söndag 8 september 2013

älgjakten gick inte mycket bättre..

Eftersom jag är lite kass i kroppen så har det tyvärr inte blivit nån älgjakt de senaste åren.
Jag tycker att när jag inte längre orkar med eller kan göra de arbetsdelar som hör till älgjakten så ska jag inte längre vara i skogen heller.
På samma sätt som att jag inte kommer att jaga den dag jag inte längre skjuter för brons så kommer jag inte heller att jaga förrän jag kan bidra med nåt kring arbete.

Men det innebär inte att mitt intresse är borta. Det är en plåga när man sitter hemma första veckan i september och drömmer sig bort till ljudet av hundar, knakande grenar, en eld som brinner, saltfläsk, gliringar och tjabbandet jaktkamrater emellan och naturligtvis den där stora gula kronan som sakta kommer vaggande mellan träden.

Så i Tisdags kände jag att jag måste i alla fall åka upp och komma ut i skogen. Sitta med någon på pass och kanske få höra en hund.
Ställde klockan på 03.00 för att kunna vara framma till samlingen 05.00.
Då inträffar det man hade kunnat räkna ut med stjärten och en kritbit.
Ellie, som har sovit klanderfritt på nätterna i 5 månader får ont i magen. Så hon vill inte sova med nån ordning vilket i sin tur medför att jag själv somnar kring 05.00, dvs två timmar efter att jag skulle klivit upp...
Men efter två timmars sömn så kliver jag upp och kastar mig i bilen upp till jaktmarken.
Efter lite letande för att hitta åt jaktlaget så hittar jag Monicka efter vägen. Hon har fått order om att byta pass så jag skjutsar henne till det nya passet och kliver ut. Vi hinner bara vara utanförbilen nån minut innan man blåser av jakten och det är dags för återsamling.
Under samlingen så diskuteras vädret som är strålande sol och varmt. Genom det så blir det för varmt för att jaga nåt mer och jakten blåses av för dagen.
Så det vara bara att dricka en kopp kaffe och sen åka tillbaka till Matfors.

Så 30 mil för att få dricka en kopp dåligt termoskaffe i skogen. Just då kändes det inte direkt värt att ta ledigt från jobbet men så här i efterhand så var det skoj att bara komma ut och få träffa allihopa. Man inser att man verkligen saknar det, ja faktiskt mer än jag trodde.
Ska nog försöka ta mig upp nånting till oktoberjakten. Bara för att känna på det lite.

Må era jakter bestå av mer än bilåkning och dåligt termoskaffe!

Gaula v34

Tillbaka efter en veckas fiske i Gaula så är man både så less på fiske så att man tänker att man aldrig mer ska röra ett fiskespö.
Samtidigt så är man mer fiskesugen än någonsin.
Det är två känslor i stark konflikt med varandra men ändå så är deras ursprung troligen av samma orsak.
Jag misslyckades nämligen även i år med att fånga en lax..igen..

Den här gången så går det inte att skylla på någonting. För en gångs skull så träffade vi helt rätt när det gäller förhållanden. Väder, vind och vatten var helt perfekta och den enda lilla smolken i glädjebägaren var att det inte var så mycket fisk i älven som det brukar vara.
Dryga veckan innan vi åkte så gick det en större flom i älven och vattnet steg till ca 150 kbm innan det vände neråt igen. När vi kom dit på lördag eftermiddag så gick det ca 40 kbm vilket enligt en av veteranerna (Tuppen) var för mycket då ca 12-15 kbm  är perfekt.
Nu har jag själv inte så mycket erfarenhet som dessa rävar har men jag tyckte nog att de flesta platser (förutom Gåre bru) fiskade som bäst kring 15-25 kbm. "Svingen" kanske till och med kändes hetare på ännu mer vatten.
Men troligtvis så är det naturligtvis bäst mellan 12-15 och jag får böja mig för erfarenheten.
Jag nöjer mig med att konstatera att vi hade även mest fiskkontakter kring 20 kbm.

Jag hade nånstans planerat att kunna göra en dag-för-dag rapport men såhär i efterhand så flyter dagarna ihop en hel del och jag får nöja mig med att försöka ta fram några brottstycken som fastnat på hornhinnan.

Den första händelsen inträffade i början av veckan nere i Svingen. Vi hade sett lite fisk som var upp och visade sig uppe vid en sten mitt i strömmen precis nedanför själva fors-delen.Tyvärr så var det svårt att komma åt den på den vattennivå som gick. Man fick flugan att precis landa där men den var borta i stort sett innan den träffat vattenytan genom en väldigt snabb ström på insidan som genast slet iväg klumpen. Jag hade fiskat mig förbi det avsnittet och var påväg neröver i älven. Dick hade gått ut bakom mig och eftersom han är en mycket bättre kastare än jag själv så lyckades han få flugan så den istället kunde svepa över bakströmmen bakom stenen.
Jag hör då ett hojtande bakom mig och vänder mig om och får se Dick stå med böjt spö.En snabb invevning och en stark fiske-upphetsning resulterade i att jag nästan glömde bort hur man säkrar krok/fluga. Men till sist fick jag ihop grejorna och kunde slita fram kameran samtidigt som jag jäktade upp till Dick.
En synnerligen yster fisk var krokad. Den var upp och visade sig flera gånger och man kunde se en fisk kring 6-7 kg som var ytterst lite färgad som slet och drog för allt den var värd.
Helt plötsligt gör den ett hopp och en samtidig volt och sliter sorgligt nog kroken ur munnen för att gå fri.
En snabb svordom från Dick och spöet åker med kraft en bra bit upp på land.
Alla ni som stått bredvid en laxfiskare som precis tappat lax vet att det inte är läge då att ge några glada tillrop i stil med ”Nåja, du fick fajten” eller ”Sånt händer, på dom igen", nä att göra nåt sådant är förenat med livsfara då det är en ca 90% chans att man har en flugrulle på väg in genom näsan.
Så vi blev stående där i tysthet stirrandes ut över älven med den tomma blick som man kan se hos laxfiskare som tappat fisk och hos människor som precis förlorat hela månadslönen på den sista pokerhanden för kvällen. Det är ingen upplyftande stämning som råder då kan jag meddela..
En stund senare så tinade Dick ändå upp. Visst tusan var det surt som fan, men han hade ju ändå fått en del av det roliga och det fanns ju ändå gott om tid kvar av resan att revanschera sig på.
Och redan samma kväll skulle han få sin revansch.

Kvällsfiske vid "Svingen"

På kvällsfisket så fiskade vi Sverre hölen/övre grunnströmmen (kallas bägge). Vi såg lite fisk som var upp men ingen av oss tror jag hade någon känning. Till slut var vi framme vid kvällens sista repa innan det var dax för hemfärd till stugan och en värmande whisky.
Jag själv satt skönt parkerad i en solstol tvp meter från vattnet och Dick kommer och går utanför men en större Phatagorva på tafsen.
Mitt i strömmen så suger det till ordentligt och fisken ser ut att sitta.
Man kan se att det inte är någon liten fisk utan den bestämmer sig för att tuffa nerströms.
Inga snabba rusningar eller hopp gör att man misstänker att det är en fisk som stått ett tag.
Efter ca 10 minuters kamp, som av en oberoende åskådare skulle kallats händelsefattig men som är superspännande för oss som är mitt uppe i det (framför allt Dick då ;-) så kommer fisken in och verkar redo för landning.
En kraftigt färgad hanlax på ca 8-9 kg ser det ut att vara.
Jag smyger ned bakom den för att kunna taila den och samtidigt med den otäcka känslan "Fucka inte upp det här nu Allan.." malandes i huvudet.
Får ett bra grepp om stjärtspolen med bägge händer och försöker försiktigt lyfta upp den på land då den får nya krafter och gör ett ordentligt slag och jag tappar den!
Satan!! Lyckades fucka upp det!!
Kastar mig bakåt mot strandkanten för att undvika att trassla in mig i linan och skriker med lite panik i rösten till Dick "Är den kvar? Sitter den fortfarande?"
Och tack gode fiskegud, den sitter kvar!
Nästa landningsförsök går bättre och jag kan lyfta iland en kraftigt färgad hane i fin kondition.
Dick är naturligtvis extremt nöjd och efter mätning så kan fisken återutsättas och den glider tillbaka ut i strömmen och återtar platsen som kung i sin grop.
Dick får äntligen ta fram segercigarren och står förnöjt och puffar i mörkret som sakta sänker sig över Gaula samtidigt som jag sen går en sista repa där jag fortfarande är hög på adrenalinet över Dicks fångst.
Samtidigt som jag går och fiskar denna repa så börjar man fundera lite. Vad är det som gör att den här laxen helt plötsligt bestämmer sig för att hugga? Med tanke på hur färgad den var så har det stått i älven i veckor. Troligtvis på den här platsen och den har sett alla världens möjliga flugor komma susande var 15:e minut.
Vad är det som får den att tänka "Nä, nu jävlar får det vara nog. Den här jäkeln ska jag bita sönder"? Det måste ju vara nåt i stil med att det kommer in ny fisk i poolen som väcker upp den ur dvalan och den blir uppretad och vill skydda reviret. Men ändå, det är märkligt som tusan.

Dick återutsätter fisk. Nu syns den dessvärre inte, men jag lovar, den ÄR där!
Tillbaka i stugan så har även Chrille tagit fisk. En grilse som nöp på nere i svingen vid ungefär samma tidpunkt som Dick fick sin. Detta föranleder då naturligtvis till att det blir ett par whisky extra för att fira och stämningen är på topp. Detta känns alltid helt rätt när man kommer tillbaka till stugan men ack så fel det känns på morgonen efter..

Själv hade jag fram till hit haft en enda riktig kontakt. Vi fiskade "sverre hölen" en morgon (minns inte vilken) och jag fiskar mig förbi vindskyddet där dick står och kikar.
Så efter att ha lagt ut flugan så vänder jag mig om till Dick och frågar om det är dags för lunch avbrott. Precis då så drar det till och det blir en fin tyngd i spöet men inget mer.. Naturligtvis så händer det nåt när man tappar fokus och inte är med. Jag säger inte att det hade gjort nåt annorlunda om jag varit med på noterna men kanske kanske..

Ravioli...

Sedan var det en kväll när jag som sista repa fiskade nedan Gåre bru och gick med en Sunray Shadow som jag lät svepa över strömmen. En riktig dragning som sakta tynger spöet och jag lyfter men inget där. Väntar en stund innan jag återigen lägger ut flugan på samma plats och den här gången sätter jag mer fart på grejorna. Återigen så är den på samma ställe och jag känner fiskens tyngd men den sitter inte heller den här gången. Minst sagt frustrerande!!

Sen så är jag i fisk två gånger nere i "Svingen". Första gången så är det i mitten på veckan i strömkanten nedanför den nedre stenen. Plötsligt tjongar det till ett ordentligt hugg i spöet men den fastnar helt enkelt inte. Andra gången är i senare delen av veckan då vattnet är lägre och man kommer åt att fiska av även den övre stenen.
Står rätt långt utvadad och fiskar av ett par blankor som bildas mellan stenarna. Då jag först försöker hänga flugan för att sen sätta fart på den igen. När den sedan slår ut igen så nyper det till igen.
Den här gången så lyfter jag spöet och nu är det fast fisk! ..i ca 2 sekunder.. Hinner känna den härliga tyngden och en skakning sen bara släpper det.. Det är så jobbigt bara att skriva om det nu en vecka efteråt att jag vete tusan vad man ska göra..
Efter att ha surat i en kvart så går jag neröver mot andra bergssidan. Där är det så dålig fart att man får strippa hem flugan. Då har jag plötsligt en följare. Ser ryggen och virveln på laxen precis när jag dragit in linan och börjar höja spöet för nästa kast.
Extremt spännande men dom vill helt enkelt inte sitta för mig.
Måhända är det nåt som kan förpassas till kategorin "Otur" men troligtvis landar det under "Inkompetens"..

Summeringen för Gaula trippen var att under vår vecka så landades 8 fiskar vilket gör det till den mest fångstgivande veckan under 2013.
Dick och Chrille fick tre var, Peter landade två. Stoffe tappade en fisk efter en längre fight men gick tomt och så jag själv då som också gick tomt.
Gänget v34. Från vänster: Peter, Stoffe, Chrille och Dick
Det får man väl säga är lite av en succé detta lax och vattenfattiga år. Å andra sidan så kan man väl inte få mycket bättre förhållanden än vad vi hade. Det säger tyvärr också en del om mängden fisk i älven. Helt klart var det bra mycket mindre fisk nu om man jämför med tidigare år, även om det inte var mycket fisk i älven ifjol heller.
Det är bara att hoppas innerligt att årets nedgång är en naturlig nedgång och inte på grund av diverse problem med laxlus, och fan vet allt.
Sen det kanske roligaste av allt under veckan var en kommentar från Chrille på hans oefterhärmliga sköna sätt kring återutsättning och fiske ovan fossen:
"Man tycker ju fan synd om laxen ibland. Först ska den undvika späckhuggare, nät, sälar och lusbälten, sen ska det komma lämpligt med vatten och den ska gå upp genom hela älven med flugor, drag och mask hela vägen. Och sen då, ja vafan, då står jag längst upp och inte sätter jag tillbaka nån lax inte"

Så vad är då min summering och slutsats över laxåret 2013 och vad blir mitt beslut kring huruvida jag ska fortsätta med laxfiske i framtiden.
Ja..vad ska man säga.. Flera gånger i år har jag känt att det helt enkelt inte är roligt längre. Jag har fisket slentrianmässigt utan några egentliga förhoppningar att kroka en fisk. Ska man se utifrån det perspektivet så vore det enda rätta att lägga ner helt och hållet.
Å andra sidan så har jag känt lax och fått vara med när lax har landats. Därigenom har jag känt upphetsningen och spänningen som är så svårslagen.
Som jag ser det så är inte laxfiske något som jag vill hålla på med, utan det är något som jag måste hålla på med.
Det är lite som att jämföra med ett nikotin eller alkoholberoende. När man inte har tillgång så mår man jäkligt dåligt och det enda man kan tänka på är i stort sett att få komma över det.
Men när man väl har det så känns det underbart till dess att man överdoserat det och ångesten smyger sig på.
Så det är nog bara att konstatera det blir nog en laxsäsong även 2014 också. Faktum är att man har redan börjat att rekognoscera och börjat tänka över lite strategier som man måsta ändra på..

Må era laxar fastna!

onsdag 14 augusti 2013

Ödesveckan närmar sig..

Nu är det bara två dagar kvar tills mitt framtida laxfiskes vara eller icke vara inträder.

På lördag morgon så åker jag och Dick till Gaula för en veckas fiske i Haltdalen. Det är denna vecka som kommer att avgöra om jag kommer att fortsätta med laxfiske över huvud taget eller om jag lägger ner för oöverskådlig framtid.

Fjolåret och året har hittills varit fyllt av så mycket besvikelse och så dåligt fiske att jag kommit till insikt om att något måste hända för att jag ska orka fiska vidare.
Jag säger inte att jag absolut måste få en lax men jag måste känna att chansen i alla fall finns där.
Det har jag dessvärre inte känt hittills i år. Jag har inte ens haft förhoppningen när jag klivit ut i vattnet och därigenom så har naturligtvis charmen försvunnit.
Nu har jag haft ett par veckor där jag sakta smugit in små "teasers" för att få mig att vakna till liv igen. Jag har sett lite fiskefilm, läst lite bloggar, kollat youtube och bundit lite flugor.
Sakta men säkert så har då också hoppet vaknat till liv. Kanske inte den där stormande känslan över att jag vill fiska NU men ett intresse för att prova tekniker och strategier som jag bestämt mig för.

Jag har nu satt en strategi för fisket kommande vecka och om inte förhållandena kommer att förändra dessa planer så kommer jag att hålla benhårt fast vid dessa strategier och de om det är så att det ger resultat.
Den här gången ska jag enbart gå efter eget huvud och inte lyssna och försöka ta efter andras råd.
Nä, det är min egen instinkt som ska sättas på prov.

Efter veckan kommer jag att verkligen utvärdera hur det känts. Är det värt att vara borta från familj, lägga ner pengar och tid på något som jag inte har nån behållning av, eller är det så att jag nånstans känner att det är värt tid, möda och svett för att känna när det suger till och det sitter krokad lax på.
Det är inte heller bara laxhugget som är det nödvändiga. Det viktigaste är att jag känner att jag har chansen hela tiden. Att jag tror på att det är möjligt vid varje kast, vid varje steg, varje sen kväll när man ska på jobbet dagen efter, varje tidig morgon när man vaknar bakfull, varje minut som man saknar familjen.
Att det inte är min inkompetens som är begränsande hela tiden.

Mm, tunga tankar kan man tycka. Men nödvändiga tror jag. Har funderat och jag tror inte man blir en laxfiskare förrän man varit ner i källaren och vänt.
Klarar man denna svacka så kommer man att komma upp som en starkare man och måhända en laxfiskare.

Må ni alla komma upp ur era svackor som starkare människor!

torsdag 8 augusti 2013

Kan knappt uppbåda intresse

De senaste 1,5 årens katastrofala resultat på fisket har verkligen försatt mig i en ganska djupfiskedepression.
Jag har nu till och med svårt för att uppbåda ett riktigt sug inför Gaula trippen V34.

Normalt så borde man vara i eld och lågor över en sån resa men vis av erfarenhet så har jag redan gett upp.
Det är många faktorer som bidragit till min sinnesstämning som tidigare misslyckade resor, laxens nedgång, det dåliga vattenflödet, fångstresultaten på det vald vi ska fiska, väder, vind och Ernst Kirschsteiger.

Jag försökte igår att tända till på allvar genom att titta på lite fiskefilmer. Visst ser det roligt ut och det pirrar till lite i fisketarmen men det som samtliga filmer innehåller är fisk som hugger, fisk som drillas och fisk som landas.
Skillnaden där är för mig att det är dessa delar som saknas.
Skulle man sätta sig ner och se en fiskefilm som baseras på hur jag upplever det så vore det 1,5 timme med poolpanoreringar och kastträning, Hur roligt är det?

Senaste trippen till Norge och ett par svängar till Ljungan så har jag kommit på mig själv med att inte ens ha tillstymmmelse till förhoppning i samband med att jag lägger ut flugan. Det är mer nåt som sker pliktskyldigt.
Och det är då klart som tusan att man inte heller får någon fisk när man fiskar slentrianmässigt och utan inlevelse. Koncentration och fokus ligger nån annanstans och jag känner att jag inte ens försöker.

Jag ska fortsätta veckan med att försöka sätta mig vid bindstädet och knåpa ihop några alster till Gaula och även se lite mer fiskefilm för att se om suget kommer smygande.
Nånstans i bakhuvudet så vet jag att det kommer svackor och att det blir desto roligare när man tar sig ur dom. Men nu snackar vi iofs grand canyon svacka med lodrätta klippväggar. Men oj vad det ska bli trevligt när man väl tar sig upp.

Anna och Ellie åker upp till svärföräldrarna i dag och ska vara borta ett par dagar. Jag ska göra lite nödvändiga måsten på hemmaplan under den tiden men ska nog försöka att hitta lite tid för flugbindning, fiskefilmer,  förberedelser för Gaula och kanske även lite fiske. Förhoppningsvis så kommer det att ge inspiration och kanske till och med att hoppet återvänder.

Må ert hopp aldrig försvinna!

tisdag 6 augusti 2013

Måtte djävulen..

Lite less och frustrerad över den långa torkan på lax och havsöringsfronten så blev jag glad som tusan när kompisen Robin ringde går och bjöd mig med på en liten trolling/släproddstur på Marmen i går kväll.
Att få dra några gäddor kommer säkert att pigga upp lite och ge tillbaka lite av fiskesuget tänkte jag.
Robin köpte en ny båt ifjol som jag inte hunnit med att provåka och det visade sig vara en mycket trevlig båt.
En högskrovad 5 meters med styrpulpet och två motorer. En 60 hästars och en liten 4 hästars som är perfekt för trollingfarter.
Eftersom vi inte hade koll på hur det ser ut djupmässigt så körde vi runt lite på chans och letade djupkanter lite här och var utan nån direkt framgång.
Ett par timmar förflöt utan nån känning för någon av oss då ett av Robins spö , med djupparavan, signalerade fisk.
Såg inte ut att vara nån större fisk så Robin började ta in den under fart. Helt plötsligt så märkte vi dock att det var en bra mycket större fisk än vad vi trodde. Fisken behagade nämligen att plötsligt vända och gå emot motsatt håll och linan försvann snabbt av spolen och hans båtspö bugade djupt.
Dessvärre gick det sen som det brukar gå med stor fisk. Plötsligt blev det bara slacklina och vi fick tyvärr inse att den gått lös.
Det hade nog varit nytt pers på gädda för Robin om vi fått in den men det var kanske lika bra att den aldrig kom in. Vi hade nämligen ingen hov och att ta en 10 kilos i gälarna är inget man gärna gör.

Så efter lite svordomar puttrade vi vidare och Robin ser en fisk på ekolodet på 6 meter som verkar stiga.
Då nyper det till igen på Robins spö och en episk kamp börjar (enligt Robin..)
Lina ges och lina tas. Fajten passerar 10 minuter...20 minuter...vi börjar närma oss 40 minuter..
Vi har inte sett ännu vad det är men vi börjar gissa på stor hälleflundra, valhaj eller blue marlin.
Till sist så lyckas ändå Robin kunna pressa fisken in mot båten och vi kan med gemensamma krafter vältra in en gigantisk gös!
Som ni kan se å bilden nedan så uppskattade vi vikten till nånstans kring 5,5 kg..


Hur det gick för mig? Gissa...
4 timmars fiske och inte en gädda, inte en aborre, ja jag fick knappt ens sjögräs!!
SERIÖST!!!!! VAD ÄR DET FÖR FEL?!?!?!?

Måtte djävulen ta mitt förbannade fiskeintresse!



onsdag 24 juli 2013

Nära gråten nu..

Jag och Dick hade lyckats med att få ihop våra kalendrar och synkat dessa med respektive familjers behov och på nåt sätt fått ihop tre gemensamma dagar så att vi kunde göra laxsäsongens andra resa. Som vanligt gick resan till Stjördalsälven med boende på Midtkils camping.

Säsongen i Norge har ju varit klen som tusan. I Juni så Gick det lämpligt med vatten men dåfanns det ingen fisk i fjorden. Sen Kom fisken in i fjorden men då var det inget vatten i älven i stället.
Så har det sett ut i Juli. Inget vatten i älven och därigenom väldigt lite uppgång av lax.
Men så i slutet av förra veckan och i helgen så kom det äntligen regn. Det blev uppgång och fisket fick ett ordentligt uppsving. Fredag-Söndag så visade älven upp fina fångstsiffror och vi tänkte "Äntligen så prickar vi rätt för en gångs skull!"
Men en viss oro fanns för vädret. Från Måndag och framåt så visade prognoserna på strålande sol och varmt vilket inte är det bästa vädret för laxfiske direkt.
"Nåja, kvälls och morgonfiske kan nog vara lite hett ändå så länge det finns vatten bara.."
Resultatet: I och med att vi korsar gränsen så stänger kraftverket i Meråker ner till minmitappning. Älven sinar nästan omedelbart och fisket tvärdör..
Från den 21-22 så går flödet från 140 kbm/s till 40 kbm/s (och då är flödet från Forra inräknat där) och sen sinade det mer långsamt.
Den tvärniten på vatten i kombination med strålande sol från klarblå himmel innebar att det var stendött på fisket.
Dagen före togs det 35 fiskar och dagen vi var där togs det 3 (!?!)
Så för oss blev det bara fiske en kväll och en morgon. Sen insåg vi att det var mer eller mindre meningslöst att köpa kort för en dag till.
Det är ju som sagt inte bara en fråga om att laxen somnar in utan det innebär också att flödet i de övre delarna av älven går ner totalt vilket innebär att det blir inget som helst drag i vattnet.
Och att fiska med fluga då är inte roligt..
Visst hade vi kunnat fiske i de nedre delarna men det är inte vår typ av fiske. Långa grussträckor utan minsta antydan till strömkant, stenar eller dylikt.
Rent maskinfiske. Ett kast, två steg, nytt kast två steg, nytt kast två steg..
Där fiskar man mer på stigande fisk i rörelse och med gällande förutsättningar så såg vi inte heller att det skulle stiga nån fisk.
Så efter flera timmars funderande så kom vi fram till att vi åker hem. Trots att man inte kommer iväg så ofta och att man verkligen var fiskesugen så finns det också en gräns på vår galenskap. Att stå och kasta i en trögt flytande bäck är inte värt mödan.

Nu återstår bara ett laxtillfälle och det är Gaula V34. Om det även då kommer att jäklas så har jag lovat mig själv avv ta en seriös funderare på om jag överhuvudtaget ska fortsätta att fiska efter lax. Just nu känns det faktiskt inte så.
Man hade istället kunnat vara ute och fiska röding med enhandsspöet och kanske en öring eller harr. Där är det sällan att man går helt lottlös och det är egentligen inget mindre roligt. Back to basics är kanske grejen. Ett spö, tio flugor och sen är man redo!
Men å andra sidan... ett laxhugg är det inte..

Må ni aldrig drabbas av laxbacillen!

tisdag 18 juni 2013

Stjördal 14-16 juni

Dick och jag själv tog oss iväg i helgen till Stjördalselva. 
Resultatet blev dessvärre det gamla vanliga.
Noll och intet.
Trots att det inte blev någon fisk så var det ändå riktigt skojigt.
Jag har, pga altanbygge, inte haft tid att skriva något inlägg kring resan dessvärre. Den korta summeringen blir: Allt är skit men roligt var det.

Istället så hänvisar jag till Dicks nystartade blogg där han skrivit ett bra inlägg som summerar resan bra.
Jag ser själv fram emot att få följa hans blogg framöver. Han är ju mer positiv i sin attityd och det kan vara intressant att se framtida fisketripper ur ett annat perspektiv än mitt eget nattsvarta mörker.



Må era altanbyggen inte påverka ert fiske!

torsdag 13 juni 2013

Det är fan i mig som förgjort

Har ju fått möjlighet att få åka på en kort Norgesväng till Stjördal nu i helgen.
Planen är att åka upp tidigt fredag morgon och hem söndag.
Det skulle innebära fiske fredag kväll, lördag och kanske lite på söndag morgon.

Nu sitter man och tittar på väder och vad ser man.. Ordentligt med regn som börjar fredag..
Det innebär att det kommer troligen att flomma och sen börjar sjunka på Söndag L
Så nu funderar man. Hur göra? Ska man ställa in och åka nån annanstans. Men i så fall var?
Lögde är för varm och detsamma Öre.
Gaula är troligtvis också flommande och Orkla ligger för långt bort..
Ska det sluta med att man åker till ljungan..
Just nu är depressionen hög.
Är så iniförbannat sugen på att fiska så det gör ont! Det är nog ändå bättre att stå i stjördal i 500 kbm och hällande regn än att sitta hemma och sura?
Hur göra?


Må flommarna ha bättre vett på era fiskeresor!

söndag 9 juni 2013

Väntan..

Just nu så väntar man på att det ska bli fredag så man kan få sätta av mot stjördal. Tyvärr är det så körigt hemma med bebis och altanbygge att jag inte ens hinner med att binda några flugor.
Förra veckan hann jag med ett par stycken men det är allt.
Jag måste försöka hitta tid nånstans men  det är svårt. Men man kan ju inte fara dit med gamla flugor! Det skulle vara som att  ha gamla använda kron-kalsonger med brunrand när man går till sängs med claudia schiffer.. Visst kan det funka, men det är mer troligt att det går käpprätt åt helvete!

söndag 2 juni 2013

Min kära, kära fru!

Jag har nog världens bästa fru!
I går fick jag klartecken på att få åka en helg till Stjördalsälven och fiska lite lax tillsammans med Dick.
14-16 juni så sticker vi några dagar.
Har tyvärr inte tid att skriva mer då jag helt plötsligt måste börja binda lite nya flugor.
Svarthölen och Iverhölen, here we come!

Må era fruar vara förstående till ert vansinne!

Städdag Ljungan

Det här inlägget börjar på samma sätt som otaliga andra.
Jag klev upp i morse och åkte ner till Ljungan. Var där i 4-5 timmar och jag hade ingen fiskkontakt.

Skillnaden den här gången var att istället för flugspö så hade jag röjsåg.
Det var nämligen dags för städdagen som uppstått på ett initiativ från Danne Persson och diverse andra Ljunganfiskare via en facebook grupp (som jag inte har koll på vad den heter)
Eftersom jag själv inte har facebook så hade jag nog bommat det här om det inte hade varit för att Dick uppmärksammat det och dragit med mig.
Jag tycker att det är ett kanonbra initiativ och att det faktiskt verkligen görs något konkret istället för att sitta på diverse internetforum och bara gnälla om att det inte görs nåt.

Det var väl ett tjugotal fiskare som slutit upp i morse nere vid Dingersjö värdshus. Tidigare så hade vi delats in i mindre grupper som fått olika "uppdrag". Det var allt ifrån att fixa vindskydd, röja sly och diverse pyssel.
Själv skulle jag tillsammans med Dick och två andra, (Andreas och Eric)  åka upp till "Ågrus" för att röja plats för ett nytt vindskydd samt att ta upp flera träd som rasat ut i ån.
Ett riktigt styvt jobb var det får man säga. Det är bra mycket mer jobb än man tror och vi hann dessvärre inte helt klart med allt men de primära målen uppfylldes i alla fall.

Så nu sitter man här i skrivande stund och orkar inte röra mer än fingrarna.. Man sitter bakom ett skrivbord hela dagarna och har glömt bort hur det är att jobba hårt med kroppen.
Misstänker att det nog kommer att dröja till framåt onsdag innan jag vågar röra en muskel igen..

Man är dock ändå rätt nöjd över dagen. Som en av de andra sade när vi samlades för lunch (tack så mycket för en bra burgare!)
"Såhär mycket har det inte gjorts i Ljungan på 25 år"
Det är bara att hoppas att det här blir en tradition. Det behövs inte speciellt mycket jobb när man är några stycken som hjälps åt. Det går fort och det blir bra.

Må era fiskedagar visa bättre resultat än de dagar då ni städar!

lördag 1 juni 2013

Huvva vad sjuk man är i huvvet..

I natt så satt jag uppkopplad klockan 00.05 och började titta på en massa norska hemsidor.
Det var naturligtvis diverse fångstbörser för att se hur det norska premiärfisket efter lax såg ut.
Fram emot 01.30 började jag så sakteliga inse att det är verkligen nåt stort fel i skallen på en.
Vad är det som driver en snubbe att sitta uppkopplad och uppdatera ett antal sidor var 3 minut trots att man vet om att det inte kommer att skrivas något på dom förrän tidigast morgonen efter?
Mellan uppdateringarna satt jag och blåstirrade på den livekamera som är uppsatt vid invägningen vid Midtkil (stjördalselva) http://stjordalsnytt.no/live
Jag kan meddela att det var inte mycket som hände där...

Hur verkar det då har gått? Ja, det rapporterades då ingen fisk vid den tiden på dygnet och det verkar vara dåligt med rapporterna även nu under morgonen. Några enstaka fiskar rapporterade i Stjördal och Orkla men hittills inget ifrån Gaula. Nu är jag ändå ganska säker på att det beror på att de som haterar invägningar och rapportering ligger och sover men man tycker det är lite dålig stil för oss sjuka människor som vill ha direktrapporteringar

Det går inte att förneka att jag väldigt gärna också hade varit på plats i vårt kära grannland (det går bra att säga så när det inte är skidsäsong. Under vintern heter dom något helt annat)
Jag har ju inte fiskat lax speciellt länge men visst tusan känns det som att man vill vara på plats när det drar igång?
Jag menar att visst är det liten chans att dra på fisk på premiären men hur skiljer det sig från det resultat jag har resten av säsongen?

Nästa år.. då jäklar ska jag vara på plats.. kanske..
Nåja, jag får dämpa suget lite med att binda mig ett par flugor under dagen och fortsätta spaningen över de norska fångstbörserna.

Må era fångstbörser alltid vara direktuppdaterade!

torsdag 30 maj 2013

Det är definitivt över nu..

I går kväll så stängde jag säsongen för jakten på våröringen.
Det är nu 13-14 grader i vattnet och det känns ganska iskallt när man är ute.
Jag trodde redan i måndags att det var över eftersom jag då mätte temperaturen i vattnet till 12 grader.
Men när jag kom hem på onsdag eftermiddag så hade det trillat in ett paket med en ny lina till Siks’en. Jag har fiskat den med intermediate lina hela våren men insett att jag också behövde en flytlina. Speciellt för att kunna sätta lite mer fart på flugan till sommarens laxfiske.
Så den hade nu kommit. Tillsammans med bland annat en 12 fots intermediate tip och lite krok som jag beställt.
Linan blev en Vision Ace Skagit flyt. Har provat lite olika linor under det gångna året men den lina som jag provat minst har varit visions och därför blev det nu en sådan. 
Vikten blev 490 grain/31 gram vilket jag tycker har varit en ypperlig vikt till Siks 13,4 # 7, i alla fall med intermediate linan. Om detsamma gäller för flyten ska jag låta vara osagt än.
Naturligtvis gick det inte att hålla sig när man har nya grejor att prova. Blev därför en liten kvällstur ner till Allstaöarna, vilket blev premiärtur på den platsen för året faktiskt.
Har ju varit på väg dit fler gånger tidigare men det har alltid varit mycket folk där.
Jag var inte där speciellt länge utan gick en snabb repa bara. Hade ett hugg men misstänker att det var en lite större harr som ville ta en provsmakning.
Men jag fick prova intermediate tippen i kombination med flytbellyn. Funkade väl ganska bra får man säga. Laborerade med tafslängder och ovan nämnda kombination då jag framför allt ser behovet av längre tafsar för det senare laxfisket. Jag har lite svårt att få det att fungera tillfredsställande måste jag säga. Visst kommer grejorna ut men med allt som oftast en klen sträckning på tafsen.
Det känns som att kastet ”dör” den sista metern utan att jag riktigt begriper varför? Även om det smackar till i spöet när skjutlinan går i botten så blir det allt som oftast själva tafsen som inte vill sträcka på ett schysst sätt. Jag tycker att det blir lite bättre om jag sänker spöet efter utkast och öppnar upp linbågen men det blir ändå inte som jag vill ha det.
Borde väl funka bra att få sträckning även med skagit, längre tafsar och mindre flugor? Jag måste nog ge mig ner till älven tillsammans med en bättre kastare och försöka luska ut vad jag gör för fel.
Det bör tilläggas också att det här framförallt gäller när jag behöver kasta långt. Får inte samma problem på korta kast.
Troligen så ligger det nog i att klumpen är kort och tung och att den under flygtiden hinner sjuka så pass mycket.
Mm, det här är nåt att grubbla över..

Men nu är i alla fall öringssäsongen stängd. Jag är ytterst tveksam till att det blir något mer fiske i Ljungan förrän till hösten.
Visst kommer man att göra nån sväng under sommaren för att testa prylar och för att lindra den värsta kast-abstinensen men något direkt fiske blir det inte.
Så resultatet över våren blev återigen ganska deprimerande. Ingen blank fisk av respektabel storlek. Det blev inte heller någon gamm-fisk av bättre storlek.
Slutsatsen blir naturligtvis att det är skit bakom spaken. Men som tröst har jag också kommit till insikt om att man nog fiskar fel sträckor vid fel tidpunkter. Jag ska lägga upp taktiken annorlunda till nästa år.


Må era tafsar sträcka när ni vill!

Kan ha varit vårens sista sväng.

Under Måndagen på jobbet så snackade jag med Dick och beklagade mig över min "otur". Som den positive person som han ibland är så påpekade han att jag hade ju faktiskt kontakt med fisk.
Vi blev nog bägge lite sugna på att prova igen eftersom det var tydligen fisk i älven fortfarnade.
Så vi kom överrens om en liten kvällssväng.
Planen var att kolla upp Allstaöarna först för att kanske prova där.
Jag var först på plats och kollade om det var nåt folk där. Naturligtvis var det redan 4 stycken på denna plats och det var folk på flera ställen i älven.
Så det var bara att sucka djupt, bita ihop och åka till det ställe där det var minst med folk. Gissa vart..
Japp, det blev "Stocken" ännu en gång..
Dick anslöt efter att jag hunnit fiska av piren en gång. Vattenflödet var sänkt nu till 60 kbm och då inser man att det är nog lite för lite för att fiska "Stocken".
Det ser nog bra ut men när solen ligger på så ser man att de övre delarna nog är alldeles för grunda och det är tveksamt att de håller någon fisk.
Däremot så är de nedre delarna fortfarande giftiga. Jag hade även denna gång ett hugg som inte ville fastna. Det kan väl iofs ha varit en harr men med tanke på att det var ett ordentligt hugg vill jag gärna tro att det var en öring.
Jag tror att vi under kvällen kom fram till att nu var det ändå över. Säsongen var stängd.
En hel vår hade passerat och jag kunde konstatera att det hade varit bra fiske under ca en vecka.
Naturligtvis samma vecka som jag låg sjuk och nerbäddad.

Kvällen avslutades med att jag gick upp och fiskade "Skravlet" mitt emot "Bordet" för första gången i år.
Ett jättefint ställe där flugan fiskar kanon. Märkligt att jag inte varit dit fler gånger i år.
Återigen ett exempel på ett ställe som jag utan tvekan tror skulle genererat fler fiskar än de ställen jag varit på.
Nu är det i alla fall slut. Det är rätt skönt på ett sätt. Nu kan jag ge mig i kast med altanbygget som ska fixas under den kommande tiden.

Vattenflöde: ca 65 kbm
Vatten temp: ca 14 grader

Må era altanbyggen kunna avvakta tills dess att öringssäsongen är slut!

onsdag 29 maj 2013

Söndagen 26 maj

Tog mig som sagt ut i Söndags morse också. Nu när säsongen är på upphällningen så var man bara tvingad.
Jag vill ju som hemskt gärna få en nystigen fisk av bättre kaliber men det verkar som att det är förgjort.

Eftersom jag var tidigt ute och troligen först nere vid älven så hade jag egentligen fritt val på plats.
Med tanke på att jag kvällen före hade känt fisk på "bordet", Dick också hade varit i fisk där, samt att vi kunde se en fångst av en nystigen fisk på ca 3 kg på denna plats Och att flödet där var perfekt så borde det innebära att valet var givet. "Bordet" på helt ofiskat vatten borde vara kanon.

Så jag for till "Stocken"..

Gårdagskvällens minne från den otrevliga promenaden upp genom slänten vid hemgång gnagde fortfarande i mitt bakhuvud som en arg iller.
Influensan hade fortfarande inte lämnat kroppen så jag tog den enkla utvägen och gick ner vid "Stocken" istället då det kändes mycket skonsammare.
Nu hade jag vetskapen om att det troligtvis inte var det optimala stället rent fiskmässigt men på nåt sätt hade jag ändå resignerat och kommit till freds med tanken om att jag ändå skulle bli lottlös.

På första repan (med en dee sheep naturligtvis) så väcks jag ur mina dystra tankar av att jag faktiskt har ett riktigt bra hugg en bit nedanför de stenar som ligger längst ner vid piren.
Det gjorde att jag skärpte till mig och fiskade mer alert nu när jag känt fisk (som återigen inte behagade kroka sig)
Gick hela sträckan tills jag kom längst ner på grusreveln. Precis där det brukar kunna stå fisk suger det tag igen. Återigen så blir det inte mer än att spöet bockar sig ordentligt men det finns inget kvar när mothugget kommer.
Kroppen påkallade därefter på behovet av kaffe innan det var dags för en ny sväng.
Gick denna sväng med Siks och en gulsvart squidtruder (se bild i tidigare inlägg)
På nästan samma fläck som tidigare så bockar spöet till ytterligare en gång och sen upprepas samma gamla vanliga visa. Ingen fisk, flera svordomar, kontroll av krokar och ännu en försäkran om att sälja grejorna och aldrig mer komma tillbaka.
Tredje svängen blev lottlös. Vare sig hugg eller nåt annat intressant hände.
Ett par smolt behagade under morgonen att klänga sig fast vid flugan men det blev allt..

Fy rackarns vad frustrerande. Här har man påslag av vad jag misstänker är fin nystigen fisk och så fastnar dom inte ens. Inte ens så pass länge att man hinner få upp hoppet. Vad är det för sätt? Jävla fiskuslingar..
Nu såhär i säsongens tolfte timma tycker jag mig att jag gjort mig förtjänt av att landa en respektabel fisk.
Men vad är det man säger om tur? Tur får man inte, tur förtjänar man. Detsamma misstänker jag gäller för fisk. Det är helt enkelt skit bakom spakarna.

Vattenflöde: Ca 70 kbm
Vattentemp: ca 10 grader (mättes aldrig)
Väder: Klarblå himmel och gassande sol
Vind: Började blåsa en lätt ostlig bris (uppströms)

Må er tur vara välförtjänt!


måndag 27 maj 2013

Jodå jag kom ut.

Jag lyckades ta mig ut i helgen. Blev en kort sväng på Lördag kväll och en lite längre på Söndagsmorgonen.
På lördagskvällen så åkte jag och Dick ner till Bordet. Dick hade aldrig varit dit och jag hade heller inte varit dit nåt i år så det kändes skoj att prova att nygammalt ställe.
Flödet låg på sådär 70 kbm så det kändes fint.
Vi trodde väl att en lördagskväll när det samtidigt var champions league final så borde det inte vara så mycket folk ute. Annars är bordet i dessa tider, med det flöde som varit den senaste tiden, ett ställe som är välbesökt.
När vi kom dit så var det redan två bilar där men vi gick ner ändå. Döm om vår förvåning när det redan var 7 pers därnere.
Eftersom vi kom ut rätt sent och Dick dessutom skulle iväg och jobba så valde vi ändå att rätta in oss i ledet och ta en kölapp.
Vi gick varsin sväng. Resultatet för mig blev ett ordentligt hugg och ett par smolt. Det mest irriterande var dock alla grönalger som flugan satte sig i hela tiden.
Dick hade också ett hugg men den fastnade inte heller. Han hade dessutom en sån där dag när det mesta jävlas.
Var tvingad att skaratta åt honom och några av de eder som kom svavelosande.
När han lade ut kastet så blev det trassel på skjutlinan. Under tiden som han redde upp det så gick flugan i botten vilket resulterade i att han fick hämta upp flugan och rengöra den.
Under tiden så lyckades skjutlinan sno sig med resultatet att nästa kast så trasslade skjutlinan och så upprepades det gång på gång..
Det blev som sagt bara en repa där switchen fick komma fram för första gången i år.
Mycket trevligt även om de som gick framför mig valde att vada till bröstvårtorna vilket innebar att jag fiskade precis där dom nyss gått.

Vattenflöde: ca 70 kbm
Vattentemp: ca 10 grader
Väder: Varmt som tusan och soligt
Utetemp: ca 20 grader
Tid: mellan ca 19 - 20.30

Må era medfiskare åka i varsin bil så man vet hur många dom är utan att behöva gå nerför jättebranta backar för att veta!

lördag 25 maj 2013

Idag ska jag banne mig ut!

Efter att ha legat nerbäddad i över en veckas tid med en uppsjö av inflammationer (lungor, bihålor, öron och jag tror till och att jag hade inflammation i naglarna, skorna och faktisk även i vänster framdäck på bilen)
Så har det inneburit att det nu är två veckor sedan jag fick fiska.
Under den tiden så har temperaturen stigit från ca 6 grader till en bra bit över 10 grader.. Det innebär att det finns en stor risk att jag även detta år bommade de små stigningar som sker av blank öring.
Men nu känner jag mig tillräckligt frisk för att göra ett försök innan det är för sent.
Egentligen känner jag mig inte alls tillräckligt frisk men nu får det vara slut på att ligga hemma och tycka synd om mig själv.
Jag tror till och med att Anna är less på att jag sitter hemma och gnäller. Vid ett tillfälle så tror jag att jag yppade orden: "Nu vet jag hur förlossningen din var, fast det var ju bara på ett ställe. Jag har ju inflammation på flera ställen!"
Är inte helt säker på hur detta mottogs men jag fick en känsla av att det inte direkt föll i god jord.. Tydligen så går det ändå inte att jämföra..
 Hur som helst så har jag ändå varit pigg nog att kunna sätta mig en liten stund vid bindstädet. Jag har tidigare under våren fiskat bort en uppsjö av flugor. Att försöka fiska djupt i Ljungan sätter verkligen sina spår i flugasken kan jag meddela. Så jag försökte lite snabbt att binda upp ett par flugor för att ha nåt nytt att fiska med idag. (gamla flugor är tråkiga) Blev ett par squidtruder och ett par zonkers. Inget som jag direkt känner någon stolthet för men ändå lite skoj att binda upp ett par igen. Man märker definitivt hur ringrostig man blir med bindningen när man inte bundit på ett tag.

torsdag 23 maj 2013

Fiskesammanfattning 2012

Jag har sedan tidigare utlovat att jag ska försöka skriva en sammanfattning över fjolårets fiske här i bloggen.
Nu blev det en hel del fiske ifjol, framför allt från Juni och framåt så det är lite krångligt när man ska försöka att komprimera det till ett (flera) blogginlägg, men jag ska försöka:

Jag lyckades bevisa att jag utan tvekan är världens sämsta laxfiskare och troligtvis norra Europas sämsta öringsfiskare!

Efter att ha blivit sjuk mitt under brinnande vårsäsong, några veckor innan blanköringen stiger, så blev det inte så mycket fiskande efter öring under våren.
Säsongen började dock bra. Jag och Dick var ute den 3 mars då jag lyckades lura en liten rackare.
Tanken var att "fan, det här kommer att bli en bra säsong"
Ack så fruktansvärt fel man kan ha..

Efter den första lyckade trippen så hade jag ett antal tripper som gick normalt. Det vill säga tomt.
Jag skyllde på vatten, vind, flugor, skagit-tekniken, Ernst Kirschsteiger, Eskil Erlandsson, sälar, skarvar, yrkesfiskare 
och vid ett tillfälle faktiskt också Sveriges biodlare (fråga mig inte hur dom kunde få skulden men det fick dom)
Uruselt gick det i alla fall.

Sen kom sjukdomen. Mina lungor fick en smäll och jag blev inlagd på sjukhus med ganska dystra prognoser.
Under den tiden så funderade man mycket. Många av tankarna (om man bortser från de som handlade om familj och vänner) handlade om fiske och då framförallt om lax.
Jag hade ju fått lax på fluga föregående år och det var en för mig livsomvälvande upplevelse.
Sån kraft och skönhet i en fisk trodde jag inte var möjligt.
Hugget hade etsats fast i min hjärna och jag upplevde det många gånger om och om igen under hösten och vintern.
Tanken formades så sakta, att om jag kom ur det här med lite kraft kvar så skulle jag banne mig lägga tid, pengar och energi för att fånga lax.

Veckorna gick och till slut så blev jag bättre och fick även efter en biopsi veta att det inte var slut på fisket riktigt än utan att det med behandling gick att stoppa.
Så efter att ha kommit ut från sjukhuset så bar det av till PO's där jag köpte upp mig på diverse utrustning som skulle täcka de flesta förhållanden som kunde tänkas uppstå under sommaren.
Efter det så planerades ett antal tripper till Norge in. Att fiska lax i ljungan och räkna med fångst är ungefär lika troligt som att jag kommer att väga 70 kg igen, ta en plats i fotbollslandslaget och samtidigt bli utnämnd till sveriges sexigaste man..
Alltså chansen finns, men den är mindre än 30%..
Därför så var tanken att lägga krutet på Norgefisket istället.

Så jag och Dick stack till Stjördalsälven över en helg i början av Juni. Jag hade inte återhämtat mig direkt så det var en mycket jobbig resa men väldigt rolig samtidigt.
Det fångades ingen fisk denna tripp. Dick tappade en som satt en stund och själv hade jag nån dragning men det var allt.
Sen rullade laxsommaren på.
Jag åkte iväg med Dick nån gång till, sen åkte jag själv ett par gånger, jag åkte med Anna en sväng och med Annas fasters gubbe, POa, vid ett tillfälle.
Resultatet för samtliga tripper?
0 laxar.
Hur jag än slet och jobbade så ville inget fastna. Ett antal dragningar och några krokade men inget som ville sitta längre än ett par sekunder.
Jag ifrågasatte livet, mig själv, fisken, vattnet, Gud, ödet och you name it.
Jag hade skaffat årskort till Stjördalsälven och fiskade där framförallt i de övre delarna (och upp i Forra, en biälv som rinner in i Stjördalsälven och som man får fiska i med årskort).
Jättefina sträckor som verkade finfina utifrån alla aspekter. Det var bara ett fel. Det togs ingen fisk där..
Året innan så gick fisket fint där uppe men nu i år så togs det väldigt lite fisk där.
Däremot så gick Stjördalsälven jättefint längre ner. Togs väldigt mycket fisk som verkade gå upp, sen vända och gå ut igen men den fortsatte inte hela vägen uppåt. 
Många var teorierna kring älven men den kanske mest valida var att smältvattnet som kom tillsammans med den kallaste sommaren sedan tidig stenålder gjorde att vattentempen längre upp i älven var för kall och fisken valde att stanna eller vända om.
Upp till Forras utlopp i Stjördalselva så gick laxen, men där var det tvärnit.
Då frågar sig säkert någon: "Varför fiskade du då inte de nedre delarna?"
Det är en bra fråga. Dels så var det mycket folk i de nedre delarna och jag är ingen fantast av att stå och trängas med folk. 
Sedan så är det pooler som inte har någon egentlig karaktär. Det är bara ett lugnt långsamflytande slingrande som det inte händer nåt i. Det är dessutom tidvattenstyrt så det gällde att vara på plats vid vissa tillfällen när tidvattnet kom in och laxen följde med.
Det här var naturligtvis nåt som de flesta hade koll på och vid dessa tillfällen så var platserna även överbefolkade vilket då gjorde att jag inte riktigt trivdes.
Så jag nötte istället på i de övre delarna utan framgång. Till slut ledsnade jag en dag och tog mig faktiskt tid att lägga ett fullt dygn i de nedre regionerna.
Jag tänkte att jag får svälja min stolthet och offra lite av min inställning till trängselfiske.
Vad händer tror ni?
Jo detta dygn så tar dom, för den enda gången under mina resor, fisk i de övre delarna medan man går lottlösa i de nedre..

Nu var vi alltså inne en bit i juli och jag hade redan börjat inse faktum.
Jag var troligtvis en av världens sämsta laxfiskare.
Tydligen så stod titelanspråket mellan mig själv, en chilensk gruvarbetare utan armar och centerpartiets partiledare Annie Lööf.
Det var dock en bit kvar av säsongen så jag hade fortfarande förhoppningar om att slippa denna mindre åtråvärda titel.

Jag nämnde i texten ovan att jag var iväg själv till Norge vid nåt tillfälle.
Under mitt funderande vid min sjukdom så hade jag sett en romantisk bild av mig själv där jag ensam vid älven under en fin sommarnatt kunde komma till ro med mig själv och mina tankar. Att bli ett med naturen, känna harmoni med älven och laxen.
Därmed också kunna få fingertoppskänslan över när det var dags för mig att lägga flugan i vattnet och fånga min drömlax.
Vilket jäkla nys!
Visst tusan kan jag uppskatta och fiska själv. Att åka ner till Ljungan tidigt som tusan en morgon och se solen gå upp och gå några repor själv i lugn och ro kan jag tycka är jättetrevligt.
Men att gå och nöta efter lax själv i Norge flera dagar var inget jag stod ut med.
Efter bara nån dag i ensamhet började jag få en hålögd blick och verkligen törsta efter någon att prata med.
Jag tror till och med att jag vid nåt tillfälle av sinnesförvirring tog upp en dialog med en dansk. Då kan ni förstå vidden av min desperation när det gäller kontakt med folk.
Börja prata med människor som man inte begriper ett ljud av vad dom säger bara för att få höra en annan mänsklig varelses röst..
Jag är definitivt ingen pratkvarn normalt och har inget behov av att ständigt avhandla minsta händelse
men jag kände att nån gång då och då skulle det vara förbaskat trevligt att ha en kamrat som man kunde utbyta några familjära fraser med, som till exempel:
"Fan vad trögt det är"
"Men vad är det för fel?!?"
"Nä man kanske skulle värma på en burk ravioli"
"Skulle du kunna hjälpa mig att ta bort den här kroken ur mitt öra?"

Nä, istället så kröp sig nån form av deprimerat lax-vansinne över mig som är lite svårt att förklara. Följande videoklipp kanske förklara det bättre. Det spelades in en ensam natt vid älven och i stugan då jag hade en, vad ska vi kalla det.. mindre mental dipp..

Så om jag inte lärde mig nåt annat under den här sommaren så lärde jag mig detta. Ska man fiska mer än ett dygn så ska man göra detta med en fiskekamrat.


Så här förflöt sommaren i alla fall.
Några resor fick kortas av pga otrevliga regn och flommar, fiskarna ville inte fastna och jag höll på att få skörbjugg genom att ravioli på burk stod för 96% av mitt födointag.
Visst började paniken över att inte få landa en lax så sakteliga krypa över mig, men jag visste samtidigt att jag hade en backup-plan.
Jag och Dick hade nämligen en vecka i Gaula bokad till Augusti. En hel veckas fiske på Augusti älv. Då borde man ju kunna lura någon rackare kunde man ju hoppas på.
Sommaren gick och till slut var man då framme vid den slutliga Gaula resan.
En HEL veckas intensivt fiske i Gaulas övre delar.
Informationen pekade visserligen på att det var lite fisk som gott upp ovan Gaulfossen och fångsterna uppe på det vald som vi skulle fiska imponerade inte.
Oavsett detta så var det ändå Gaula, och Gaula brukar leverera!


När vi kom fram var det som vanligt. Uppbyggda förväntningar gjorde att man med stress lastade in packningen i stugan och snabbt ner till älven. Här skulle fiskas!
Väl framme nere vid älven började jag snabbt ana hur även denna resa skulle sluta.
Första repan som jag går när vi kommit dit så suger det till i spöet precis när flugan fiskat klart. Jag höjer spöet och det är fast fisk.
Den sitter!
..i ungefär 10 sekunder innan den släpper..
Vet inte varför men det hade varit så hela året. Den här tog iofs på utfiskad lina men alla andra som tagit mitt i swingen hade inte suttit bättre heller under sommaren..
Dagarna går och det är fisk som nyper till men släpper lika fort. Jag går igenom alla flugaskar och provar allt från den minsta nymf till den största Sunray men det är som förgjort.

Dick däremot har lite bättre flyt. Han tar en 4 kgs hane andra dagen uppe vid Heksem. Färgad och återutsatt och fan vad skoj att se honom skina upp.
Hans säsong var rätt lik min egen och hade inte haft nåt flyt. Flera tappade fiskar men här fick han då äntligen landa och återutsätta en.
Det firades med ett par whisky senare på kvällen kan jag lova. Nu var det väl inte enda kvällen som vi firade något med en whisky i och för sig...
På nåt märkligt sätt så hittar man alltid ett skäl till att fira med en whisky..
Jag tror vi vid ett tillfälle faktiskt firade med en whisky att soppåsen i stugan var full.

Sen hade vi en flom mitt i veckan. Älven klev upp ett par meter och blev till ärtsoppa. Vi fiskade på ändå oförtröttligt.
Här kunde man göra en iakttagelse och lärdom till framtida resor. Om det blir en flomdag så bör man nog passa på att vila sig lite istället.
Att fiska hårt en hel vecka tär på kroppen och om naturen ger dig en möjlighet till en vilostund så ta den istället för att tjura på under dålig förhållanden.
Det är bättre att samla kraft och vara beredd när älven börjar sjunka.

Nån dag efter att älven hade börjat sjunka så var det mer aktivitet i älven. Vi såg fisk, var i kontakt med dom men ändå ville ingen fastna tills plötsligt det small på ännu en för Dick.
Ett spektakulärt hugg och några grandiosa hopp och rusningar (som jag tyvärr inte fick bevittna) senare så lyckades Dick landa en hona kring 6 kg på sitt switch spö.
Jag filmade vissa delar av drillen och har klippt ihop ett par sekvenser som ni kan se här nedan. Tyvärr då inte hugget, början på drillen eller landningen.. (egentligen allt man vill se)
När jag förflyttade mig ner till Dick som fiskade nedströms om mig så passerade jag en bro. På bron stod en norrman som hade sett honom kroka fisken.
Jag har försökt begripa vad den gubben sa sedan dess men ännu inte begripit ett jota.



I och med denna fisk så var Dicks sommar räddad. Han hade nu tagit två laxar och speciellt med den sista som han tog så var laxkänslan klappad och klar inför vintern.

Att få kroka, köra och landa lax på lätta redskap med det beteende som den fisken hade är en upplevelse.
Det är nåt som man kan leva på under vintern när man sitter hukad över bindbordet (och svär över att maraboun inte beter sig som man vill)
Själv hade jag inte fått den tillfredsställelsen än.

Jag väntade nu bara på att Kung Harald skulle komma ner till älven och överräcka en plakett som sade att jag nu officiellt var världens sämsta laxfiskare.
Tydligen så hade den armlösa chilenska gruvarbetaren nu lyckats få en lax också.
Han lyckades ta den genom att hålla en lina mellan tänderna agnad med inget annat än hans egen svett.
Drillade den med fötterna och landade en hanlax på 8,9 kg.
Annie Löf hade också fått en. Hon skulle vara med vid nån invigning i Älvkarleby och en remsa från hennes ekologiska klänning hängde i vattnet och en färgad hanlax på 7,2 gick upp och tog den. Efter en spektakulär drill innehållande Torbjörn Fälldin och löften om mer pengar till skolan så strandade tydligen laxen sig själv och bonkade sig själv till döds på stranden.
Så det innebar att jag nu var den sämste av dom värdelösa.

Paniken spred sig nu i kroppen och det fiskades hårdare än nånsin förr.
In i det sista på morgonen för avfärd så provades det med det mest avskyvärt fula man hade i askarna, men tyvärr utan framgång.
De tre magiska laxmånaderna hade kommit och gått och jag kunde inte ta hem den lax, som jag galet nog, mer eller mindre hade lovat Anna min fru inför sommaren.
Sommaren hade ändå varit briljant.
Jag levde och hade fått spendera mer tid vid älven än någonsin tidigare.
Dessutom så hade jag fått fiska och lära känna Dick ordentligt som visade sig vara en extremt trevlig fiskekamrat som jag hoppas kommer att dela många framtida misslyckade fiskeresor med!

Allt som allt så hade jag grävt ner ett flertal tusen kronor och många, många timmar i jakten på laxen utan lycka.
Det enda som jag har som bevis är den fiskefilm som jag klippt ihop efter sommarens fiske.
Det är en lång deprimerande samling av klipp på poolpanoreringar från Stjördal och Gaula.
Som Dick beskrev den: "Som något en ytterst deprimerad Lars Norén på fultjack skulle gjort"

Men efter att ha kommit hem och brutit ihop ett par dagar så var det nu dags att ta nya tag.
Öringssäsongen började och jag gav mig iväg ner till Ljungan den 6 september, 6 dagar efter att laxsäsongen var slut..

Filmen nedan visar flugan som Dick tog sin sista lax på i Gaula och en sammanfattning över säsongen som sådan. Dessuttom så visar den vad som hände på öringpremiären.


Så fick jag dock ändå landa en lax, även om det var lite för sent för att räknas men skoj var det ändå.
Man får be om ursäkt för den kanske lite hårda behandling som den fick utstå men det handlade bara om ett par sekunder som den låg där i strandkanten.


Japp, laxfiskegudarna valde att sparka mig i skrevet och spotta mig i ansiktet.
Visst tusan var det skoj att få ta en lax på switchen i Ljungan men på nåt sätt så räknas den inte när det inte är under säsong.

Men som sagt nu var det höstöringen som gällde och den provades på alla möjliga och omöjliga sätt.
Jag fiskade högt, lågt, snabbt, långsamt, brett, långt, kort men det var ofantligt trögt hela hösten.
Visst blev det nån enstaka sprattel men inget som man kunde tala om som en verklig fisk.
Inte gick det så mycket bättre för Dick heller. Även där var det väl en och annan sprattel som fastnade men inget med hyfsad storlek.
Det blev många diskussioner vid ån under hösten över vad orsaken kunde vara.
Visst berodde det klena resultatet på inkompetens från min sida, men jag tyckte ändå att jag fick ut flugan tillräckligt bra för att man skulle kunna få en öring.
Helt klart var det dock att det var väldigt lite fisk i ån om man tittar på föregående år.
Utan att ha några direkta siffror att luta mig mot som var det ändå den samfällda uppfattning från alla jag pratade med.
Det drevs också en ganska spretig debatt kring detta i diverse media. Ett gott resultat som kom utav detta var att det tillkom nya fiskevärdar efter ån.
Bland annat Tobbe och Joel blev tillfrågade och ställde upp. Det är en bra början att få ut fler tillsyningsmän som är aktivt ute efter älven och sprider information och håller lite koll på hur fisket i älven bedrivs.
Dessutom så skapades en facebookgrupp av Daniel Persson (tror jag det var som startade den) som riktar sig mot att få lite fason på fisket i ljungan.
Tyvärr kan jag inte ge så mycket mer information kring detta då jag dessvärre fortfarande bojkottar facebook av principiella skäl.
Såna här gånger så är det synd att jag är relativt principfast. Det hade varit intressant att kunna aktivt deltaga mer i både diskussioner och aktiviteter för att kunna stärka fisket i Ljungan.
Men nu är det som det är. Jag har sagt nej en gång och då står jag fast vid det.
Jag har istället startat upp Allanbook, vilket är ett litet forum som drivs i notepad på min egen c:\ men dessvärre är det bara en användare där, jag själv, men oj ni ska bara veta vilka diskussioner som finns där!

Så hur gick fisket då? Nja, man väntade och väntade och väntade på att det skulle komma öring. Tyvärr hände det inte så mycket mer än att det väntades.
Förhoppningen var att det skulle bli bra efter lekstoppet under okt/nov men på premiären var det inte så mycket mer som hände än före.
Nån enstaka sprattel nöp på men ingen fisk som man kunde åka hem och känna "Fan, idag var det skoj!"

Jag började räkna lite på det. När fick jag egentligen en ansenlig fisk senast?
Deprimerande nog så kom jag fram till att det var våren 2011..
Då fick jag en blank nystigen fisk över 3 kg.
Sen fick jag väl nån hyfsad där under hösten samma år men inget som översteg ett par kg.
Så det innebär att i skrivande stund (maj 2013) så är det ganska precis 2 år sedan jag fick en fin öring.
När man ser det själv i skrift så måste man ju faktiskt ifrågasätta sin egna mentala status. Hur kan man hålla på med något sådant?
Men man kommer också ganska snart till insikt om varför.
Det är så förbannat roligt!
Även om man inte får fisk så finns känslan där att det KAN inträffa. Sen handlar det inte bara om att få fisk (mm, jag börjar låta som nån jäkla naturpoet nu..)
Men det är faktiskt sant. Bara själva kastningen är ju en sport i sporten. Sen har vi flugbindningen som också är en sport i sporten. För att inte nämna alla prylar.
Det är ju tokroligt att bara hålla på med grejorna och kika på teknisk utveckling. Sen är det också roligt att ha ett eget språk som bara andra fiskare känner till.
Är alltid lika roligt att sitta på fikat på jobbet och säga "var ute igår. Körde skagit på siks'en. Gick med T17 och en squidro och nötte snap-z downnstream"
Inte en jäkel som begriper vad man säger (knappt jag själv)

Nä oavsett om man får fisk eller ej så är man djupt fast i detta träsk. Grejen är att det ska inte vara så enkelt.
Om det hade funnits fisk som saknar mun, endast går upp i en älv var 20'e år och som aldrig har fångats så vore det den fisken man skulle prova att fiska. Det är som tjusningen att det är en så stor utmaning.
Men å andra sidan vore det ju skoj om det nån gång skulle kunna bita på nåt..

Men som sammanfattning över fjolåret så var det rent fångstmässigt ett katastrofår för mig.
Helhetsmässigt så var det ändå en succé.
Jag fick ihop min spögarderob med flera spön som jag är överförtjust i.
Jag träffade en massa tok-trevliga människor. Jag fick fiska i nya intressanta vatten.
Jag fick lära mig nya tekniker och fick ny inspiration till flugbindningen. Och kanske framför allt, jag fick tillbringa mycket tid vid vattnet.

Det här kommande året ser annorlunda ut. I och med att jag nu har en liten dotter, Ellie, hemmavid så kommer det inte att bli lika mycket fiske.
Prioriteringarna har ändrats lite, så även om jag kommer att ta alla chanser jag får till fiske, så kommer det inte att bli lika ofta man kommer iväg som ifjol.
Men istället så gäller det att verkligen uppskatta de gånger som jag kommer iväg vilket jag säkert kommer att göra.

Må ni aldrig få en plakett som säger att ni är världens sämsta laxfiskare


tisdag 21 maj 2013

Sjuk och kastkurs

Efter flygarhelgens fiske så kände jag att det var en förkylning på gång under måndagen när jag satt på jobbet.
Eftersom jag var anmäld till skagit-kurs med Mattias Drugge under torsdagen så var det bara att ignorera sjukdom och mala på.
För varje dag som gick så blev jag sämre och sämre men eftersom jag dels verkligen ville gå men också hade lurat ner svågern Anders så fanns det inte i min sinnesvärld att ställa in.
Torsdag morgon kom i alla fall och när man steg ur sängen så insåg man snabbt att det här skulle bli en mardrömsdag. Genomförkyld, hosta, feber och bihålorna satt igen.
När jag kom ner till köket och blev sittandes så kommer en minst lika sjuk svåger släntrandes.
Efter att ha suttit tysta med rinnande näsor och hängande huvuden ett tag så sägs de ord som vi bägge tänker: "Fy fan vad dum i huvvet man är som ens försöker ta sig ur sängen"
Men så är det. När det gäller fiske så offrar man kroppen också.
Ett gäng tabletter senare och diverse ifrågasättande av vår eget förstånd och normaliteten i vårt beteende, så tog vi oss iväg ändå till kursen.
Kursen inleddes med ett teoripass.
Drugge gick igenom lite av historiken, utrustning, flugor och principerna för själva skagit tekniken innan vi avslutade med lunch.
Drugge är en underhållande prick som både kan förklara bra och skapa intresse i det han säger.
Nu var det väl kanske inget nytt som han sa som jag inte läst/hört/sett förut men helt klart intressant. Vi fick sen göra en djupdykning i hans flugaskar också och det är intressant att se vad han har för olika flugor som han går med.
Hans "drakar" måste man säga är mycket trevliga (http://www.youtube.com/watch?v=lv6MBmWq5Zs)

Efter lunch så bar det av ner till viforsen. Tyvärr så gick det inte mer än ca 68 kbm med vatten så det blir tyvärr inte mycket fart i vattnet då men det funkar bra ändå för lite kastträning.
Under dagen så gick vi igenom lite olika kast som circle-c, snap-t, perry poke, double spey och lite olika kombinationskast av dessa.
Jag vet inte om kursen gav mig så väldigt mycket. Jag har under fjolåret och  iår fått ha förmånen att fiska mycket med Dick och Tobbe som är väldigt kompetenta kastare och fiskare och genom att studera dessa herrar så har jag ändå snappat upp en del. Mitt största problem är att jag inte är konsekvent i mitt kastande och att det är en rätt stor procent av mina kast som misslyckas medan resten funkar rätt bra.
Framförallt så är det nog linplaceringen som jag brister i när förhållanden ändras. Till exempel att hitta balansen i kombinationen när man ändrar flugor, tippar och vattnets flödeshastighet och att då kunna justera hur snabbt kasten ska utföras i förhållande till ovan nömnda faktorer.
Ett bra tips som jag fick av Drugge var att jag inte skulle vara för snabb att höja spöet under "svepet". Jag tappar tyvärr lite av spänning på spöet genom att jag jäktar fram lyftet.
Efter att ha lyssnat på hans råd så funkade det riktigt bra om jag får säga det själv. Framförallt kände jag att jag kunde tighta till mina linbågar rätt bra.
Framåt eftermiddagen så kände jag dock att krafterna helt tog slut. Jag orkade helt enkelt inte längre stå på mina ben.
Så det vara bara att packa ihop grejorna och försöka ta mig hem till sängen där jag stupade så fort jag kom hem.
Dagen var trevlig och givande även om det hade nog givit mer om man varit lite piggare.
Jag rekommenderar ändå denna kurs skarpt till den som känner att den skulle vilja prova på eller bara slipa på detaljer.
Drugge är en bra pedagog och han anpassar sin nivå till det individuella behovet hos kastaren.

Hur det gick med förkylningen? Jo jag kvicknade till under fredagen framåt 2 tiden på eftermiddagen och tog mig till läkaren som konstaterade både lunginflammation och bihåleinflammation.
Så nu ligger man här under de få korta dagarna då blankfisken kommer till ljungan.
Jag hade svurit ve och förbannelse över det men känner inte riktigt att jag orkar det heller..
Det är dock på bättringsvägen och nånstans djupt inom mig så när jag ett hopp om att kunna ta mig ut en sväng till helgen.

Må era virus ha vett nog att angripa utanför fiskesäsongen!

Resumé av kristiflygarhelgen sista dagar


Har nu återigen blivit sjuk under bästa tiden därför har det inte blivit så mycket skrivet.
Kadtar in en resumé av förr-förra helgens fiske

Det här blir en snabb återgivning av dag tre och fyra av kristiflygarfiskehelgen
Under lördagen så var det samma visa.
Upp tidigt och ner till Njurunda. De sista gångerna har man nött ”Grimman” och kände väl ett visst mått av mättnad där, så den här gången blev det Dingersjösidan.
Dick och Tobbe hade tagit sovmorgon så jag strosade själv ner.
Vattnet låg på ca 95 kbm så det innebar att det var ganska dåligt drag vid den ”övre stenen” och utanför ”vita stenen” men fiskade av det utan känning. De nedre delarna från vindskyddet ner mot nacken fiskade dock väldigt fint. Jag gick med intermediateklump och en 15 fots Rio S5 spets och det var på gränsen till att vara för tungt.  Av något konstigt skäl så lade jag på en green highlander, vilket jag normalt aldrig fiskar med i Ljungan men då man har provat det mesta så tar man sig ibland nya vägar tankemässigt.
När jag kommer ända ner mot nacken så suger det till. En fisk tar flugan och går upp och krumbuktar sig i ytan. Ingen jättefisk men ett drygt kilo gissar jag på. Tyvärr väljer den att kliva av innan jag hinner landa den så jag fick ingen närmare titt på den.
Jag fiskade bara en repa och gick sen ner till ”Notvarpet” där Dick sedan anslöt. Det blev även här bara en resultatlös sväng innan vi knatade ner till ”Tolfs”
Där nere har jag inte fiskat på flera år och aldrig med fluga. Det var ändå en rätt trevlig plats. Finns en del strömkanter och fina platser där det mycket väl kan stå fisk.
Den här gången var det dock tomt och det blev bara en sväng. Avslutade sedan med en snabb repa uppe vid platsen där jag tappade en fisk under morgonen men återigen inget..

Söndagen så plågade jag mig iväg ytterligare en gång. Fiskade Grimman tillsammans med Dick och Tobbe.
Ett antal svängar vid både grimman, skravlet och stångåmynnet som inte gav ett skit.
Ingen som hade ens den minsta känning och eftersom vädret inte var så gemytligt och flera dagars nötande inte visade att det var nåt nystiget på gång så blev det en rätt snabb hemfärd.

Vattenflöde: ca 85 kbm
Vattentemp: ca 6 grader
Väder: Regn/dis och mulet
Temperatur: mellan 2-6 grader

Må era fiskar komma vid utsatt tidpunkt

fredag 10 maj 2013

Kristiflygarfiskehelgen del 2

Den här helgen har jag ju fått ett lysande tillfälle att kunna fiska lite.
Svärmor är nämligen på besök och då vet jag att Ellie har både Mor och Mormor på plats.
Det gör att jag passar på att försöka ta mig ut på lite fiske under de här dagarna.
Man kan åka iväg tidigt som tusan och vara hemma till lunch. Visst tusan så gnager det dåliga samvetet mest hela tiden men jag har haft ett långt och intensivt samtal med Ellie om det här där jag förklarat att fisket är en så stark integrerad del av mig själv att jag känner att jag måste få komma ut och fiska för att inte bränna ut mig själv.
Hennes respons på det var: "Gooo, ockey gooo goo"
Jag tolkar att hon menade "Det är klart att du ska åka och fiska farsan! På det sättet så blir du gladare och orkar med mig lite extra"

Sen har ju Dick under våren givit ett löfte också. "Den 10:e kommer dom.."
Det har mer och mer blivit ett mantra som han upprepat hela tiden, lite i stil med Kevin Costner i basebollfilmen field of dreams: "Build it and they will come"
Så jag har ju blivit mer och mer övertygad. "Den 10:e kommer dom.."
Och idag vaknade man och det var den 10:e...man hade ju rätt stora förhoppningar..

Så i morse blev det ännu en sväng till "Grimman" tillsammans med Dick och Tobbe.
Återigen så hade vi regn och rusk vilket innebär att man blir frusen. Så jag hade garderat mig sedan igår med en extra tröja.
Dick brukar skratta och ruska på huvudet när jag berättar vad jag har på mig. Tycker själv inte att det är så rackarns mycket.
Idag var det två underställströjor, en skjorta, fleecetröja och jacka på det. Underkroppen fick två långkallingar, ett par byxor och vadarna längst ut. Fossingar fick tre par strumpor.
Inte så farligt va?

Hade två spön med mig. 13,8 culten riggad med T14 och Siks'en fick en T10 initialt.
Gick första svängen tomt med Siks, men hade ett nafs utanför skravlet som inte fastnade.

Andra svängen så gick jag med culten och en crayfishfärgad zonker med marabouhackel och kinahatt .
I strömkanten så kände jag ett litet tuggande och gjorde mothugg. Den sitter!
Återigen ingen jätte men ändå en marginellt bättre fisk än de tidigare. Efter lite vadning över skravlet kunde en fin liten öring tas in.
Ingen nystigen men det var tusan inte lätt att avgöra. Jättefin kondition på den och man hade kunnat ta den för  en nystigen men den var lite färgad på fenorna och släppte inte fjällen.
Annars hade jag ju "lovat" svärmor en fisk.. Oavsett så var det inte ens tal om att bonka den då den hade fettfenan kvar.
Fisk kan man köpa överallt men ljunganöring är för värdefull för att bonkas i parti och minut. Visst kommer jag att ta en fisk till Anna under de kommande veckorna om tillfälle ges och det är rätt "modell" men den här ficka absolut simma vidare.
Foto: Dick Högström
Naturligtvis var han tvingad att ta ett som ser ut som att jag sitter och skiter  ;-)
Sen blev det ett antal resultatlösa svängar till utan antydan till hugg. Tobbe hade nåt som var där och nafsade lite ett par ggr men inget som ville bita ordentligt.
Det blev väl ca 6 timmar ute allt som allt, men det blir mycket sittande och surrande vilket faktiskt passar den här gamm-kroppen rätt bra. Det är bara skoj att sitta och lyssna och insupa andras erfarenheter och upplevelser.
Det enda som är deprimerande är det här förbannade termoskaffet man envisas med att hälla i sig. Det smakar ju gamma finsk strumpa!
Nu när jag sitter och skriver börjar jag fundera om man kanske ska börja att ha med sig en presso och varmvatten? Det borde ju vara bättre än snabbkaffe? Frågan är väl bara hur länge som vattnet håller sig tillräckligt varmt?
Detta måste testas framöver.

Så som sammanfattning kan man säga: "Inte fan kom dom den 10:e inte.."

Vattenflöde: ca 95 kbm
Vattentemp: ca 6 grader
Väder: Regn till och från
Vind: Lugnt från morgonen som ökade till lätt bris

Må era stigande öringar komma på utsatt datum!

torsdag 9 maj 2013

Äntligeeen!

I går kom det äntligen, spöet!
Jag har varit in på PO'svarje dag (ibland två gånger)
Alltid med samma fråga "Har spöet kommit?"
Och alltid med samma jobbiga svar "Nä, tyvärr, men det kommer nog i morgon"
Personligen tror jag att det är en genomtänkt plan från folket på PO's. De vet att jag kommer varje dag och frågar, dessutom vet de att jag extremt sällan har lämnat butiken utan att köpa nåt.. Kan man ana en lätt diabolisk plan i bakgrunden?
Låt mig bara säga som så. Det har varit några långa dagar med väntan och det har inte varit gratis..
Men i alla fall så kom det igår. Dagen hade varit skitjobbig med en massa jobbstrul, parkeringsböter och finväder.
Många kanske undrar varför jag tycker att finväder är deprimerande? Jo det är naturligtvis beroende på när det infaller.
Inträffar det när man är ledig så åker man naturligtvis och fiskar men inträffar det när man jobbar sitter man mest och svär över att man inte är ledig.
När spöet nu hade kommit så skingrades de mentala molnen och en litern intern humör-sol började lysa.
Så snabbt hem och satte ihop, viftade, tog isär, satte ihop, viftade och tog isär igen. Sen satte jag återigen ihop det och riggade det med den nya vision skagit intermediate linan som jag köpte samtidigt som spöet.
Jag skulle naturligtvis ut morgonen efter för att fiska och självklart skulle det nya spöet invigas.

Så i morse drog Dick och jag iväg till "Grimman" för att se om lite blankt silver hade börjat leta sig upp i älven.
Ivrig som en stövare i en korvfabrik kastade jag mig ner till vattnet.
Första kastet misslyckat, andra kastet misslyckat, tredje kastet misslyckat "Hmm, beror det på blåsten?"
Fjärde kastet misslyckat, femte kastet misslyckat "Vafan är det här, är det så annorlunda det här spöet?"
Justerade lite vinklar i kasttekniken, sjätte kastet misslyckat, sjunde kastet misslyckat, "Men vad i hela helvete?!? är det jag som blivit ÄNNU mer oduglig sen förra gången?"
29 kastet misslyckat, 30 kastet misslyckat.. "Men vad i hela helvetets alla glödsvedda smådjävlars fanskap! Är spöhelvetet totalt värdelöst eller är det tillverkningsfel på linan?!? Måtte satan ta allt som har med flugfiske att göra!!"
Dick fick prova spöet och även han instämde "Det måste vara nåt fel på linan?"
Så tog en kopp kaffe och gick igenom utrustningen lite närmare...
I ivern i går kväll så hade jag lyckats vända klumpen åt fel håll...
Efter att justerat detta lätt jobbiga misstag gjorde jag snabbt ett nytt kast..
Tjong! Jäklar vad det flög! Helt plötsligt ett helt annat spö som laddades fint som tusan och skickade iväg grejorna utan problem. Jätteskönt spö, mycket nöjd kan jag säga.
Efter det kunde man fiska med lite mer ro kan jag säga.
Under tiden så hade Dick återigen tappat en fisk, den sjuhundratolfte i rak ordning. Ingen stor fisk men ändå.

Jag hade fiskat min repa klart och nu fyllde Dick på samtidigt som jag dricker kaffe och funderar över livet.
Funderingarna avbryts genom att jag nerifrån nacken hör ett avgrundsvrål.. Tittar ner och där står Dick på väg att bryta spöet innan han sansar sig och ställer sig dubbelvikt med en kroppshållning som skvallrar om den djupaste besvikelse..
Jag förstår genast vad som hänt. Tappad fisk och denna gången en riktigt fin.
Han kommer så småningom upp ur vattnet. Jag tittar på honom för att se om han är redo att få frågan"Hur gick det?"
Men när jag möter hans blick inser jag att just nu är det inte läge..
Vi står där sen i tystnad en kvart innan han yppar "Fy fan" och sen följer hans berättelse.
Visade sig att det hade sugit tag ordentligt på nacken en riktigt fin fisk hade tagit flugan. Några fina gung och fisken upp i ytan och vältrat sig för att sen bara släppa..
Jag vet själv hur jäkla jobbigt det är att tappa en fin fisk och jag måste säga att jag lider med honom.

Nu började det komma fler folk så det blev bara en repa till (också resultatlös)
Sen började jag frysa så förbannat att jag kände att det var färdigfiskat också.
Det hade under hela morgonen varit ett riktigt skitväder med +2 grader, kallblåst och regn. Så det blev hemfärd och en lång varm dusch.
Vi satsar nämligen på en lång fiskedag i morgon då enligt alla vetenskapliga beräkningar är dagen då öringen kommer.

Förresten på väg till fisket i morse hörde jag på radion att det var "fiskarens dag" och enligt gammal folktro så ska fisket på kristihimmelfärds dag visa hur resten av fiskeåret kommer att se ut.
Så mitt fiskeår kommer alltså att vara utan fångster och kallt ruggit väder.
Det hade jag kunnat räkna ut helt utan gammal folktro..

Vattenflöde: Ca 100 kbm
Vattentemp: ca 6 grader
Väder: Regn och ruggigt
Vind: Ganska kraftig ostlig (uppströms)

Må er "fiskarens dag" få vara fångtstrik!

söndag 5 maj 2013

Jultomten finns

Japp, jultomten, påskharen och tandfén finns med största sannolikhet på riktigt och det är figurer om jag från och med idag tror helhjärtat på.
Orsaken är att det är ungefär lika sannolikt att dessa figurer existerar på riktigt som att jag skulle få tre öringar samma morgon i Ljungan.
Men det osannolika hände nu i morse. Tre öringar, en tappad och ett hugg.
Därav är jag nu också helt övertygad om att det är en bra idé att också börja plita på en önskelista till tomten.
För att vara jag i Ljungan så är det en huggbonanza utan dess like och man blir mäkta förvånad när det inträffar.
Nu var det inga jättefiskar. Alla var mellan halvkilot upp till närmare kilot men ändå!
Den fisk som jag tappade var däremot en bättre fisk. Kan måhända ha varit en svart-lax men det är svårt att svara på.

För att ta det från början så åkte jag tidigt i morse ner till Grimman. Hur tidigt det var? Döm själva..

Jag valde grimman eftersom det inte gick så mycket vatten och jag har lite dålig koll på hur alla ställen i nedre Ljungan funkar på det flödet. Grimman vet jag dock funkar på alla flöden så det blev målet.
Första svängen så har jag en klar och tydlig "dunk" i flugan utan att nåt fastnar. Väntade ett tag, drack en kopp och bytte fluga men det blev inget mer. Efter att ha fiskat av med två repor stod jag inför valet att stanna kvar och nöta eller att flytta på mig.
Eftersom jag igår fick fisk på stocken så begav jag mig dit eftersom det ändå är på vägen hem.
Även här var det tomt på folk så ner till älven bar det.
Satte på samma Dee Sheep som var lyckosam igår (även den som jag hade hugg på tidigare vid Grimman)
Fiskade först piren och ungefärmitt på den så dunkade det till i spöet med fast fisk. En snabb drillning och avkrokning senare var man rätt nöjd.
Inte så stor men rolig
Kanske inte världens bästa foto men inte så lätt i strömmen med spö, blöta kalla händer och en värdelös mobilkamera

Funderade nu till och med på att packa ihop och åka hem eftersom oddsen för att man skulle få ytterligare en fisk var så fruktansvärt små.
Men eftersom jag redan var utvadad fortsatte jag fiska mig neråt.
Jag hann inte gå speciellt många meter innan det sög till igen!
Vafan?!? Kan det vara samma fisk? Det är ju inte möjligt att få två olika fiskar samma dag i Ljungan!?
Men det var faktiskt en annan fisk. Lite mindre den här så man såg faktiskt att det var en annan fisk.
Så där stod jag nu med två fångade på resultatlistan.
"Ska jag ringa Dick" tänkte jag och berätta om denna orimliga händelse. Nä, jag stod utvadad och tänkte att jag fiskar klart repan, tar en kopp kaffe och knåpar ihop ett mess sen istället.
Precis då kom ett SMS från Dick: "Hur går det"
Just då ville jag nästan mer svara på messet än att fiska. Att få lägga av en sådan granatchock att man fått TVÅ är inget man gör var dag.
Men jag visste att jag närmade mig ett ganska giftigt huggställe så jag koncentrerade mig på fisket och lade ett nytt kast.
Då händer det igen. Hugg och fast fisk! Återigen en ganska liten men det vet man ju inte precis vid hugget. De små kan nypa till rätt bra också.
Återigen lyckad drillning och återutsättning. Nu kunde jag veva in och skicka SMS'et till Dick. Hans respons var lite förvånat: "Men tre fiskar....dopad?"
Skrattade gott för mig själv där jag stod och värmde mig i rusket med en äcklig kopp termoskaffe.
Jag kände mig rätt nöjd nu och hade kunnat ge mig här men jag kände ändå att jag måste gå längst ner till inloppet till "Persedan". Jag har fått några fina fiskar där tidigare både på spinn och fluga. Igår blev det inte av att jag fiskade det partiet, så jag kände att jag nästan var tvungen idag.
Sista kastet som jag tänkte göra så kände jag hur det stöter till i flugan. Ett nytt kast och den här gången jobbar jag med flugan lite mer.
Tjonk! Ett ordentligt hugg och fisken sitter.
Jag hinner precis tänka "Härligt det här är en riktigt fin fisk"..
Då går det ju som det brukar gå... helt plötsligt bara slaklina...
Det är inte omöjligt att det kan ha varit en svart-lax men heller inte omöjligt att det var en bättre öring. Nåja, det får vi aldrig veta..
Normalt så hade man nu brutit spöet i småbitar och tuggat fradga samtidigt som man svurit alla eder som finns och kommit på ett par nya.
Men den här gången kunde man bara kosta på sig ett "Fan, det var ju lite synd men då är den kvar till nästa gång"
Så jag fiskade inget mer utan plockade ihop grejorna och for hem glad och nöjd! Det hör normalt inte till vanligheterna.

Väl hemma så fick jag sen ett nytt SMS från Dick: "Nu har du fått mej så fiskesugen så jag måste nog ta en sväng ikväll. Nöjd nu?!?"

Vattenflöde: 85 kbm
Vattentemp: ca 4-5 grader
Väder: Regn/mulet
Temp ca 4 grader
Vind: Svag syd-ostlig

Må era sinnen ibland förbluffas över att det faktiskt går att få en fisk!

lördag 4 maj 2013

Morgontur med Robin

Nu på lördagsmorgonen har man varit ute på en liten tripp.
Igår bestämde jag och Robin att vi skulle fara ut en tur under tidig morgon,
Robin köpte nytt spö ifjol höst men hade ännu inte fått möjlighet att blöta reven.
Så i går var vi iväg på PO's i varsitt ärende. Jag för att se om mitt nya spö kommit (hade inte gjort det :-(
Robin däremot var tvungen att köpa upp sig på ett par Vicke wobbler då han inte riktigt hade prylarna för lite älvfiske.

Så 03.50 ringde återigen den förhatliga väckarklockan och efter morgonritualeran hämtade jag upp Robin och därefter avfärd mot Ljungan.
Vi inledde dagen vid "Klaras". Jag fiskade Klaras och Robin gick upp och fiskade Persedan.
Då vattnet var sänkt till 85 kbm så var det inte mycket fart på flugan så det blev bara en sväng (trots fiskkontakt som inte fastnade)
Det är ju så urbota tråkigt när grejorna knappt rör på sej. Så jag gick förbi Robin och begärde förflyttning vilket han gick med på.
Vi omgrupperade till "Stocken" och drack lite kaffe och en macka innan fisket återigen upptogs.
Gick piren och övre delen av sträckan innan nytt kaffeavbrott. Hade en misstänkt fiskekontakt nedanför piren men jag malde inte så mycket på det utan klev vidare och tänkte att den kan få lugna sig lite.
Efter kaffet tänkte jag ge det en sista chans och gick samma repa igen. Fiskade mig förbi piren med en större rosa marabou tub tills jag kom fram till stället där jag trodde mig ha haft känning tidigare Marabou tuben gav inget så jag tänkte att jag provar att byta till nåt mindre.
Satte på en rätt liten tub (Dee Sheep) och la ut på nytt.
Pang så satt den där.
Ingen jättefisk (ca 1,2 kg) men ett ordentligt hugg och en rolig liten fight.
Den var inte nystigen men i jättefin kondition och vet man inte riktigt vad man ska titta efter så är det nog lätt hänt att förväxla den med en nyligt uppstigen rackare.
Kunde återutsätta den på ett bra sätt så det kändes överlag kanon.
Efter det så fiskade jag inget mer.
Robin nötte på lite till men dessvärre utan resultat.

Det var i alla fall jäkligt roligt att få känna lite sprattel igen. Det är långt mellan gångerna men desto roligare när det händer.
I morgon bitti får man nog fan prova igen!

Vattenflöde: ca 85 kbm
Vattentemp: Ca 3-4 grader
Väder: Sol/moln
Temp: stigande från +2 - +9 grader
Vind: Svag sydvästlig

Må tidiga morgnar inte hindra er från fiske!