Fotbolls VM är orsaken..

Märkligt att sport kan få en att mer eller mindre sluta upp att fungera socialt.
De sista veckorna så har jag inte blött en endaste liten krok. Jag svarar på tilltal med enstaka grymtningar som låter som "Paraguay", "4-3-3" eller kanske "David Villa"
Med andra ord... Det är fotbolls VM.
Att ens komma på tanken att försöka blogga har inte ens berört min sinnesvärld. (det är speluppehåll idag och jag förirrade mig till datorn..)
Men det som kanske stör mig mest är som sagt att fisket har blivit så lidande (förutom att jag har försakat min fru och att hon har blivit hänvisad till att se på tv via iphone, samt att mina svar på hennes kärleksförklaringar har varit: "Brasiliens försvarsspel imponerar")

Man har gått och funderat på sommarfisket under en längre tid och nu när "rocken" har kläckt så har jag inte ens varit nära att greppa spöet och ge mig ut till ett lämpligt vatten.
Var riktigt sugen på att följa med Jake nu på en kortare fisketripp till Saxnäs ett par dagar men hindrades av två skäl. Det ena var att jag vid ett tidigare tillfälle hade bestämt ett datum med ett par kompisar då vi skulle träffas och ha en "springsteen-dag" (en lång historia som vi tar sedan)
Men där hade jag hittat en väg runt som innebar att hoppa över lite sömn en natt, så hade detta kunnat gå att kringgå.
Men sen kom jag till insikt. Den dagen som vi skulle vara borta så går även kvartsfinal 1 och 2 av stapeln. Om man bommar helt enkelt inte Brasilien-Hollland (eller Uruguay-Ghana heller för den delen..)
Jag vet att jag får nya chanser om några veckor, men uj vad jag grämer mig...

Till veckan så ska jag och Anna fara över en liten sväng till Norge. Förhoppningsvis så kommer jag att hinna med ett försök i någon laxälv. Nu vet jag dock att semifinalerna också ska spelas till veckan så vi får se hur det går..

Må Fotbolls VM hedanefter spelas på vintern!

Vill bara fiska..hela tiden!

Vad fan ska jag göra? Från det att jag vaknar tills dess att jag somnar så är det bara fiske, fiske, fiske, fiske och mer fiske.
Det har gått så långt att jag nästan blir orolig. Jag har svårt att tänka på nåt annat helt enkelt.
Visst, jag har länge varit fisketokig men nu går det nästan till överdrift. Om jag hade kunnat hade jag stått vid älven konstant hela tiden endast med korta avbrott för mat.
Det är några timmar sedan jag gjorde mitt senaste inlägg här och gissa på vad jag har gjort sedan dess? Japp, fiskesurfat!
I dag är det soligt och fint ute. Jag hade kunnat vara ute och gjort något av alla göromål som staplats upp under vintern, men vad gör jag istället? Jag sitter och surfar runt som en stolling på nätet för att jag har hört ett rykte om att Rio kanske ska släppa en sjunkande belly till versitip linan?
Anna kommer hem om ett par timmar och jag borde egentligen fixa till käk åt henne tills dess, men istället kollar jag blocket och tradera efter schyssta linor till enhandsspöet?
Nu vet jag väl att den här mentala härdsmältan går att bota. Om jag tvingar mig att vara utan fiskeinfo under ett par dagar så lägger den sig. Men det är just det! Jag vill inte heller. Det är det som oroar mig.
I går var det min födelsedag, den 1 juni. När normala människor väcks av sin fru med en puss och frasen "grattis på födelsedagen" så skulle jag tro att dom reflekterar över sin ålder och dödlighet och kanske vad dom ska hitta på resten av dagen.
Min första tanke var "Åhh... Laxpremiär i norge...måste kolla laksebörsen.."
Sjukt..

Nä nu har jag inte tid att skriva mer. Kom på att jag måste kolla upp lite priser på flugbindningsmaterial...

Må väl och låt inte fisket förstöra er mentala hälsa!

Tappad storfisk

Plats: Grimman (ljungan)
Tid 05.00-10.00
Väder:Soligt med regnskurar däremellan
Vind: Sydvästliga byar 2-7 sekundmeter
Vatten: ca 220 kbm/sek

Var ute härom dagen och var ner till Grimman som ligger långt ner i älven.
Tänkte vara ute tidigt så klockan var i arla morgonstund kan vi säga.
Solen lyste och ett och annat regnmoln passerade förbi. En ganska fin dag men något kylig.
Efter ett par timmars fiske utan känning så började jag att fundera på hemfärd, men som vanligt tänker man "ähh, bara en repa till"
Och helt plötsligt så nyper det till. Ingen jättefisk, men det är som sagt alltid lika förbaskat skojigt.
Det är så långt mellan fiskarna med flugspö att man hinner faktiskt glömma känslan av hugget. Sedan skiljer sig huggen ganska ordentligt från de som man får på spinn. Med spinngrejor är det mer ett klassiskt hugg, dvs man känner verkligen att det är ett aggressivt beteende som fisken har när han tar draget.
Med fluga är det mer som en el-stöt som fortplantar sig upp längs linan och in i armen. När man lyfter spöet och känner gungningarna så är det nästan en känsla av förvåning som sprider sig. "Va, en fisk?!? Som stör mig mitt i kastandet? Vad gör jag nu?"

Ca 1,5 kg ganska välmatad och trevlig fisk. Den fick gå tillbaka för jag är rädd om de få fiskarna som irrar upp i ljungan.

Tog på en green highlander variant på aluminiub tub.

Så nu var jag ganska nöjd för dagen och återigen så tänkte jag "göra kväll" och fara hem.
Men nu var det en ordentlig regnskur som började storhälla ner så det blev istället en kopp kaffe i vindskyddet i väntan på att det skulle bli uppehåll.
Med kaffe i kroppen och sittandes och tittandes på en rinnande älv så kom krafterna tillbaka och med dom även fiskesuget.
Så det vanliga mantrat upprepades "ähh, när man ändå är här så går jag en sväng till.."
Denna sväng hann jag inte gå så långt. En bit in på sträckan så precis när flugan går ut i strömkanten känner jag hur det stramar till och instinktivt så gör jag ett mothugg.
Det blir några ordentliga bugningar i spöet och jag känner att det här är en stooor fisk..
Sen... inget... flugan lossnar och det kommer en stor tomhet över mig... FAAAN! Så mycket "ävel" och när man äntligen får kontakt med en ordentlig fisk så blir det inte mer en några futtiga sekunder..
I efterhand funderar jag på om det kanske var en lax där jag var för snabb med mothugget och helt enkelt inte krokade den bra.
Om det var en öring var det utan tvekan 5kg+ men jag gissar på lax. Det hade varit väldigt roligt att få känna på den lite mer..
Jag blev i allafall rätt knäsvag och gav därför upp fortsatt fiske för dagen.

Må era stora fiskar sitta kvar på kroken när dom väl biter!