rekordlågt...( hur fan är det möjligt?!?! har man inte pratat i flera år om klimathotet och att polarisarna smälter? Vart fan är då vattnet?)
Vi spenderade väl en timma drygt på detta ställe utan tillstymmelse till hugg. Staffan kom dock hela tiden med positiva fraser som "nu smäller det snart" , "det är bara en tidsfråga" osv.
Mina svar tillhörde väl kategorin "grymtningar och mumlanden"...
Vidare till nästa ställe (som jag inte kommer i håg vad det hette). Även där hade Staffan tidigare fått fisk. Såg också rätt trevligt ut. En udde som földes av en sydlig vik där varmt ytvatten värmdes av solen.
Inte fan hjälpte det att det såg fint ut. Inte ett hugg. Mer grymtningar från mig och mer positiva toner från Staffan.
Nästa anhalt var Spikarna. Ett klassiskt fiskeställe på alnö.
"Här måste det väl finnas nån firre"
Det är mycket möjligt att det fanns nån fisk där, men bet på drag, flugor, spinnare eller wobblers gjode dom tamigfan inte! Till slut gav till och med Staffan upp och insåg att det inte skulle bli nåt.
Vi det här laget hade även kompisen Peter anslutit. Staffan gav i stället upp för dagen och avbröt då hans sambo Anna och deras barn kom förbi när dom var ute på en glassturné i vårsolen.
Peter och jag vill ändå prova ett ställe till. Staffan rekommenderade en plats som heter Vindhem där det bla ligger en liten skeppshamn. Så vi for dit men hittade väl inget speciellt bra ställe. Vi var i och för sig rätt less också då vi insåg det omöjliga. Men så kände jag plötsligt ett distinkt "hack" i spöet. Kändes alltför kraftigt för att bara vara en sten. När jag fick in draget så var det inte heller något gräs på så frågan är om det inte var ett hugg. I så fall mitt första på 5 fisketurer (årets säsong har börjar bedrövligt) Efter det fortsatte vi i tio minuter till men utan känning. Sen kände vi bägge att nu fick det vara nog.
Kan nog bli någon fler sväng framöver till Alnö men då tror jag att jag släpar ut båten.
Den här gången skulle jag iallafall få en guidning av kompisen Staffan, som tidigare har bott ute på Alnö.
Så vi startade morgonen (eller i mina ögon sett mitt på dan) ute vid Hartungviken, som var platsen där Staffan bodde tidigare.
Staffan har sagt "tror aldrig jag har blivit utan fisk när jag fiskat på alnön" Så man var ordentligt laddad.
Nu infann sig min vanliga skepsis rätt tidigt denna dag då det var helt vindstilla och en klarblå himmel (fint väder är trevligt när man grillar med en G&T i näven, men skitväder när man fiskar öring) till det så visade det sig att vattenståndet i havet tydligen var rekordlågt...( hur fan är det möjligt?!?! har man inte pratat i flera år om klimathotet och att polarisarna smälter? Vart fan är då vattnet?)
Vi spenderade väl en timma drygt på detta ställe utan tillstymmelse till hugg. Staffan kom dock hela tiden med positiva fraser som "nu smäller det snart" , "det är bara en tidsfråga" osv.
Mina svar tillhörde väl kategorin "grymtningar och mumlanden"...
Vidare till nästa ställe (som jag inte kommer i håg vad det hette). Även där hade Staffan tidigare fått fisk. Såg också rätt trevligt ut. En udde som földes av en sydlig vik där varmt ytvatten värmdes av solen.
Inte fan hjälpte det att det såg fint ut. Inte ett hugg. Mer grymtningar från mig och mer positiva toner från Staffan.
Nästa anhalt var Spikarna. Ett klassiskt fiskeställe på alnö.
"Här måste det väl finnas nån firre"
Det är mycket möjligt att det fanns nån fisk där, men bet på drag, flugor, spinnare eller wobblers gjode dom tamigfan inte! Till slut gav till och med Staffan upp och insåg att det inte skulle bli nåt.
Vi det här laget hade även kompisen Peter anslutit. Staffan gav i stället upp för dagen och avbröt då hans sambo Anna och deras barn kom förbi när dom var ute på en glassturné i vårsolen.
Peter och jag vill ändå prova ett ställe till. Staffan rekommenderade en plats som heter Vindhem där det bla ligger en liten skeppshamn. Så vi for dit men hittade väl inget speciellt bra ställe. Vi var i och för sig rätt less också då vi insåg det omöjliga. Men så kände jag plötsligt ett distinkt "hack" i spöet. Kändes alltför kraftigt för att bara vara en sten. När jag fick in draget så var det inte heller något gräs på så frågan är om det inte var ett hugg. I så fall mitt första på 5 fisketurer (årets säsong har börjar bedrövligt) Efter det fortsatte vi i tio minuter till men utan känning. Sen kände vi bägge att nu fick det vara nog.
Kan nog bli någon fler sväng framöver till Alnö men då tror jag att jag släpar ut båten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)