onsdag 14 augusti 2013

Ödesveckan närmar sig..

Nu är det bara två dagar kvar tills mitt framtida laxfiskes vara eller icke vara inträder.

På lördag morgon så åker jag och Dick till Gaula för en veckas fiske i Haltdalen. Det är denna vecka som kommer att avgöra om jag kommer att fortsätta med laxfiske över huvud taget eller om jag lägger ner för oöverskådlig framtid.

Fjolåret och året har hittills varit fyllt av så mycket besvikelse och så dåligt fiske att jag kommit till insikt om att något måste hända för att jag ska orka fiska vidare.
Jag säger inte att jag absolut måste få en lax men jag måste känna att chansen i alla fall finns där.
Det har jag dessvärre inte känt hittills i år. Jag har inte ens haft förhoppningen när jag klivit ut i vattnet och därigenom så har naturligtvis charmen försvunnit.
Nu har jag haft ett par veckor där jag sakta smugit in små "teasers" för att få mig att vakna till liv igen. Jag har sett lite fiskefilm, läst lite bloggar, kollat youtube och bundit lite flugor.
Sakta men säkert så har då också hoppet vaknat till liv. Kanske inte den där stormande känslan över att jag vill fiska NU men ett intresse för att prova tekniker och strategier som jag bestämt mig för.

Jag har nu satt en strategi för fisket kommande vecka och om inte förhållandena kommer att förändra dessa planer så kommer jag att hålla benhårt fast vid dessa strategier och de om det är så att det ger resultat.
Den här gången ska jag enbart gå efter eget huvud och inte lyssna och försöka ta efter andras råd.
Nä, det är min egen instinkt som ska sättas på prov.

Efter veckan kommer jag att verkligen utvärdera hur det känts. Är det värt att vara borta från familj, lägga ner pengar och tid på något som jag inte har nån behållning av, eller är det så att jag nånstans känner att det är värt tid, möda och svett för att känna när det suger till och det sitter krokad lax på.
Det är inte heller bara laxhugget som är det nödvändiga. Det viktigaste är att jag känner att jag har chansen hela tiden. Att jag tror på att det är möjligt vid varje kast, vid varje steg, varje sen kväll när man ska på jobbet dagen efter, varje tidig morgon när man vaknar bakfull, varje minut som man saknar familjen.
Att det inte är min inkompetens som är begränsande hela tiden.

Mm, tunga tankar kan man tycka. Men nödvändiga tror jag. Har funderat och jag tror inte man blir en laxfiskare förrän man varit ner i källaren och vänt.
Klarar man denna svacka så kommer man att komma upp som en starkare man och måhända en laxfiskare.

Må ni alla komma upp ur era svackor som starkare människor!

torsdag 8 augusti 2013

Kan knappt uppbåda intresse

De senaste 1,5 årens katastrofala resultat på fisket har verkligen försatt mig i en ganska djupfiskedepression.
Jag har nu till och med svårt för att uppbåda ett riktigt sug inför Gaula trippen V34.

Normalt så borde man vara i eld och lågor över en sån resa men vis av erfarenhet så har jag redan gett upp.
Det är många faktorer som bidragit till min sinnesstämning som tidigare misslyckade resor, laxens nedgång, det dåliga vattenflödet, fångstresultaten på det vald vi ska fiska, väder, vind och Ernst Kirschsteiger.

Jag försökte igår att tända till på allvar genom att titta på lite fiskefilmer. Visst ser det roligt ut och det pirrar till lite i fisketarmen men det som samtliga filmer innehåller är fisk som hugger, fisk som drillas och fisk som landas.
Skillnaden där är för mig att det är dessa delar som saknas.
Skulle man sätta sig ner och se en fiskefilm som baseras på hur jag upplever det så vore det 1,5 timme med poolpanoreringar och kastträning, Hur roligt är det?

Senaste trippen till Norge och ett par svängar till Ljungan så har jag kommit på mig själv med att inte ens ha tillstymmmelse till förhoppning i samband med att jag lägger ut flugan. Det är mer nåt som sker pliktskyldigt.
Och det är då klart som tusan att man inte heller får någon fisk när man fiskar slentrianmässigt och utan inlevelse. Koncentration och fokus ligger nån annanstans och jag känner att jag inte ens försöker.

Jag ska fortsätta veckan med att försöka sätta mig vid bindstädet och knåpa ihop några alster till Gaula och även se lite mer fiskefilm för att se om suget kommer smygande.
Nånstans i bakhuvudet så vet jag att det kommer svackor och att det blir desto roligare när man tar sig ur dom. Men nu snackar vi iofs grand canyon svacka med lodrätta klippväggar. Men oj vad det ska bli trevligt när man väl tar sig upp.

Anna och Ellie åker upp till svärföräldrarna i dag och ska vara borta ett par dagar. Jag ska göra lite nödvändiga måsten på hemmaplan under den tiden men ska nog försöka att hitta lite tid för flugbindning, fiskefilmer,  förberedelser för Gaula och kanske även lite fiske. Förhoppningsvis så kommer det att ge inspiration och kanske till och med att hoppet återvänder.

Må ert hopp aldrig försvinna!

tisdag 6 augusti 2013

Måtte djävulen..

Lite less och frustrerad över den långa torkan på lax och havsöringsfronten så blev jag glad som tusan när kompisen Robin ringde går och bjöd mig med på en liten trolling/släproddstur på Marmen i går kväll.
Att få dra några gäddor kommer säkert att pigga upp lite och ge tillbaka lite av fiskesuget tänkte jag.
Robin köpte en ny båt ifjol som jag inte hunnit med att provåka och det visade sig vara en mycket trevlig båt.
En högskrovad 5 meters med styrpulpet och två motorer. En 60 hästars och en liten 4 hästars som är perfekt för trollingfarter.
Eftersom vi inte hade koll på hur det ser ut djupmässigt så körde vi runt lite på chans och letade djupkanter lite här och var utan nån direkt framgång.
Ett par timmar förflöt utan nån känning för någon av oss då ett av Robins spö , med djupparavan, signalerade fisk.
Såg inte ut att vara nån större fisk så Robin började ta in den under fart. Helt plötsligt så märkte vi dock att det var en bra mycket större fisk än vad vi trodde. Fisken behagade nämligen att plötsligt vända och gå emot motsatt håll och linan försvann snabbt av spolen och hans båtspö bugade djupt.
Dessvärre gick det sen som det brukar gå med stor fisk. Plötsligt blev det bara slacklina och vi fick tyvärr inse att den gått lös.
Det hade nog varit nytt pers på gädda för Robin om vi fått in den men det var kanske lika bra att den aldrig kom in. Vi hade nämligen ingen hov och att ta en 10 kilos i gälarna är inget man gärna gör.

Så efter lite svordomar puttrade vi vidare och Robin ser en fisk på ekolodet på 6 meter som verkar stiga.
Då nyper det till igen på Robins spö och en episk kamp börjar (enligt Robin..)
Lina ges och lina tas. Fajten passerar 10 minuter...20 minuter...vi börjar närma oss 40 minuter..
Vi har inte sett ännu vad det är men vi börjar gissa på stor hälleflundra, valhaj eller blue marlin.
Till sist så lyckas ändå Robin kunna pressa fisken in mot båten och vi kan med gemensamma krafter vältra in en gigantisk gös!
Som ni kan se å bilden nedan så uppskattade vi vikten till nånstans kring 5,5 kg..


Hur det gick för mig? Gissa...
4 timmars fiske och inte en gädda, inte en aborre, ja jag fick knappt ens sjögräs!!
SERIÖST!!!!! VAD ÄR DET FÖR FEL?!?!?!?

Måtte djävulen ta mitt förbannade fiskeintresse!