torsdag 23 juni 2011

Det är nu fyra dagar sedan

Det är nu fyra dagar sedan jag kom hem från laxtrippen. Av dessa dagar så har jag nog tänkt på laxfiske ungefär 80% av all vaken tid och ca 93% under sömnen... Vad fan har man gett sig in på. Igår såg jag på vattenföringen att det kommit en liten flom. Jag var så ohyggligt nära att ta ledigt och fara.
Hade det inte varit midsommarafton i morgon så hade det nog varit klippt.

Sedan måste jag förresten berätta en liten historia om resan hem.
Vi stannade till på en liten pizzeria i Åre då vi dels var hungriga men jag tänkte också passa på att ta en mikro-tupplur då jag var riktigt trött.
Så jag bad Staffan gå in och beställa en pizza åt mig så skulle jag sova en minut eller två och komma in.
Så jag håller sakta på att somna in ordentligt samtidigt som tankar kring laxfiske yr runt i min hjärna.
På nåt sätt drömmer jag att jag laxfiskar och allt känns så extremt verkligt då en lax hugger kraftigt och bestämt. Så jag gör ett tok-kraftigt mothugg vilket resulterar i att jag i samma ögonblick vaknar och det flyger kepsar, solglasögon och snusdosor hejvilt inne i bilen samtidigt som jag har händerna i tvåhandsfattning uppe vid taket redo att börja drilla. Kunde inte hålla mig utan börjar tokskratta åt min egen galenskap och kliver ur bilen. Där möts jag av en tjej som tittar väldigt konstigt på mig.
Misstänker att det måste sett underligt ut från sidan med en snubbe som sitter och blundar och sedan börjar tok-veva med armarna för att sedan brista ut i gapskratt..
Men vad vet jag, det är nog rätt vanligt att det passerar laxfiskare genom Åre..

Må stunderna till nästa resa vara korta!

Laxresa Dag 4 (Söndag)

Huvva vad trött man var.. kliva upp vid den tiden med whiskymage …. Det är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att bli trevligt..
Trött bortom mänsklig fattningsförmåga så kokade jag kaffe samtidigt som jag klädde på mig. Lite småbakis kastar jag i mig en kopp som smakar som skit innan vi kliver i bilen och sticker iväg.
Målet för morgonen var en annan av våra favoritpooler, ”Iverhölen”.

När vi kommer dit så har man naturligtvis en förhoppning om att få kliva ut i en pool som vilat hela natten, men det är ju bara en vansinnig förhoppning. Det har naturligtvis varit en nattfiskare där som precis är på väg hem så poolen får inte många minuters vila innan vi går på.

All information som jag insupit gällande laxfiske pekar mot att det skulle höja chanserna till ett hugg ordentligt om man låter poolen vila en timma. Men hur ska det gå till? Man har några få dagar där man vill fiska och att då den sista dagen utan känning sätta sig och titta på vattnet i en timma… ja, ni förstår ju, det blir ju inte så..

Jag lyckades faktiskt att hålla mig tillräckligt länge för att ta en kopp kaffe och tänkte bara sitta och njuta en stund. Då visade det sig att det kaffe jag under morgonen kokat visade sig ha mer likheter med trocadero i färgen. Jag hade i stort sett inte lagt på nåt kaffe alls.. Sånt borde göra att humöret går i botten, för så funkar man inte i Norge. Nix, där utropar man glatt "Akkurat morsomt, nydeligt gott kaffe!" Och går sedan till verket.

Gick först en sväng med s1/s3 utan känning och växlade sedan över till S1 linan som jag köpt ny innan avfärd men inte provat. Så när jag sen passerar Staffan och snackar lite så hoppar plötsligt en lax mitt i ån. Vi fick då äntligen se fisk i rörelse.
Jag går en bit uppströms och provar på den och då är det djävulskt spännande. Dels för att vi äntligen sett en fisk, men även för att om en fisk rör på sig så kan det betyda att det kommit ny fisk in i poolen.
Så nu fiskade vi rätt hårt. Under den här perioden så kände jag också att jag fiskade mer effektivt och ”bra” än jag tidigare gjort. Det kändes som att jag började ”förstå” poolen bättre.
Vattnet hade också sjunkit sedan vi var där senast och den var nu lättare att läsa. Det hade uppenbarat sig mer distinkta strömkanter, stenar och blankfläckar. Nu kändes det som att hugget var väldigt nära.

Tyvärr är det så att när något är roligt så går tiden fort. Helt plötsligt så var det dags att packa ihop och fara tillbaka till campingen för att städa ihop och åka tillbaka till tråkiga, laxlösa Sverige. Precis innan vi åker från poolen kommer det två jäktade fransmän till poolen och funderar på om vi sett fisk? De berättar att de stått längre ner på en bro och sett en hel del fin fisk passera uppströms.
Trots det så var det dags för oss att fara hem. Vissa saker styr man inte över..
Så vi åker till campingen och städar stugan och packar bilen. Då kommer fransmännen och berättar att de tagit en nystigen lax på 11,7 kg..
Det hade kunnat vara min…

På vägen hem så sitter man och sammanfattar och målet för resan uppfylldes. Dels att få se fisk men också att få lite kännedom om pooler och hur det fungerar i Norge.
Allt där fungerar perfekt. Camping, kort, pooler folk. Har inget negativt alls att säga.
Innan vi passerar gränsen in till Sverige är jag så sugen på att stanna så att det nu gör fysiskt ont i mig. Hade inte Staffan varit med mig så hade jag ringt och tagit semester på stående fot i flera dagar till.

Må era laxresor vara långa!

Laxresa dag 3 (Lördag)

Vi hade ställt väckaren på en rätt tidig morgon men vi kände när den ringde att vi inte orkade. Så vi stängde ner den och tog istället sovmorgon.
Det innebar att vi inte kom ut förrän mitt på dagen (gud vad det grämer mig), då vi försov oss lite.
Kvällen innan hade vi insett att vi blir kvar vid Stjördalsälven. Det går åt för mycket tid till att resa runt och vi skulle förlora värdefull fiske och whisky tid. Så vi bokade upp oss på stugan till söndag och ett nytt fiskekort.
Passade även på att dra en snabb härlig varm dusch. Då möjligheten finns måste man utnyttja det.

Vi hade under de föregående dagarna rekat flera pooler och kände att vi nu den återstående tiden skulle fiska våra favoriter. Så för lördagens fiske så valde vi Svarthölen”
Slitna i kroppen så fiskade vi sedan den här poolen under hela eftermiddagen och en bit in på kvällen, återigen så utan vare sig känning eller att få se nån lax.
Vi var bägge lite förvånade att vi inte ens såg fisk, då den här poolen var så fruktansvärt fin och vatten och väder kändes bra.
Staffan började nu också bli rätt sliten i sin axel då han fuskat lite med sin kastteknik och gått på alternativet med råstyrka, vilket blir rätt tungt efter ett tag.
Tanken var också att vi skulle göra en tidig kväll och i stället satsa vårt krut på morgonfiske på söndagen innan vi for hem.
Så vi åkte hem och jobbade i stället på whiskyn och den pilsner vi hade kvar (ingen briliant plan med tanke på att man ska kliva upp blåtidigt dagen därpå)

Det visade sig också senare att den dag vi fiskade minst var den dag som sedan gav överlägset mest fisk då vi låg och trynade i stugan..

Må er fisketaktik inte styras av ert sömnbegär!

Laxresa Dag 2 (fredag)

När väckaren ringde efter nån timmas sömn var man inte så där värst sugen ska jag villigt erkänna. Det togs därför ett snabbt beslut att unna oss en extra timma i sovsäcken. Nu behövdes inte mer heller eftersom naturen pockade på rätt bra då vi hade druckit öl precis innan vi lade oss.

Upp kom vi och kaffe kokades och snabbt iväg. Målet för morgonen var ett vald som heter ”övre storflor” som vi hade fått tips om.
Det här valdet var mer en längre running pool som ändå höll en fin djupränna och ett antal stenar lämpligt utspridda. Vi nötte på här rätt många timmar men ännu en gång utan känningar.











Jag övade en hel del på att få till snake roll kastet. Det funkade faktiskt halvhyggligt framöver dan från den sida vi fiskade på (högra). Man fick visserligen en del hjälp av vinden som kom nedströms, men det känns ändå som att man börjar få ett till kast på repertoaren som kommer att kunna förbättra mitt fiske.
Kroppen började sedan sätta stopp för oss då bägge våra ryggar (samt Staffans axel som började trassla) inte är i bästa skick. Därför blev planen att ta oss till campingen för lite vila och lunch och istället lägga vårt krut på lite kvälls och nattfiske.
Så vi slog oss ner i campingstolar och roade oss med att knyta lite tafsar och surra lite. Mat tillreddes i stugan då det började blåsa lite småkyligt.
Vi kom vide den här tidpunkten fram till att det var såna fina förhållanden både med älv och boende att det kändes bara dumt att spendera tid i bilen för att åka till Gaula så vi gick bort till receptionen, bokade stugan ett dygn till och tog ett nytt dygnsfiskekort.
Nu blev det inte heller så länge som vi vilade då fiskesuget var lite för starkt och vi hade helt enkelt inte ro i kroppen att hålla oss i stillhet. Så vi for ut på nattfisket klockan två på eftermiddagen…

Planen var att prova ”Brohölen” som då är en riktigt het och känd sträckning. Det går alltså en bro rakt över sträckan och det är ett känt huggställe som ligger precis där.
Lax (tja egentligen all fisk) har en tendens att trivas under broar (ger skugga och skydd) men också under kraftledningar? Just kraftledningar är egentligen ett kapitel som man borde ägna ett inlägg om. Vad är det som gör att kraftledningar ofta är bra huggplatser? Nåja det blir en senare fråga.

När vi kom till sträckan så var de två killar från Karlstad där som vi hade träffat föregående dag. Så det kändes ok att ha lite trevligt sällskap där under bron (Det står en bänk utplacerad direkt under bron så att det blir som ett litet regnskydd)
De hade haft varsitt påslag tidigare så man visste att det fanns lax i poolen. Det ger en extra krydda att veta att det finns fisk i poolen som man fiskar på och att det inte bara är en väntan på ny fisk som kommer upp. Samtidigt dyker det upp en norrman (kommer från och med nu kallas ”ny-norsken”) som jag börjar surra lite med. Det visar sig vara en rutinerad räv trots sin ringa ålder. Han hade bland annat jobbat som guide i orkla föregående år och hade en rackarns massa fiskedagar per år. Han kunde den här poolen på sina 5 fingrar och beskrev i detalj hur strömmarna gick och vilken strömkant som laxen kliver upp i samt vilka tillfälliga ståndplatser som den tar.
Under kvällen så fortsatte han att dela med sig av sin kunskap både gällande flugor och hur poolen fungerade på olika vattenstånd men kanske framför allt kring laxfiske generellt. Jag lärde mig väldigt mycket under den här kvällen som jag kommer att ha nytta av i framtiden.
En stund senare så såg man fisk i poolen som var uppe och visade sig (två stycken tydligen enligt ny-norsken och spinn-norsken) och ”ny-norsken” och en spinnfiskare (spinn-norsken), som anslutit, hade också ett hugg men inget som fastnade. Synd, hade varit roligt med en laxfight.
Återigen så blev det ännu mer spännande så man fortsatte fiska intensivt. (behövs inte mycket för att man ska bli het och tokig)

Nu var det en rätt lång sträcka (ca 400 m) som man fiskade och det blev för varje repa mer och mer påfrestande för min redan trasiga rygg. Men trots att man knäade för varje kast så fortsatte man ändå? Det är konstigt vad man kan driva på kroppen när man håller på med nåt man tycker är roligt. Vid två-tiden på natten kände jag att nu är det nog. Varje kast skrek verkligen i kroppen. Man ville ändå inte riktigt ge sig, utan man vadade nu så långt som det gick för att om möjligt nå en bit ofiskat vatten.
Droppen ändå blev när jag hostade till och hostningen orsakade sån smärta i ryggen att benen försvann under mig och jag tog in vatten i vadarna. Var på vippen att det skulle blivit riktigt blött..
Hade det kommit fler hostningar är jag inte säker på att jag hade kunnat ta mig upp ur vattnet alls… Under såna förhållanden måste man helt enkelt ge sig.

Så vi packade ihop motvilligt då den riktigt giftiga tiden på dygnet nu infunnit sig. Tillbaka till campingen för de obligatoriska whiskyglasen och en panik-öl som man sveper innan man går och lägger sig…. För vi hade naturligtvis inte lärt oss ett skit av gårdagen.

Må evolutionen ge oss bättre minne om hur små våra blåsor är.

Laxrresa Dag 1 (torsdag)

Så vi kom oss iväg. Staffan följde med, även han på sin första laxtripp och jag hade tagit sikte på Midtkils camping som första anhalt. Det är en camping som ligger egentligen mitt i Stjördals Jäger och Fiske Förenings kortvatten och det kändes som en bra utgångsbas.
Resan upp gick rätt långsamt då man dels är sugen på att komma fram, men också för att vi stannade ett par gånger för att inhandla lite bra att ha saker och framför allt mat.
Japp, det var samma meny som vanligt som införskaffades...
- Pasta Carbonara
- Tunnbröd
- Mjukost (tomat/feta och renkött)
Men då vi inte behövde bära så långt denna gång så slank det med en Joker, nämligen ravioli!! Denna visade sig sedan vara världens bästa laxfiskerätt. Snabb att värma, god och mättande! Äntligen ett alternativ!!

Vi anlände på campingen och insåg att det var rätt billigt med en hytte (bara 100 nok mer än en tältplats) så det var inget svårt val att uppgradera till lyxboende (el, kylskåp, kokplatta och en riktig säng är utan tvekan lyxboende jämfört med vad man är van vid fiske)
Vi tog ett dagskort och fick en karta som beskrev vilka områden som var tillgängliga för oss. Den camping som vi bodde vid var också ansvariga för fiskrapporteringen för hela älven så vi fick dagsfärsk info om hur det gått de senaste dagarna. Dagen innan vi anlände hade det tagits 8 laxar i hela älven. Det låter väl kanske inte så väldigt imponerande med tanke på att det är hundratals fiskare och 7 mil älv, men för oss som endast känner till ljungan så är det ändå bra med lax.
Grundtanken var att börja uppifrån i det översta valdet och fiska oss nedåt. Vi åkte därför upp till ett vald som kallas ”Svarthölen” där vi till vår förvåning var helt ensamma. Så vi kommer ner till älven och där uppenbarar sig en pool som i mitt tycke kändes helt perfekt.




Svarthölen


En ”halvfors” (Syns inte på bilden)som kommer runt en krök och går ner i en djupare hölja med en djupkant på motsatt sida som grundar upp mot vår sida. Den djupare delen grundar sedan upp mot en nacke som åtföljs av en nacke och en ny liten fors. Fiskesträckan var väl ca 300 m. helt underbart.
Vi fiskade där i ett par timmar utan känning innan vi bestämde oss för att rekognoscera en ny plats.
Nästa plats blev ”Iverhölen” som såg liknande ut. Ett långt stryk med en lite lämplig forskaraktär som gick runt en kurva och ut i en djupare pool.
Återigen så grundade denna upp mot en liten nacke. Efter nacken var det som att en lite otydlig djupkanal utkristalliserade sig där man kunde se lite blankfläckar dyka upp som indikerade större stenar och därmed fina ståndplatser. Vi valde sedan att fiska där under kvällen och in mot natten. Under kvällen kom det två trevliga killar från Karlstad som vi snackade en del med. De var också nya inom tvåhandsfisket och vi kunde utbyta lite erfarenheter inom vårt nya intresse. Kvällen fortsatte sedan in mot natt och resultatet förblev detsamma. Det vill säga inget. Så vi återvände till stugan för en kort stunds sömn och istället sikta på morgonfiske.

Men nu är det som det är med fiske. Man går helt enkelt inte till sängs utan en whisky och en pilsner. Vi satt därför och kontemplerade över dagen och sög på en whisky fram till halv tre, svepte sen en öl, satte klockan på 05.00 och gick och lade oss. (Som ni alla vet så är det inte ett genialiskt drag att dricka en 50 cl pilsner det sista man gör…

Må evolutionen framförallt se till att vi får större blåsor!

Förberedelserna innan den första laxresan

Innan denna resa blev av så spenderades en ofantlig massa tid på att söka mig genom internets vindlingar för att hitta så mycket information som möjligt.
Grundtanken var att prova någon/några av älvarna Orkla, Gaula och Stjördalsälven. Tyvärr känner jag ingen som jag kunde fråga om vad som borde vara bra och lämpligt för en förstagångstur för en ovan laxtörstande Näs-bo.

Efter en massa sökande så hittade jag positiva och negativa delar om varje älv där jag försökte väga dessa för eller emot.
Orkla verkade vara en stabil älv där det alltid tas mycket lax. Den är reglerad så att man vet att den nästan alltid har en ok vattenföring. Nackdelen är att det mestadels är privata vald (pooler/sträckor) som är dyra och svåra att få tag på.
Gaula är kanske en av Norges bästa och jämnaste älvar fångstmässigt, den är oreglerad och tydligen underbart vacker med fina pooler. Nackdelen är kanske just att den är oreglerad. Regnar den stiger den omedelbart till nivåer som kan vara ofiskbara. Är det torka går det inte upp nån fisk då den sjunker snabbt och brutalt. Även här är det mindre med ”öppna” sträckor och den kan vara överbefolkad med köer.
Stjördal är en mindre älv som dessvärre har haft en negativ fångstatistik de sista åren. Det tas klart mindre fisk i den älven. Å andra sidan så är det därför mindre med folk i den och det finns en större mängd öppna sträckor.
Tyvärr kunde jag inte riktigt bestämma mig utan det fick bli en kompromiss. Då Stjördal ligger direkt vid E14 och var den första älv vi skulle stöta på så var planen att bo i tält första natten och fiska stjördal för att dagen efter åka över till Gaula och ta återstående dagar där.
Nu blev det väl inte riktigt så men säg de planer som inte går att ändra.

Min första laxresa

Min första laxresa är över. Nu kan jag knappt bärga mig till nästa.

Det här var första gången som jag fiskade riktat mot lax med fluga och något roligare och mer spännande är jag osäker på om jag nånsin har upplevt.
Utan tvekan så finns det andra typer av fiske som är jämförbara. Att stå utvadad i en fjällå där öring vakar är naturligtvis fruktansvärt roligt och enormt spännande och där finns det andra delar som förhöjer upplevelsen som naturen, frånvaro av tid och rum med mera, men vid dessa tillfällen är det en sak som fattas..
Vetskapen om att vilken sekund som helst kan en 18kgs silverblank torped smacka tag i flugan och tvinga dig till en 2 km lång språngmarsch där det är laxen som bestämmer villkoren och du som fiskare som måste anpassa dig..
Just denna vetskap gör laxfisket till ett av de mest spännande upplevelser som jag någonsin har haft.
Från och med nu så är jag troligen fast i laxträsket för alltid, och detta trots att jag under tre dagars intensivt fiske inte hade en enda känning och att vi under hela tiden bara såg en enda fisk.
Skillnaden nu jämfört med vanligt fiske är att varenda gång man lägger ut flugan och låter den drifta så tänker man ”Nu hugger det, nu hugger det, nu hugger det” tills flugan bara hänger dött i strandkanten och man lägger ut den på nytt..
Då blir det återigen ”Nu hugger det, nu hugger det, nu hugger det”
Och så fortgår det hela tiden?!?! Jag förstår det inte själv faktiskt.
Nu kan det väl iofs vara nyhetens behag att man hela tiden är på tårna och beredd på att det suger i men nåt speciellt är det och jag tror aldrig att det kommer att försvinna.
Visst blev man less under det här fisket också. Man hade fiskat i kanske 8 timmar och gått samma sträcka kanske 4-5 gånger utan att vare sig se eller känna nåt. Bytt flugor och linor i desperation och åkallat diverse gudar och smådjävlar, ryggen värker och du är trött, frusen och hungrig, då när du fiskat klart på din sträcka och sista kastet var gjort så kom känslorna ”nä fy fan den här idiotin skiter jag i!”
Men innan man hade vadat in till land igen så var man sugen på nytt ”Kanske om jag provar en riktig sjunklina med en gigantisk Mikkeli Blue?”
Så innan man var tillbaka vid ryggsäcken för dessa byten var man så het och sugen att man riktigt längtade till att få lägga ut flugan igen.
Varje gång man kände att kroppen helt enkelt inte orkade längre, blev man så fruktansvärt besviken över sin egen kropps begränsningar och det gjorde psykiskt ont över att behöva packa ihop grejorna. Vetskapen om att det nu var flera timmar till nästa pass skapade en saknad som nästan gjorde mig rädd.

Den här trippen gjorde verkligen att jag fick ett riktigt sug efter att få känna en lax. Det fanns inget som gjorde mig besviken utan tvärtom så var alla delar positivt överraskande. Jag har nu (tyvärr?) skapat mig ett livslångt beroende som jag hoppas att jag ändå kan balansera inom nivåer som är rimliga för mitt övriga liv.

Må ni alla få uppleva spänningen inför ett förmodat laxhugg!