onsdag 24 augusti 2011

Det känns så förbaskat konstigt..

I år kommer något att ske som aldrig har skett tidigare sedan jag var nio år gammal.
Jag kommer inte att jag någon älg.

Under våren bestämde jag mig ganska tidigt då jag kände att jag var kraftigt begränsad av min rygg.
Inte ett lätt beslut kan jag säga. Så naturligtvis så lämnade jag ett litet mentalt kryphål för mig själv om ryggen mirakulöst skulle hinna krya på sig.
Tidigare i sommar så insåg jag ändå att jag var tvingad att sluta ljuga för mig själv. Det blir ingen jakt i år.

Visst skulle jag kunna ta mig dit och medverka i någon form, kanske gå och strosa runt för mig själv på nåt vägpass, men stora delar av vad som är älgjakt för mig skulle jag helt enkelt inte kunna vara med på.
Allt från passning, till framdragning, slakt och styckning, ja bara en sån enkel sak som att tända en eld eller klättra upp i ett torn skulle inte funka.
Mina jaktkamrater är naturligtvis förstående och säger att jag naturligtvis inte behöver göra nåt utan lugnt kan stå och titta på.
Det är inte min grej..
Jag har alltid sagt för mig själv att när den dagen kommer då jag inte kan ta ur en älg jag själv har skjutit, ja då ska jag inte jaga heller.
Föga anade jag att den dagen skulle komma så fort..

Att gå till jobbet den där första september måndagen kommer att vara så obeskrivligt jobbigt att det är svårt att sätta ord på det.
Bara söndagskvällen innan, när allt är hopplockat, jaktmöten avklarade och man har suttit och kikat på nån jaktfilm med en liten whisky för att sedan gå till sängs efter att en sista gång ha dubbelkollat utrustningen. Den känslan av förväntan som man har då... Usch, vad den kommer att vara saknad.
Å så kommer den, tidig måndagsmorgon. Man samlas, gör en eld, snackar och skrattar lite småspänt. Alla försöker se ut som att det är en vanlig morgon, men man kan se att det lyser i folks ögon av uppspelthet och insyn i att nu är äntligen en helt ny älgjakt igång.
Man får sitt pass tilldelat och åker bilen ut för att kränga på sig ryggsäck och gevär. Sedan smyga sig ut på en lite smådimmig myr samtidigt som solen långsamt kommer upp. Man är totalt medveten om varje kvist, varje löv och varje porlande från bäcken...
Sen och få höra hundens upptag och ett gångstånd som sakta, sakta kommer mot dig. Du slutar upp att röra dig, att andas, till och med att existera en stund. Efter vad som upplevs som en evighet så frigör sig plötsligt en skugga ur skogsbrynet..

Det skulle man ge mycket för att få vara med om igen. Nu kommer det fler år och en rygg hinner läka mycket på ett år..

Till och från under de senaste 10 åren så har jag varit lite halvless många gånger. Det är mycket bilåkande, många händelsefattiga dagar med bara väntan och regn. Tanken har många gånger föresvävat mig att lägga ner jakten. Det brukar ha hållit i sig till framåt senare delen av juli då man börjat med att fara på skjutbanan "bara utifall man ändå kommer sig ut i skogen under hösten"
Augusti kommer och löven börjar gulna lite smått. Helt plötsligt är det som att det slår om en strömbrytare! Jakt! Klart det ska jagas!

Jag brukar skratta åt Jake då han berättat hur han brukar fungera. Vi har de senaste åren varit iväg på en fisketripp norröver kring juli/augusti skiftet. Före resan och under resan är det fiske till 100%, men i och med att vi sätter oss i bilen och är på väg hem så vrider han om strömbrytaren till "jaktläge" och då är det jakt, jakt och jakt som gäller.
Skojigt blir det när sommar fisket drar igång året därpå. Då man börjar att plocka ihop grejorna för det årets sommarfiske så har Jake mer än en gång insett att fiskepackningen stått totalt ouppackad i källaren sedan föregående år...

Så jag vet inte hur det här ska gå. Ett tag var jag inne på att i alla fall jaga första måndagen.
Har dock insett att det bara är som att låta en heroinmissbrukare få en sista sil.. inte helt lyckat.. Suget blir inte mindre..

Till de som ska jaga säger jag bara en sak. Ät fläsk och njut, man vet aldrig när man får jaga igen!

Må ni alla få skjuta en monsteroxe i år!

I dag var en bra dag..

Idag var det en bra dag. Jag köpte ingenting från PO:s..
Dessvärre har jag lovat svågern Anders att jag ska göra honom sällskap dit i morgon på lunchen..

tisdag 23 augusti 2011

Förföljd av väder

På kvällen när jag kom hem med mitt nya spö så kunde jag inte komma iväg till älven fort nog.
Kastade i mig ägg och bacon, satte på den nya linan och begav mig.
Solen lyste och ingen vind. En perfekt kväll för att kasta lite.
Så jag kommer fram till viforsen och sätter ihop spöet och går ner till älven.
Hinner kasta precis ETT kast inna jag hör hur det mullrar till ordentligt bakom ryggen.
Vrider på mig och tittar upp mot himlen.
Det jag ser påminner om någon hollywood film. Mörkblå åskmoln bara väller fram över himlen. Ser helt sjukt ut. Och fort går det, fortare än jag nånsin tror mig ha sett moln röra sig tidigare
På bara några minuter så börjar det sedan åska ordentligt.
Efter fjolårets avbrutna fisketripp till Saxnäs med världens överdjävligaste åskoväder så har jag nästan blivit lite åskrädd. Eller rädd är inte riktigt korrekt men jag tycker det har blivit mycket mer obehagligt. Hinner kasta kanske 6-7 kast till innan jag inser att det är kört och bara att packa ihop...
Hinner precis in i bilen innan det börjar hällregna. Så jag har inget val annat än att åka hem.
På väg hem så hinner jag bara åka någon kilometer innan det plötsligt spricker upp och blir finväder igen...
Kändes som att det var en lokal åskskur utsänd bara för att hindra mig från att fiska.. Jag undrar vem jag förargat eller vad jag gjort i mitt förra liv..

De få kast jag hann göra borgade dock för något gott. Det kändes som att det var bra tryck i det här spöet!
Får återkomma med ytterligare rapport framöver!

Må ni aldrig drabbas av personliga åskoväder!

Ångest och roligt

Jag har nämnt det vid nåt tillfälle tidigare men nu är det nog ett måste..
Jag pratar om att porta mig själv på PO:s!

I fredags kväll så ringde SMS:ade Joel och frågade om jag var sugen på att linda den värsta lax-abstinensen efter den rumphuggna Gaula resan och följa med på lite tidig kastträning (meningslöst att kalla det fiske längre..) i Ljungan.
Eftersom jag vid detta tillfälle satt och tittade på filmen "Storlaxens rike" så var jag inte speciellt nödbedd.
Vi träffades vil Grimman vid 5 tiden och gick ett par repor. Att de var resultatlösa behöver jag väl knappast nämna..

Innan vi gav upp så provkastade vi varandras spön då Joel var lite nyfiken på Rios f/s3 lina. Jag passade på att göra några kast med hans Sage TCX 15 fotare. Ett grymt spö med en förbaskad massa inneboende kraft i. Huga vad avundsjuk man blev.. Nåt att sukta över till den dag man får en massa pengar över. Vi avslutade så småningom turen och jag åkte istället hem och försökte göra nåt vettigt (vilket som vanligt sällan blir nåt av)

Helgen förflöt snabbt och sen var det dags för jobb igen. På lunchen skulle jag hem och kolla så att företaget jag anlitat för avloppet verkligen var på plats och jobbade. Tänkte också passa på att kika in på PO:s och köpa en ny rulle bindtråd för flugbindningen då jag fick slut nyligen.
Där står jag och kikar och tittar då Andreas går förbi och jag bara för nyfikenhetens skull frågar vad de tar för ett Sage TCX. Han ger mig då ett bra pris på det sista spöet de har i affären. Jag vill inte nämna någon siffra men ett bra pris var det. Prutar lite på det samtidigt som jag kliver ur min egen kropp och ställer mig bredvid och bara gapar..
Här står jag och förhandlar om ett spö jag inte tänker köpa, för pengar jag egentligen inte har!
Helt plötsligt hör jag mig själv säga "ok, då tar jag det!"
Vafan hände precis nu?!?!
Någon stund senare sitter jag i bilen på väg till Matfors med ett sprillans Sage TCX i bagaget och undrar över hur det här gick till..?
Vill som sagt inte nämna ett pris men det överstiger allt jag tidigare köpt i fiskeväg (båten exkluderad) även om priset som sådantär schysst. Nu får det fanimig vara nog!!! Inga fler besök blir det!!! Jag ska klippa kortet och bara be Anna om små kontantbelopp!!
Då kommer jag på en litet komisk sak... jag glömde att köpa bindtråden för 35 kr...

Sedan efter jobbet när chocken lagt sig så känner jag att jag åker nog ändå iväg igen till PO:s och köper bindtråden. Så mycket självbehärskning har jag!
Så jag åker dit igen.
5 minuter senare kommer jag ut med bindtråden..
och en ny lina till det nya spöet för 600 kr...
Skjut mig!!

Må era kroppar innehålla i alla fall ett uns av självkontroll!

lördag 20 augusti 2011

Gaula dag 4

Jag vaknade av att Joel kom in på mitt rum:
”Gissa hur mycket vatten det går i eggafossen?”
”öhh, inte en aning..” (yrvaken)
”860 kbm!”
”Du skojar!! Det är inte möjligt!!” (tvärvaken)

Jag fick snabbt på mig kläderna och gick ner i köket.
Mycket riktigt, där man i går kunde ana en liten fin älv som puttrade fram så var det nu ett gigantiskt vrålande brunt monster!!
Älven hade svämmat över alla breddar. Man kunde se att det var kåkar i älvdalen där vattnet stigit en bra bit upp på väggen!
Joel hade fått tre telefonsamtal av Edh under morgonen. (en av eldsjälarna och en av killarna som "lämnat av" till oss)
De två första samtalen hade han tryckt bort men när han ringde en tredje gång så insåg han att det var nåt viktigt:
Edh: ”Nu jävlar har ni fått vatten!!, Det går 860 kbm”
Joel trodde han skojade. Hade pillarat sig upp och tittat först på flödesrapporten och sen direkt på själva älven.
Själv blir jag stående i nån typ av halvchock och efter att ha stått och stirrat på älven en stund så går det sakta upp för mig.. ”ja, då var det färdigfiskat..”

Man insåg att det skulle ta många dagar innan älven återigen är fiskbar..
Går ut på nätet och kollar tidningar. Visar sig vara ännu värre än vi trott. Helikoptrar och dykare håller precis då på med att evakuera och rädda folk ur Ålen centrum.
Älven har tagit med sig broar, bilar, träd, gapahuker, järnvägen och vägar.
Plötsligt inser man att det inte bara handlar om en förstörd fisketripp utan att vi är mitt uppe i en naturkatastrof och att folk kämpar för sina liv, gårdar och fortsatta existens.
Jag kan meddela att det sätter tillvaron i perspektiv.
Under förmiddagen konstaterar vi att vi också sitter fast där vi sitter. Vägen är avstängd både uppåt och neråt.
Joel ringer upp Lars-Erik, samtalet går i stil med detta:
Joel; ”Tjena, hördu vet du vad vi gör nu när det går 860 kubik?”
Lars-Erik” Du menar 86 kubik, det är lugnt, älven sjunker snabbt.”
Joel: ”Nä, 860 kubik”
Lars-Erik: ”Nej, du menar 86 kubik”
Joel: ”Nääe, det går 860 kubik!”
Lars erik tyst ".... Jag måste kolla datorn. Jag ringer tillbaka…”
En stund senare när han ringer tillbaka ”Å fy fan, försök ta er hem”

Här kan ni hitta lite bilder på hur det såg ut. Ska försöka att lägga ut lite bilder som togs av Henke också när dom var ner och tittade på förödelsen.

Flombilder 1

Flombilder 2

Det fanns nu inte så mycket att göra åt situationen annat än att vänta på att vägarna skulle öppnas.
På eftermiddagen konstaterade vi att vägen ner till Trondheim var öppnad. Däremot så var E14 avstängd pga ras och översvämning i Stjördalselva.
Vi kunde dock konstatera att om vi fortsatte ännu längre norrut så kunde vi åka 72:an ut ur Norge. Den går upp längs efter Verdalselva.
På vägen dit så hörde vi på radion att alla vägar ut ur Norge var avstängda… förutom 72:an.
Kändes bara som att det var tillfälligt eftersom Verdalselva också gick riktigt hög.
Nu hade vi dock lite flyt och vi kunde ta oss in till Sverige.
Vissa ställen kändes dock inte så roliga att köra på och passerades snabbt. Speciellt ett ställe där man i en innerkurva kunde se att det rasat nyligt och att asfalten hade spruckit.. Jag lovar att man inte bromsade speciellt mycket i den kurvan. Det var ett stup ner på ca 10 meter där rakt ned i älven..
Resten av hemfärden blev däremot helt odramatisk. Jag kom hem kring 12 snåret på kvällen och fick lite tid för mig själv att sitta och kontemplera över resan.
Summeringen blev att älven som sådan var helt underbar och att jag utan tvekan måste tillbaka, helst så fort som möjligt!

Det var den värsta flom som gått i älven sedan 1940.
Under en timma hade det mätts upp 116 mm regn! Vilket motsvarar hela Augustis nederbörd normalt. Betänk då att det vräkte ner så i 6-8 timmar..
Nu får man bara hoppas att de stackare som bor vid älven och som drabbats får en möjlighet till återuppbyggnad och att det inte slår alltför hårt. Vi tappade en fiskevecka men i deras fall kan de vara att de tappade sin framtid..

Hur det här kommer att påverka fisket i övre Gaula kan man bara sia om. Fiskeplatser kommer att förändras totalt. Platser som tidigare inte haft nåt fiske kommer nu kanske att ha grymma pooler och tvärtom. Inom ett par år kan det vara helt andra gårdar som har en stor inkomst pga ändrade fiskeförhållanden.

Må ni alla slippa naturkatastrofer!

Gaula dag 3

Nu kom vi oss upp i relativt hyfsad tid (kring 8). Vädret visade sig se bättre ut. Mulet med lite regn hängande i luften.
Den dagen gjorde vi en rockad på vem som fiskade med vem. Robban och jag skulle prova en sträcka lite längre ner i älven och Henke och Joel skulle prova Gåre bru. När Robban och jag väl kom ner till älven så visade denna pool sig vara den finaste hittills.
En underbart omväxlande pool som innehöll allt, djuphål, stenar, strömkanter, ja allt! Det var också en pool som jag misstänker är fiskbar på väldigt stort spann av olika flöden.
Här såg vi en hel del fisk som var upp och hoppade.
Vet inte, men jag får för mig att när lax är uppe och hoppar och faller tillbaka som stela pinnar så känns det som att dessa är omöjliga att lura till hugg. Har läst nån artikel (av Pelle Klippinge) som är inne på nåt liknande. Om den däremot är uppe i form av ”head&tail” liknande vak, eller går en bit i ytan så brukar den gå att lura.
Oavsett så höll jag på att skita knäck när det inom ett avstånd av 4 meter helt plötsligt hoppar en 10 kg+ lax direkt bredvid mig. Vilket jäkla plask det blev! Naturligtvis försökte man genast kasta på den men det slutade med ett ordentligt ”lin-tjorv” som det brukar göra när man blir lite het på gröten..

Lite senare så gjorde man en liten "dans" ute i älven som borde ha filmats.
Om så hade skett misstänker jag att den hade legat med bra många träffar på youtube.
Jag vadade lite väl häftigt ut mot ett djuphål med relativt kraftig ström när jag plötsligt glider på en sten. Tappar balansen och försöker febrilt få fotfäste vilket medför att jag snurrar ett halvt varv och hamnar med ansiktet mot strömmen. Återigen släpper fotfästet och jag utför en limbo-liknande rörelse med ryggen parallellt med vattenytan samtidigt som jag snurrar ännu ett halvt varv. Till slut hittar jag då ändå nån typ av balans med bägge benen på var sin större sten.
Då glider bägge fötterna åt var sitt håll… Går ut i nån typ av split samtidigt som jag faller framåt. Får som tur ned spöbutten i botten och kan förhindra att jag gör en tvärdykning i djuphålet..
Naturligtvis har mina piruetter medfört att jag nu har lina snurrad runt omkring mig och ser nog ut som ett litet garnnystan. Gud vad jag skrattade och svor om vartannat för mig själv när jag halvsatt där i split med lina virad kring huvud och kropp..

Fiskemässigt så gav förmiddagen inga känningar utan vi bröt upp (motvilligt för man vill bara fiska, fiska, fiska..) och åkte tillbaka till stugan för lunch.
Joel och Henke hade inte haft någon känning heller under förmiddagen. De skulle istället fara upp och prova Heksem en sväng och sedan Gåre Bru under kvällen.
Robban och jag kände att vi inte var klara med den sträcka vi fiskat under förmiddagen så vi åkte tillbaka dit.
Under kvällen började regnet öka ordentligt i intensitet. Älven klev upp någon decimeter men inte så väldigt mycket tyckte vi.
Istället var vi rätt eniga om att det här nog skulle innebära att det blev giftigt under morgondagen. Vi gav oss efter ett tag då det blev lite väl mycket regn och vi kände oss rätt nöjda för kvällen.
Vi var först tillbaka till stugan. Så vi hann plocka in och hänga in en massa blöta prylar på tork (måste skaffa en regntät ryggsäck… och en ny vadarjacka också för den delen…)
Till slut kommer Henke och Joel också hem. Det visar sig att Henke har tagit resans första lax!! En färgad hane på 78 cm och ca 5 kg som returnerades!
Fan vad skoj, nu var nollan spräckt!
Den hade tagits på Heksem på ett ställe där Henke trodde att det var iskallt utan han hade låtit Joel gå den "heta" svängen. Sen så hade det det plötsligt sugit i bakom en liten sten mitt i en "slätström".
Togs på en liten grön-svart tub. Och som jag kunde tolka det en relativt odramatisk drillning.
Vi firade med en liten jäger och senare inte helt oväntat lite flugbindning kombinerat med öl och whisky..
Fisket hade de senare gett upp när de såg att älven hade börjat bli ordentligt mycket brunare då det var en bäck som rann ut en bit ovanför dom.
När vi satt och surrade där under kvällen misstänkte vi att det nog skulle gå en hel del vatten nästa dag för det vräkte ner nåt kopiöst med regn.
Så vi inriktade oss på en flomtopp och att nästa dags fiske kanske skulle kunna bli inställt..

Må ni alla få dricka en whisky med tre flugbindare!

Gaula dag 2

Ivrig som man är så vaknade jag första gången vid halv 6 på morgonen men under gårdagskvällen så verkade alla andra vara inställda på att sova ut. Så därför vred jag på mig också och somnade om.
När klockan var halv åtta så gick det inte att ligga kvar längre.
Kändes vansinnigt att ligga och dra sig när man nu befann sig vid Gaula av alla ställen. Klev därför upp och kokade kaffe som jag avnjöt i stillhet med en utsikt över Haltdalens dalgång. Sämre morgonkoppar har jag druckit kan man väl säga. Klockan gick, men ingen aktivitet från de övriga..
Vid nio höll jag på att gå upp i limningen och bestämde mig för att göra en kort rekognosceringsrunda upp till Heksem. Egentligen så var vattnet för lågt för att fiska där men jag kunde väl ändå göra en provfiskning och få en liten känsla för stället.
Solen gassade och älven hade fortsatt att sjunka sedan gårdagen så förutsättningarna var väl inte de bästa.
Fiskade av de nedre delarna av poolen där det fanns en fin liten ström med några fina stenar. Var kanske lite dåligt drag i flugan så den blev bara en repa. Sen var jag mest ute för att reka fick jag påminna mig själv..
Sen gick jag en kort sväng direkt nedanför bron som hade ett par fina hål och stenar.
Hela Heksemsträckan såg väldigt fin ut men kräver nog lite mer vatten än de 10-12 kbm som rann då.
Jag återvände till stugan då jag kände mig stressad över att alla andra nu var vakna och ville ut och fiska.
När jag kom in i stugan vid halv tolv så var det bara en yrvaken Henke som var uppe. Joel och Robban trynade fortfarande..
Så jag drack kaffe och väntade…och väntade.. och väntade. Till slut kom Joel ner, men ingen Robert.
Den som känner mig vet troligen att jag har svårt för att bara sitta och mysa och insupa stämningen. Oavsett om man fiskar, jagar, dricker öl, långfredagsanglar eller bara ska klippa gräs så anser jag att det ska ske direkt på morgonen och fort! Att äta och sova är definitivt något man kan bortse från. Tre koppar kaffe och en snus så är man klar!
Halv ett gav vi upp på Robban och Joel fick gå upp och väcka honom..
Vid det laget var jag i upplösningstillstånd.. ;-)
Till slut tog vi oss ut alla fyra under eftermiddagen. Jag och Joel stack ner till Singsås sträckan.
Singsås var en lång sträcka med två naturliga fiskeområden, ovan och nedan bron. Ovan bron så var det en ganska kraftig ”kullerström” som mynnade ut i en rätt djup pool precis innan brofästena. Direkt efter bron så kom strömmen på ”rätt” sida och fortsatte ett par hundra meter.
Vi hade ingen känning och såg inte heller nån fisk med det kändes giftigt i varenda kast, speciellt nedanför bron. Här bara måste det stå fisk!
Kvällen spenderade vi återigen vid Gåre bru. Kändes rätt trevligt att ha en ”home-pool” som vi kunde ha som en liten bas. Att just det stället är ett hett ställa rent fiskemässigt också gör inte saken sämre.
Kvällens upplägg skiljde sig inte så mycket från föregående kvälls.
Flugbindning, whisky samt en hel del stirrande på telefonerna för att utröna hur morgondagens väder skulle te sig.
Under kvällen kom vi även gemensamt fram till att vi inte gav flugan Sunray Shadow tillräckligt med chanser. En klassisk fluga som folk alltid tar mycket lax på. Vi utnämnde därför efterföljande dag till ”sunray dagen” då vi alla skulle fiska med sunrays för att ge den en ärlig chans.
Trots att det egentligen bara var den första dagen på plats med fiske, så började, i alla fall jag, känna en viss frustration över den lite klena utdelningen, men å andra sidan så är jag född pessimist och det blir bara värre för varje år..
Som vanligt avslutades kvällen med att snabbdricka en öl (kall denna gång) Hur ska man annars kunna uppnå den extrema grad av pissnödighet som klarar av att driva upp en trött laxfiskare ur skön gosig sängvärme i tid.

Må ni inse det onödiga i väckarklockor och istället svepa en öl innan läggdags!

Gaula dag 1

Så var det då äntligen dags för resan till Gaula.
Efter allt jävelskap som har hänt denna sommar så har jag sett fram mot denna vecka så infernaliskt mycket att det nästan gjort fysiskt ont.
Flugor var bundna, linorna rengjorda och spöet dubbelkollat. Packningen var packad, uppackad och packad igen.
Vi lastade bilen och stack iväg sent på fredag kväll. Två bilar med två pers i varje och bilarna breddfyllda med mat, flugor, flugbindningsmateral och allt man kan tänkas nyttja under en vecka.
På vägen ner så åkte vi ”den långa vägen” för att komma upp till Gåre i Haltdalen. ”Den långa vägen innebar att vi åkte E14 över Åre, ner efter Stjördalsälven, vek av och körde förbi Trondheim och vek sedan upp och körde längsefter Gaula upp till Haltdalen.

Vi kom fram till Stören på morgonen vid 6 tiden efter 6 timmar i bil. Planen var att desinficera våra prylar där på fiskesenter (som de stavar det) innan vi gjorde den sista trippen upp till huset.
Nu blev det några timmars vila då fiskesenter inte öppnade förrän 10.00 så vi passade på att knoppa en stund i bilen.
Blev väl inte så värst mycket sömn men tillräckligt för att få det värsta gruset ur ögonen.
När allt var klart så stack vi upp de sista milen. Vi skulle få en guidning av det gäng som varit där veckan före oss, vilket är ett extremt plus då vi inte hade fiskat där tidgare.
Annars så tar det nog en vecka att bara få grepp på var valden (sträckorna) och poolerna verkligen är.
Dessa var nämligen inte sammanhängande utan utspridda på 4 olika ställen, Heksem, Gåre bru, grunnströmmen, och Singsås. Fanns ett par till kortare ställen men dessa 4 var huvudområdena.
Så på väg upp så möttes vi av två rutinerade rävar, Edh och Anders som fiskat området många gånger.
Dessa gav oss en väldigt bra tour över valden och beskrev dessa väldigt bra. Helt suveränt att få en sådan genomgång.
Att ”blindfiska” och skaffa sig en egen bild av ett så stort område skulle nog ta flera veckor av fiske innan man skaffat sig en bild över hur poolerna fiskar vid olika vattenstånd och var huggställen finns.
Efter det åkte vi upp och fick komma in i stugan.
En liten kåk högt upp på en bergssida med en överväldigande utsikt över haltdalens dalgång, välutrustad och schysst på alla vis. Enda nackdelen var väl egentligen att det var så pass långt från älven att man var tvingad att ta bilen för att komma ner till älven.
Så efter att vi packat in allt i stugan och gjort oss lite hemmastadda så var det då äntligen dags för att få blöta en fluga! Kan villigt erkänna att man kände sig precis som när man som liten satt på julafton och väntade på tomten.

Upplägget blev att vi delade upp oss två och två och fiskade varsin pool. Jag och Joel började på Gåre Bru och Henke och Robban stack ner till Singsås. På det vattenflöde som gick (ca 10-12 kbm) så var dessa två pooler de som kändes hetast.
Joel fick naturligtvis gå ut först då han är den som gjort denna resa möjlig och har varit den som haft all kontakt med fiskerättsinnehavarna (osäker på om det verkligen är ett ord, men ni begriper vad jag menar..)
Under tiden som han börjar att fiska så passar jag på att koka en panna kaffe och bara försöka insupa det faktum att jag faktiskt fiskar i Gaula.. En älv man bara läst och sett filmer om!
Jag kan dock ärligt säga att jag inte hade ro att låta älven vila så mycket… Går ut några steg efter Joel direkt efter att kaffet kokat upp och lägger mitt första kast. Nerver på helspänn och man är het, ivrig och känslan över att lax kan hugga när som helst finns på plats.
Efter den första repan så lägger sig det värsta nervpirret och man kan börja fiska mer lugnt.
Även om man befinner sig i Gaula så är det inte bara att gå ut och ”hämta” en lax. Det kräver mycket jobb, stort kunnande och en ordentlig portion tur. Och med tanke på att jag i grunden är lat, okunnig och inte direkt välutrustad på tur-fronten, så ska det till nåt extra för att en lax ska fastna..
Efter ett tag så går jag över på andra sidan och fiskar en liten ström som ligger lite högre upp i poolen.
Mitt uppefter en strömkant så känner jag hur det tynger till i linan och jag släpper lite lina och lyfter sedan spöet.
Är säker på att nu sitter den, men tyngden bara försvinner. Fan! Min första laxkänning i Gaula, oj vad jag önskade att den suttit…
Går ner och snackar med Joel och det visar sig att även han hade haft en dragning och inget som ville bita ordentligt.
Efter ett tag ansluter Henke och Robban från Singsås. Det var också en riktigt fin pool att fiska. Två separata sträckor, över och nedan bron i Singsås. De hade sett fisk men inte haft nån kontakt.
Vi delar sedan på Gåre bru sträckan under kvällen men ingen fisk kommer på land. Jag har ytterligare en dragning senare men dessvärre vill inte den här heller fastna.
Däremot så käkade vi och umgicks tills mörkret lade sig och vi återvände till stugan.
Kvällen avslutades genom att mina tre kompanjoner kastade sig över flugbindningen för att binda upp nya kreationer till efterföljande dag.
Själv hade jag valt att lämna mina grejor hemma utan nöjde mig med att titta på samtidigt som jag avnjöt en whisky och en varm öl (hade glömt att stoppa i dom i kylen..) Framåt halv tre så blev det då till slut stopp på vad som upplevdes vara en lång härlig men tröttsam dag. Fy fan vad härligt! Nu var man i Gaula och hade sju dagar med fiske, fiske och återigen fiske!

Må ni alla få dricka en varm öl snabbt som avslutning på en dag i Gaula! De smakar inte bättre än så!

söndag 7 augusti 2011

Tagit bort gästboken

Då gästboken slutat att fungera så har jag helt enkelt plockat bort den från bloggen.
Kommentarer är naturligtvis fortfarande möjliga.

Ha det!

Grävt för avlopp och bundit flugor

I morse så fick jag hjälp av min granne Micke med att gräva upp för avloppet mellan huset och den kommunala huvudstammen i gatan.
Kändes skönt att komma in i vad jag tror är slutspurten av denna avloppsförbannelse som hemsökt oss denna sommar.
Om allt går som det ska borde vi kunna flytta tillbaka hem till helgen..
Nu ska man väl kanske inte räkna med det med tanke på hur det gått tidigare, men hoppet finns där!

I alla fall, när jag var hemma och väntade på att grävningen skulle börja så hann jag med att binda ett par flugor.
Enligt Joel så är det bra att ha med sig mindre flugor dit vi ska, och då snackar vi små flugor..
Jag höll på att slå bakut då han öppnade upp sin flugask med det han bundit för denna resa. Små, små väldigt tunt dressade flugor i storlekar som jag skulle tycka var för små för harrfisket...
Om man tittar i min flugask så är det 90% tuber, med en storlek där man skulle kunna gömma hela Joels flugask i vingen på en av mina tuber..
Så det var inget annat att göra än att börja binda lite smått, vilket jag försökt göra de senaste dagarna.

Har försökt att binda utifrån det Jan-Erik Granbo (Gaula baserad profil) har i sin flugask.
Det har därför blivit varianter av Teal&Silver, Grey&Green, Green Highlander, Red Butt, Rotenon samt ett antal alster som inte har nått namn utan är egna kreationer som bygger på vilket material som ligger närmast på bordet...
Några ser hyfsat attraktiva ut men de flesta ser mer ut som något som barn tar hem från dagis i samband med julpyssel.. då elen gått under pysseltimman...och barnen har druckit sprit...

Ähh, så noga tror jag inte det är. Tror det kan handla till viss del om grundfärgen i flugan och storleken, men framför allt tror jag det sitter i presentationen och hastigheten som den presenteras med.
Så det spelar ingen roll om jag har den mest utsökta kreation som bundits av världens bästa flugbindare.
Laxen kommer ändå att i mitt fall få se fluglinan först, sedan en tafs som kommer i form av en boll, och till sist kommer flugan..

Nu är i alla fall grävningen klar. I morgon kommer rörmokaren, totalsanering och mittsverige-vatten dit. Förhoppningsvis så går det att göra klart ute så att dragningen inne kan påbörjas.
Sedan är det i morgon även den dagen som vi alla fasar för. Semestern är slut och det är dags att börja jobba igen. Som tur är så är det bara en arbetsvecka innan det är dags för ledighet igen och då är det en vecka med fiske..

Må era semestrar vara för evigt och era avlopp vara självläkande!

Nästa resa på gång

Nästa lax-resa närmar sig med stormsteg.
Som jag skrev tidigare i våras här på bloggen så hade jag turen att bli erbjuden en tripp till Gaula på en veckas fiske för en billig penning.
Nu är det inte heller så lång tid kvar tills avfärd (nu på fredag natt kommande helg)

I veckan som gick så samlades tre av de 4 som ska fara nere hos Joel. Det var jag och Henke och Joel själv.
Var riktigt skoj att börja snacka ihop oss och planera lite. Verkar vara trevliga grabbar och vi har ett gemensamt intresse som gör att man snabbt kommer att lära känna dom.
Det som kanske var roligast var att jag anser mig var rätt så insnöad och nördig på fiskefronten.
Jämfört med dessa kände jag mig dock som Allan 8 år som precis lärt mig meta med mask och flöte.
Här snackar vi killar som det kändes memorerat webshopen med priser och allt för samtliga flugfiske och flugbindningssidor på nätet :) De snackade spön, linor och flugbindning så jag låg ungefär tre steg bakom dom och försökte pussla ihop vafan dom sa.
Förbaskat skoj. Här finns en stor källa till kunskap som jag hoppas kunna lära mig en del av.
Vi gick igenom mat och transportdelen och naturligtvis en hel del fiske, flugor, linor och spön mm.
åååå vad jag längtar! En hel vecka med bara fiske, fiske, och fiske!

Må alla era veckor se ut som ovan nämnda!

lördag 6 augusti 2011

31 Juli, en dragning

På söndagen så var det inte ett moln på himlen. Det såg ut att bli en varm dag.
Älven hade nu sjunkit en del sedan vi kom och fortsatte nu sjunka väldigt fort. Det var inte heller mycket folk ute.
Vi provade en ny pool på förmiddagen, "midtkil" som fortfarande hade lite drag i vatnet. Där hade jag faktiskt en dragning men det blev inte mer än så.
Vi fick nämligen lämna detta ställe klockan 12 då det bara är fiske på jämna veckor med byte 12.00 på söndagar. Intressant ställe dock. Lite synd att man inte fick prova lite till där.
Så gjorde vi istället en repa i "bruhölen" som var resultatlös. Vädret gjorde att fisket kändes rätt iskallt.
Roligast var nog när en mamma och hennes lilla dotter på 4-5 år kom ner till vattnet.
Dottern kommer fram och tittar sig omkring och säger "var är er mark? (mark=mask)"
"nä, vi har ingen mark" säger jag
"du kan gräve etter mark här i backen" säger hon.
"nä, vi fisker med flue" säger jag och hennes mamma stämmer in med att man också kan fiska med fluga.
Då tittar hon upp på mig och tittar brytt på mig "ikke mark?!?"
Den blick hon ger mig säger allt
"Du kan väl för fan inte fiska utan att använda mask!! Är du dum i huvudet?"

Vi åker därifrån och rekar nåt nytt sälle efter älven. Gör ett kort stopp vid "kleiverhölen" där vi går en repa utan känning.
Under dagen har vatten sjunkit kraftigt och det är 25 grader varmt och känns meningslöst. Vi packar därför ihop och åker tillbaka mot Sverige.

På väg hem så kommer jag på en sak! Jag har bara ett frysskåp, hur fan får jag in en meter lax i den?
Kommer på att jag får ta bort några lådor så borde det kunna gå.
När jag sen kommer ner i källaren så ser jag att det är fasta fack och inga lådor... Vad fan ska jag göra nu då?
Så jag chansar och åker bort till statoil vattjom där det fortfarande är öppet och knatar in och ställer frågan
"Hej, kan jag få ha en fisk här inatt?"
Hon som står i kassan tittar väldigt konstigt på mig. "jo.. det ska väl gå bra..."
Så jag går ut i bilen och hämtar den
"ojojoj, var den så stor.., jag ska se vad jag kan göra. Lämna den här så ska jag prova att hitta ett ställe."
Så jag lämnar laxen på golvet på statoil och åker hem. En lite skojig syn var det, med en stor lax liggandes på golvet på en statoilmack..

Dagen därpå när jag hämtar den så ser man först att den är tappad i backen och sedan att det är någon som dragit den till frysen. Gud vad jag skrattade gott för mig själv. Kändes som att den lilla tjejen som stog i kassan hade haft fullt sjå med att förflytta den.. :-)
Hade hoppats på att den skulle ligga i glassfrysen men de hade lagt den i nåt frysskåp där bakom.
Så jag kunde hämta den och frysa in den hemma hos robin som hade frysbox.

Må ni alla ha frysboxar där det ryms hela djur, lax, får, älg!

30 Juli, min andra fluglax!

Vaknade av att alarmet på telefonen pep. Tyckte att det kändes vääldigt tidigt. Mistänkte att gårdagens whisky påverkade den känslan lite grann...
Kom sedan ihåg att jag fick en lax igår!
Helt plötsligt blev det enklare att komma sig upp ur sängen.
Lennart väcktes till liv samtidigt som jag kokade kaffe.
Personligen är jag nöjd på frukostfronten om jag får kaffe och snus, men Lennart däremot är en kille med bra mycket bättre matvanor. Han gick istället på en havregrynsgröt med alla tillbehör.

Vädret denna morgon var alldeles lysande. Mulet och grått med enstaka regnstänk. Misstänker att det är samma väder som är giftigt för lax likväl som för öring.
Hittills i min karriär hade jag haft 3 dagar laxfiske i sol utan resultat och en dags fiske i mulet och då fick jag fisk! Så utifrån det så anser jag mulet väder vara överlägset!

Efter att jag fångstrapporterat gårdagens fisk så begav vi oss återigen uppströms. Vi var nog bägge lite sugna att prova "Bruhölen", där det landats en del fisk i veckan. Nu var det fler som kommit på den idén sådär var det redan 6 personer.
Jag är ingen fantast av köfiske även om det kan vara intressant och lärorikt, så vi åkte istället upp till "svarthölen" där det var tomt på folk.
Lennart fick naturligtvis gå ut först medan jag satte mig och knöt tafs.

Svarthölen är en forsträcka i en kurva som sedan går ut i en djupare pool med strömkanten på bortre sidan som sedan grundar upp mot en nacke med lite fina stenar utspridda.
Trots att det regnat mest hela natten så var älven fortfarande på sjunkande även om det inte gick så fort.
Sedan kom det ner ett par norrmän efter en stund. En man och hustru i 60 års åldern. Mycket trevliga och vana fiskare. Kvinnan (som jag inte minns namnet på) var en riktigt duktig kastare. Spelade ingen roll vilken arm hon kastade med så smekte hon ut flugorna med perfekta linbågar och presentationer.
De hade varit där även under gårdagskvällen och sett en riktigt stor lax som varit upp och hoppat. De gissade på ca 10 kg. Vi såg nu också att det var upp lax mellan 2-5 kg på ett par olika ställen.
Det är riktigt skoj när det visar sig fisk.
Man vet då att dom finns där och det räcker långt för att det ska finnas en annan nerv med i fisket.

Nu gick både Lennart och de två norrmännen med flytlinor och ljusa dova flugor. Så jag tänkte att jag går lite en annan väg. Jag satte på en f/S3 och en skrikig green highlander variant.
Där forsen går ut i poolen såg man att det blev djupt ganska snabbt och det kändes som ett bra ställe att det skulle stå fisk på.
Så istället för att göra som dom andra och "hänga" flugan över det här djuphålet så kastade jag nästan snett uppströms och lät flugan komma ner innan jag fiskade den snabbt genom djuphöljan.
Pang! Kände snabbt att något bet i och jag höjde spöet i mothugg. Fast fisk igen!!
Kändes inte så stor ute i strömmen. Gissade på ett par kilo. Så jag provade att sätta lite hårdare press på den för att få den att backa ner ur strömmen. Då flyttade den sig ett par meter bort ifrån mig och då kände jag att det var en annan kaliber än gårdagens fisk.
"hmm, den här är nog en 4 kgs.."
Den ville nu inte flytta sig alls nåt mer. Så jag satte helt enkelt hård press på den och bestämde mig för att vänta ut den och låta fisken göra första draget.
Vid det här laget hade norskarna sett att jag krokat fisk och mannen (Ivar) kom upp till mig.
Jag hade tidigare berättat att jag var nybörjare och inte hade så mycket vana. Så jag frågade vad jag borde göra nu men han sade inget förutom "ser bra ut"
Nu kom Lennart upp också. Jag hade väl haft fisken på 7-8 minuter och mitt krampaktiga grepp om spöet började kännas i handen.
Jag hade ju insett att jag inte skulle kunna landa den här uppe i strömmen så jag satte sidpress på den för att få den att backa ner lite.
Det gjorde att den blev lite arg och lade iväg en rusning på 40 meter nedströms. Stannade sedan på andra sidan och tjurade på. Sakta, sakta kunda jag pumpa hem den genom strömmen tills den blev less igen och gjorde en rusning.
Vilken fisk, vilken styrka!
Nu var den upp i ytan första gången och jag såg att den var bra mycket större än 4 kg..
Ivar sade genast "10 kg"
Då började jag darra i kroppen... Storlax...
Nu började jag få den in mot det grunda området lite längre nedströms. Men det tyckte den inte om. Ny rusning in på backingen till den hittade en grop den gick ner och ställde sig i.
Nu blev det en sådan vinkel mot grundområdet att jag kände tafsen skära mot sten. Den känslan är en av de mest skrämmande jag nånsin upplevt.
Eftersom jag är den realist/pessimist som jag är så hade väl inställningen under hela tiden varit att jag vilken sekund som helst skulle tappa den, men att just skära av tafsen på en sten kändes extra jobbigt.
Till slut lyckades jag pressa upp den ur hålan och nu såg jag att den var rätt så trött. Så bära eller brista nu provar jag att ta in den.
Så jag fick in den på grundare vatten och Ivar fick gå ut för att taila den, Lennart ville inte göra det då han var rädd för att strula till det. Jag förstår honom, jag hade heller inte vågat taila för honom om det inte varit absolut nödvändigt.
Ivar fick tag med bägge händerna samtidigt som jag försökte lyfta huvudet så att han kunde styra in den på land.
Inte lätt med en sån vikt längs ut kan jag säga.
Vilken jävla fisk!! Silverblank och stor som en mindre båt!
Känslan när den är på land är väldigt lik den man fick när man sköt sin första älg. Adrenalinet bara sköljer genom kroppen.
Ett litet vrål undslapp mig och jag vara bara så förbaskat glad. Den här laxen fick utan tvekan vara kvar på land. En kanonfisk!

En hyfsat nöjd fiskare!


Norskarna. Ett stort tack till Ivar som hjälpte mig att taila!


Lennart och jag

Sedan följde en stund med kaffe och nedlungnande. En väldigt positiv sak var även att jag på morgonen hade lagt ner pluntan i ryggsäcken. Ändå fick jag lax! Ergo, ingen pluntaförbannelse!
Så en liten whisky fick fullgöra firandet.
Dessvärre innebar det här också att mitt fiske för dagen var slut då man måste avryta fisket då en fisk är landad. Så efter ett tag medan Lennart och norskarna fiskade vidare så åkte jag tillbaka till campingen och vägde in och frös den.
Vikten blev officiellt 8,23 kg. Mitt nya laxrekord på fluga. Misstänker att det kommer att dröja väldigt länge innan jag slår det, om det ens någonsin kommer att ske.
Sedan åkte jag tillbaka till Lennart. Jag tänkte att jag får väl spendera dagen med att dricka kaffe och whisky och titta på när de andra fiskar.
Norrmännen var dock helt övertygade om att det gällde en fisk per fiskedygn och eftersom vi löste korten 15.30 föregående dag så var det ok att fiska efter 15.30.
(Detta skulle sedan visa sig vara fel)

Vi kände sedan att vi ville prova ett nytt ställe så vi åkte ner till "bruhölen" där vi fiskade resten av kvällen. Vi såg fisk men inget som ville bita.
Senare på kvällen så dök det upp en skrävlande österrikare som skröt med alla sina kontakter. Tydligen var han i Norge på nån kurs för att bli licensierad guide eller nåt. Visade sig vara nån president för nån fiskeorganisation och han kände alla och fiskade överallt.
Vi dömde ut honom ialla fall efter att han satt och dömde ut alla de fiskare som inte kunde kasta och skrämde fisken. För djävla dålig stil att gnälla på folk som är nybörjare och försöker lära sig kasta och fiska.
Från min sida förflöt i alla fall kvällen på små rosa moln. 8,2 kg...

Må ni alla få må som jag mådde då!

29 Juli, min första fluglax

I dessa avloppstider så kände jag i torsdags att nu var råttet mågat (för att citera Per Ledin)
Jag har inte gjort annat än att gå och vänta, ringa, skälla och oroa mig över avloppshelvetet.
Anna var planerad att åka till sin kompis Elin i Uppsala över helgen.
Därför tyckte jag att jag också var värd lite semester.
Ringde därför upp Lennart och frågade om han skulle med en snabb sväng till Stjördalselva
"nja, familjen planerar att åke upp till svärfars stuga i ö-vik över helgen.... förresten jag ringer tillbaka om 5 minuter"
5 minuter förflöt och sedan ringde han upp "jag har flyttat om lite saker. Vi far!"

Så morgonen efter så stack vi iväg. Nu tog resan rätt så lång tid då vi hade diverse stopp efter vägen.
Dels så skulle vi handla mat och käka frukost, men kanske framför allt att jag kvällen innan hade druckit ett par guinness som brukar kunna ställa till det i de nedre regionerna...

Vid ankomst så checkade vi in på Midtkils camping och fick tag på en stuga.
Stugan visade sig vara exakt densamma som jag och Staffan hade bott i vid junisvängen, så allt var väldigt igenkännande.
Nu fick vi får första föraning om att det skulle bli en lyckad resa. Föregående boende hade nämligen glömt deras ölförråd i kylskåpet!
Under tiden som vi packade in våra prylar i stugan så kände man fiskesuget växa. Vattnet var bra, vädret var bra (lätt duggregn) och de sista dagarna hade det tagits en del fisk i älven.
Nu jäklar!

Vi kom oss inte ut förrän framåt 6 tiden på kvällen och åkte en bit uppströms älven för att hitta ett bra ledigt ställe att prova på. Lennart hade också fått tips om ett ställe som hette "övre stor-flor"
där flera sundsvallsbor tagit lax i. Den sträckan var nu ledig så vi gick ner där och Lennart fick gå ut först och göra sin laxfiskepremiär i Norge.
Älven var på sjunkande och gick i mitt tycke alldeles lämpligt hög. Det som jag tyckte var konstigt var att den ändå var bra mycket brunare nu än sist jag var där. Vet inte riktigt vad det beror på. Det hade inte varit några större regnmängder som fallit heller den senaste tiden.
Vi snackade med lite folk också som sade att längre ner var den jättebrun. Märkligt...
Vi gick ett par repor här men utan känning. Sedan kom det ned tre andra fiskare och då kände vi att vi lika gärna kunde prova ett nytt ställe.
Jag propsade på ett av mina favvoställen sedan förra resan, "iverhölen". Dels för att jag tyckte om den poolen väldigt mycket men kanske framför allt för att Lennart ville fiska "rätt släng", dvs. fiska från den sida där det är mest naturligt att speykasta.

När vi kom ner dit var en familj där med en tonårsdotter som febrilt försökte lära sig tvåhandskasta.
Vi snackade med farsan lite.
"jo du vet, som tonåringar så ville hon absolut inte ha nån hjälp utan hon sade att hon fixar det själv..."
Det resulterade i att hon piskade sönder djuphålet i poolen rätt ordentligt. Jag tycker bara att det är roligt om det blir fler tjejer som fiskar så hon fick stå där och kastträna.
Hennes mamma sade också att hon inte tyckte det var pinsamt när folk satt och tittade, så jag och Lennart gick därför upp till sträckan ovanför, "flåumstryket", och började vårt fiske.
Den repan var resultatlös och när vi fiskat den klart hade familjen gått hem så vi satte oss ner och tog en kaffe. Plötsligt är det upp en lax som visar sig rakt utanför vindskyddet så Lennart gör en galopperande elefant-ansmygning snabbt som blixten och provar den men utan resultat.
Sen gick vi varsin resultatlös repa som åtföljdes av mer kaffe. Nu hade det också börjat mörkna på rätt ordentligt.
Jag bytte fluga till en ganska stor svart/orange egen kreation och väntade ett tag så att Lennart fick fiska först och vattnet fick några minuter att vila.
Lennart hade fiskat klart längre ner och var på väg upp mot mig. Det började nu bli så mörkt att jag tänkte att jag bara skulle göra ett par kast till och sedan föreslå att vi skulle göra kväll.
Ville bara fiske ut slutet av poolen där den börjar grunda upp mot en liten nacke och där jag sett ett par stora stenar tidigare.
Lennart kommer fram och vi snackar lite och jag nämner att vi kanske ska ge oss när det helt plötsligt suger till i spöet! Fisk!
Att ge lite lina när man känner hugget var inte att tänka på utan det blev ett instinktivt öringsmothugg. Fast fisk!
Ingen jätte känner jag snabbt, men den spjärnar ändå emot rätt bra med ett par rusningar. Jag kan dock relativt snabbt landa den.
En lite färgad 2 kg's.
Funderar på att sätta tillbaka den men dels får jag inte ut krok eller fluga ur munnen (tappat min peang) sedan så är det också min första fluglax och även Lennart röstar för att behålla den.

















Fy fan vilken skön känsla att få landa en lax under mitt första laxfiskeår med fluga.
Jag hade ju inte räknat med att få en lax förrän kanske nästa år!

En av orsakerna var nog att jag inte hade med någon plunta med whisky. Jag brukar alltid ha den i säcken utifall att det är någon vid älven som lyckas få en lax. Nu har jag själv tur och får en men då har jag inte pluntan med mig...
Det gjorde dock inte så mycket, men kanske var det så att jag nu aldrig kunde ha en plunta med mig? (Hyfsat skrockfull när det gäller fiske och sport...) När det gäller sport måste jag berätta om OS finalen i hockey -94.
Jag satt i början av matchen och skalade en apelsin med kniv. När sverige gjorde sitt första mål så kunde jag inte släppa kniven (för det skulle innebära otur) så jag höll den krampaktigt tills dess att finalen var över och vi tagit OS guld!
Sedan dess måste jag alltid skala en apelsin och hålla i en kniv när svaerige spelar en stor hockeyfinal!
Var det nu så även med laxfisket? Kan jag aldrig mer ha en plunta med mig?? Oroväckande...

Klockan var nu närmare halv tolv och Lennart var naturligtvis sugen på att fiska mer. Själv gick jag mest runt och myste.
Laxen var upphängd och avblodad och jag kände mig bara så nöjd!
Till slut åkte vi dock tillbaka till campingen. Den var stängd så jag kunde inte frysa in fisken, men som tur var så gick den in i frysfacket i vårt kylskåp. Den vägde förresten 2,2 kg. Ingen bjässe men ändå min första lax.

Vi blev uppe några timmar till med flugbindning och lite whisky/öl samt den obligatoriska svepningen av en öl innan sovstund.
Den kvällen somnade jag rätt nöjd.
Laxen hade räddat hela min avloppsförstörda sommar!

Må ni alla få er första fluglax!